den pågtör densamma helt tTrämmande ändamål, att fonden icke hittills visat sig motsvara hvad som med den. åsyftats, att k. m:tidessutom begärt att från densamma få taga 200,000 rdr till bestridande af kostnaden för utrustningen af det manskap, som skulle från sjöförsvaret öfverflyttas till armen — ett ändamål, ännu mera främmande; för densamma än det fivansministern vid nämnda tillfälle uppgaf, eller anskaffande af kapotter m. m, åt beVväringen. Härtill komme, att då en ganska stor statsbrist förefunnes, hvilken måste betäckas, det, enligt utskottets mening, i den mån dettazvore möjligt, borde ske genom besparingar. Hr Montgomery-Cederhielm, som i utskottet instämt uti det beslut, hvartill utskottet kommit, äfvensom ibiders motivering af punkten, försvarade, att börja med, äfven utskottets mening, men framställde då han ånyo fick ordet det förslaget, att det af utskottet. tillstyrkta beloppet skulle anvisas till öfning af bevävringsmanskapet samt att, om k. m:t funne nödigt att dessa öfningar utsträcktes längre än detta belopp lemnade tillgång till, medlen då skulle tagas från ifrågavarande fond. . Hr af Klint, som reserverat sig mot utskottsmajoritetens beslut och föreslagit att anslaget skulle utgå, såsom hittills, med 500,00 rdr, yrkade först bifall till denna reservation, som skäl for hvilken han anfört finansministerns.i andra kammaren uti svaret på hr Posses interpellation afgifna förklaring att fonden ovilkorligen vore för andra ändamål än det nu föreslagna erforderlig, men förenade sig slutligen med de talare, som yrkat bifall till k. mits förslag. Hr Henning Hamilton upptog hr af Klints. reservation. såsom sitt yrkande, men förklarade sig dock ogilla det motiv reservanten för densamma anfört, enär en interpellation aldrig kunde förändra riksdagens rätt, men Väl dess åsigter. Genom votering bifölls k. m:ts förslag med 100 röster mot 14. : Minoriteten röstade för bifall till utskottets förslag. Under aftonens plenum godkändes af kammaren utan diskussion. utskottets öfriga förslag i afseende på utgifterna under denna hufvudtitel. Indelta armens öfningsmöten 1871. Hr Jöns Pehrsson hadermotionerat att anslaget till dessa möten: skulle minskas med 350,000 rdr. Statsutskottet hade tillstyrkt riksdagen att icke fästa något afseende vid denna motion, utan i stället bifalla kungl. maj:ts proposition om nära tredubbelt anslag. Utskottet hade dervid på det amplaste vitsordat dessa mötens nödvändighet. När den härom handlande punkten i går afton föredrogs, yrkade Jöns Pehrsson bitall til sin motion, och i samma syftning yttrade sig hrr Ola Bosson Olsson, Sven Nusson i Österslöf, SvenitNilsson.i Everlöf och Carl Isak Bengtsson. Deremot yrkades bifall till utskottets förslag af hrr Mannerskantz, von Proschwitz, Ribbing, A. Rundbäck, Heggström. Adlersparre, Palander, Alströmer, John Ericson, af Schmidt, Rundgren, Sparre, Key (dock beklagandefatt det derigenom såg mörkt ut med statsregleringen) Hedengren, Gripenstedt, jiLeijer och Kolmodin, hvarförutan krigsoch finansministrarne; försvarade kungl. maj:ts proposition, och hr Mankell yttrade sig väl anse indelta armåns öfvande nödigt, men ville dock, om det komme i fråga att indraga antingen dessa eller beväringen, hellre rösta för den sednares, såsom ännu angelägnare. Under den långa diskussionen (3 timmar) förekommo . flera märkliga och besynnerliga saker. Vi redogöra för dem hvar för sig. Krigsministern sökte visa öfningarnes nödvändighet. Riksdagen bör ej bestämma öfver dem, utan öfverlemna detta åt krigsstyrelsen. Att den nuvarande ej är obenägen att medgifva lindringar, när sådana kunna göras, har den två gånger visat. Men sätta sig kamrarne till doms öfver dessa öfningar, skall ingen person, med aktning för sin värdighet, vilja mag sig kallet att förvalta landtförsvarsärenlena. Denna förklaring att hr krigsministern icke ämnade förblifva på sin post, om anslaget nedsattes, tycktes ej framkalla någon större sensation inom kammaren, förmodligen emedan man väntade att vid en annan punkt skulle blifva fråga om hela kabinettets afgång. Det besynnerligaste, såsom flera kallade det, af hvad som under denna diskussion förekom var att, sedan; 4 -ledamöter yttrat sig mot utskottets; förslag och sedan krigsministern yttrat sig, ingen af nämnda utskotts 12 ledamöter utaf denna kammare ännu hade begärt ordet för att försvara utlåtandet. Assessor Bergström fästade uppmärksamheten på det besynnerliga häri och uppmanade ledamöterna — särskildt ordföranden — att gifra tillkänna, om de haft allvar med sitt tillstyrkande af anslaget, mot hvilket ingen af dem reserverat sig. Han uppläste utskottets motivering, gillade densamma för sin del; men står utskottet vid sitt utlåtande? frågade han. Statsutskottets ordförande, hr Arvid Posse svarade härpå, att han skulle ha tagit ordet äfven utan hr Bergströms interpellation. Statsutskottet har framför allt velat åstadkomma en statsreglering utan skatteförhöjning. Statsutskottet häde ansett detta icke hindras deraf, att anslaget till indelta armens öfningar beviljades, såvida beväringsfonden finge användag till andra klassens bevärings öfningar. Men sedermera hade frågan kommit i en annan ställning, derigenom att första kammaren med 100 röster mot 14 bifallit det af k. m:t äskade anslaget till beväringen, utan anlitande af allmänna beväringsfonden. Derefter vore det ej underligt, om ledamöter af kammaren rn 3 .