— Jo. a
— Jag, önskade gerna se detta rum, sade
herr Fanferlot. Ls
— Ingenting hellre, svarade herr Fauvel
hastigt. Kommen, mina herrar, kom, Prösper.
Herr Fauyels enskilda .kontor bestod af två
rum, en praktfullt dekorerad. salong och ar-
betsrummet, hvari fanns ett stort skrifbord,
en chiffonier och fyra med marokin öfverdragna
stolar.
Dessa två rum hade blott tre dörrar; en
som gick ut till den lilla trappan, en till
bankirens sofrum och slutligen en som gick
ut till hufvudtrappån i husct, hvilken väg de
besökande alltid kommo,
Med ett ögonkast hade Fanferlot öfversett
hela rummet, . Han såg ut som en man, den
der smickrat sig med Noöppet att finna ett
cller annat. bevis, men som icke funnit något.
— Få vi äfven se det andra rummet, sade
han och gick derpå in i mottagningsrummet,
följd af bankiren och kommissarien. :
Prosper blef ensam qvar i arbetsrummet.
Huru förvirrad han än var öfver det plöts-
liga slag, som träffat honom, kunde han icke
uraktlåta att anmärka, det hans stillning med
hvarje ögonblick förvärrades,
Hzsn hade fordrat och mottagit striden mot
sin principal; denna strid var nu börjad, och
d:t terodde icke längre af hans vilja att sluta
dn eller undvika följderna deraf.
Btriden var börjad, och utan förskoning