tanken på en stöld är förfärlig, och hak dar-
Täde- som ett åspiöf, då hän inträdder
— Har ni legat i yttre ruftämet i natt?
frågade kommissarien honom. :
— Ja, som vanligt.
— Hurt dags gick rå till sängs?
— Ungefär klockan half elffä: Jag hade
tillbragt aftonen på ett käfe här bredvid till-
sammans med betr Fauvek kämmaärtjenare.
— Och ni har icke hört något buller i nätt?
— Nej, och jag söfver undå så lätt, att
xär herr Fauvel fägon gång gär ned i Ckäp-
gan Om natten, Väckes jag vid ljudet af
hans steg. RH E
— Herr Fauvel kömmer således ofta ned i
kassan om nättefhä? Co
—— Nej, tvärtorti, mycket sällan,
— Var han der sista natten?
— Nej, det ur jag fullkomligt säker på,
ty jag fick Knappt ex blund i mina ögon hela
Hatten till följe äf det starka kaffe, som be-
tjenten OCK jag druckit. k 4
— Det är bra, min vän, säde poliskom-
missatien. Ni Kån gå. RIS
Anselme gick och Fanferlot fortsatte sin
undersökning. TAN
Han hade öppnat dörren till den lilla trap-
pan, som ledde öpp till bankirens rum.
— Hvart ledör denna trappå? frågade han.
— Till mitt arbetsrum, svarade herr Fauvel.
— Var det icko dit, man förde mig då jag
komm? frägkde kömmissafien, no
HVEM VAR PEN SKYLDIGE? ä.