den pågtör densamma helt tTrämmande ända-
mål, att fonden icke hittills visat sig motsvara
hvad som med den. åsyftats, att k. m:tidess-
utom begärt att från densamma få taga 200,000
rdr till bestridande af kostnaden för utrust-
ningen af det manskap, som skulle från sjö-
försvaret öfverflyttas till armen — ett ända-
mål, ännu mera främmande; för densamma än
det fivansministern vid nämnda tillfälle upp-
gaf, eller anskaffande af kapotter m. m, åt be-
Vväringen. Härtill komme, att då en ganska
stor statsbrist förefunnes, hvilken måste be-
täckas, det, enligt utskottets mening, i den
mån dettazvore möjligt, borde ske genom be-
sparingar.
Hr Montgomery-Cederhielm, som i utskot-
tet instämt uti det beslut, hvartill utskottet kom-
mit, äfvensom ibiders motivering af punkten,
försvarade, att börja med, äfven utskottets me-
ning, men framställde då han ånyo fick ordet
det förslaget, att det af utskottet. tillstyrkta
beloppet skulle anvisas till öfning af bevä-
vringsmanskapet samt att, om k. m:t funne
nödigt att dessa öfningar utsträcktes längre
än detta belopp lemnade tillgång till, medlen
då skulle tagas från ifrågavarande fond. . Hr
af Klint, som reserverat sig mot utskottsma-
joritetens beslut och föreslagit att anslaget
skulle utgå, såsom hittills, med 500,00 rdr,
yrkade först bifall till denna reservation, som
skäl for hvilken han anfört finansministerns.i
andra kammaren uti svaret på hr Posses in-
terpellation afgifna förklaring att fonden ovil-
korligen vore för andra ändamål än det nu
föreslagna erforderlig, men förenade sig slut-
ligen med de talare, som yrkat bifall till k.
mits förslag. Hr Henning Hamilton upptog
hr af Klints. reservation. såsom sitt yrkande,
men förklarade sig dock ogilla det motiv re-
servanten för densamma anfört, enär en in-
terpellation aldrig kunde förändra riksdagens
rätt, men Väl dess åsigter.
Genom votering bifölls k. m:ts förslag med
100 röster mot 14. : Minoriteten röstade för
bifall till utskottets förslag.
Under aftonens plenum godkändes af kam-
maren utan diskussion. utskottets öfriga för-
slag i afseende på utgifterna under denna huf-
vudtitel.
Indelta armens öfningsmöten 1871.
Hr Jöns Pehrsson hadermotionerat att an-
slaget till dessa möten: skulle minskas med
350,000 rdr. Statsutskottet hade tillstyrkt
riksdagen att icke fästa något afseende vid
denna - motion, utan i stället bifalla kungl.
maj:ts proposition om nära tredubbelt anslag.
Utskottet hade dervid på det amplaste vits-
ordat dessa mötens nödvändighet.
När den härom handlande punkten i går
afton föredrogs, yrkade Jöns Pehrsson bitall
til sin motion, och i samma syftning yttrade
sig hrr Ola Bosson Olsson, Sven Nusson i
Österslöf, SvenitNilsson.i Everlöf och Carl
Isak Bengtsson. Deremot yrkades bifall till
utskottets förslag af hrr Mannerskantz, von
Proschwitz, Ribbing, A. Rundbäck, Hegg-
ström. Adlersparre, Palander, Alströmer,
John Ericson, af Schmidt, Rundgren, Sparre,
Key (dock beklagandefatt det derigenom såg
mörkt ut med statsregleringen) Hedengren,
Gripenstedt, jiLeijer och Kolmodin, hvarför-
utan krigs- och finansministrarne; försvarade
kungl. maj:ts proposition, och hr Mankell
yttrade sig väl anse indelta armåns öfvande
nödigt, men ville dock, om det komme i fråga
att indraga antingen dessa eller beväringen,
hellre rösta för den sednares, såsom ännu
angelägnare.
Under den långa diskussionen (3 timmar)
förekommo . flera märkliga och besynnerliga
saker. Vi redogöra för dem hvar för sig.
Krigsministern sökte visa öfningarnes nöd-
vändighet. Riksdagen bör ej bestämma öfver
dem, utan öfverlemna detta åt krigsstyrelsen.
Att den nuvarande ej är obenägen att med-
gifva lindringar, när sådana kunna göras, har
den två gånger visat. Men sätta sig kamrarne
till doms öfver dessa öfningar, skall ingen
person, med aktning för sin värdighet, vilja
mag sig kallet att förvalta landtförsvarsären-
lena.
Denna förklaring att hr krigsministern icke
ämnade förblifva på sin post, om anslaget ned-
sattes, tycktes ej framkalla någon större sensa-
tion inom kammaren, förmodligen emedan man
väntade att vid en annan punkt skulle blifva
fråga om hela kabinettets afgång.
Det besynnerligaste, såsom flera kallade
det, af hvad som under denna diskussion fö-
rekom var att, sedan; 4 -ledamöter yttrat sig
mot utskottets; förslag och sedan krigsmini-
stern yttrat sig, ingen af nämnda utskotts 12
ledamöter utaf denna kammare ännu hade be-
gärt ordet för att försvara utlåtandet. Asses-
sor Bergström fästade uppmärksamheten på
det besynnerliga häri och uppmanade ledamö-
terna — särskildt ordföranden — att gifra till-
känna, om de haft allvar med sitt tillstyrkande
af anslaget, mot hvilket ingen af dem reser-
verat sig. Han uppläste utskottets motivering,
gillade densamma för sin del; men står ut-
skottet vid sitt utlåtande? frågade han.
Statsutskottets ordförande, hr Arvid Posse
svarade härpå, att han skulle ha tagit ordet
äfven utan hr Bergströms interpellation. Stats-
utskottet har framför allt velat åstadkomma
en statsreglering utan skatteförhöjning. Stats-
utskottet häde ansett detta icke hindras deraf,
att anslaget till indelta armens öfningar be-
viljades, såvida beväringsfonden finge använ-
dag till andra klassens bevärings öfningar.
Men sedermera hade frågan kommit i en an-
nan ställning, derigenom att första kammaren
med 100 röster mot 14 bifallit det af k. m:t
äskade anslaget till beväringen, utan anlitande
af allmänna beväringsfonden. Derefter vore
det ej underligt, om ledamöter af kammaren
rn 3 .