bringas.
Hr Spare uttryckte sin förvåning öfver att
fiksdagen nu, sedan den nyss användt för egen
räkning 25 millioner till jernvägsanläggningar,
ville till statschefen ingå med anhållan om
besparingar å hofhållningen, der det gällde
en jemförelsevis mindre summa, och frågade
om anslaget verkligen vore för stort. Det
hade, menade tal., som för tillfället ej assi-
sterades af sitt eljest goda minne, ej blifvit
dktadt på 50 år, ehuru penningevärdet under ti-
den betydligt sjunkit. Bland andra skäl, som
han anförde för afslag å den påyrkade ned-
sättningen, var äfven det, att norrmännen ej
ifrågasatt något sådant och att de möjligen
skulle finna sig manade att öka sitt anslag
med samma belopp, som svenskarne ville af-
pruta på sitt. Vilja vi vara undersåter i ett
konungarike, måste vi äfven sätta konungen i
den ställning, att han kunde hålla jemna steg
med cheferna för andra stater, hvilka intaga
samma rang som Sverige.
Hr Posse beklagade att denna fråga skall
stå på dagordningen vid hvarje riksdag. Den
som allvarligt önskar en sund och kraftig
konstitutionel utveckling, måste iäfven tillse
att ingen rubbning i jemnvigten mellan de
båda statsmakterna inträffar. Efter det nya
statsskickets antagande har representationen till-
räcklig makt, utan att behöfva tumskrufven
att ställa statschefen i en förödmjukande be-
roende ställning. - Sedan talaren erinrat att
civillistan höjdes till sitt nuvarande belopp
vid 1865 års riksdag, yrkade han bifall till
statsutskottets hemställan.
Hr Bjerkander försvarade utskottet på den
grund, att hr Jöns Pehrsson sjelf uppgifvit
sin afsigt endast vara att fästa den höge in-
nelafvarens af första hufvudtiteln uppmärk-
samhet på folkets önskningar, hvilket genom
hans motion redan blifvit gjordt, och
hr Asker ansåg, bland annat, att den kam-
mare, som hade att tacka konungen personli-
gen för sin tillvaro, ej borde ifrågasätta att
genom något beslut bringa konungen i trångmål,
Hr Häggström anmärkte. slutligen mot hr
Sparre, att under de sednaste 20 åren, som
hr Sparre varit ledamot af: lagutskottet (hvil-
ket denne flera gånger inpräntat i kammarens
minne) hade civil-listan trenne gånger blifvit
tillökad, och mot hr Hedin att han med sam-
ma skäl kunde påyrka: en skrifvelse till hvarje
tjensteman, som :han ansåg ha för stor lön,
och ått han förundrade sig öfver att hr Hedin
ej äfven framkommit med förslag härom.
Hr Hedin anmärkte häremot att han hade
den i hr Häggströms tanke troligen besynner-
liga principen att endast yttra sig om den
sak, som till behandling. vore föredragen. Då
klubban föll begärdes voteriag, som utföll med
96 röster för utskottets förslag mot 87, som
understödde hr Hedins amendement.
De af utskottet tillstyrkta utgifterna under
Andra hufvudtiteln
biföllos äfven af:första kammaren; undanta-
gandes utskottets hemställan om upphörande
af det nutill en intendent och chef för fång-
vårdsstyrelsens byggnadskontor uppförda ar-
vode af 3,000 rdr samt om öfverlemnande i
sammanhang härmed till öfverintendents-em-
betet af de göromål, hvilka hittills ålegat
nämnde intendent. Rörande dennå punkt upp-
stod en- ganska liflig diskussion, Statsrådet
Bery opponeräde sig i ett-längre föredrag
mycket ifrigt mot utskottets förslag. Derige-
nom skulle på öfverintendentsembetet öfver-
flyttas en icke oväsentlig del af just sjelfva
fångvården. Någon verklig besparing skulle
ej vinnas, enär de tillfälliga biträden, som i
detta fall måste af fångvårdsstyrelsen anlitas,
efter all sannolikhet skulle komma att blifva
dyrare än en fast aflönad tjensteman, som all-
tid funnes till hands. Man skulle riskera att
få arbetet sämre utfördt, och till följd deraf
flera reparationer blifva nödvändiga och utgif-
terna skulle således äfven af denna orsak för-
ökas i stället för att förminskas.s; Öfverinten-
dentsembetet skulle få sina göromål betydligt
tillökade, och detta skulle åter från embetets
sida medföra anspråk -på tillökad personal.
Häri instämde äfven hr Stråle, som, med åbe-
ropande af sin 12-åriga erfarenhet från den
tid han Var fångvårdsstyrelsens chef, tillade,
bland annat, att försigtigheten och ett nödigt
afseende på fångarnes- vård. och underhåll
kräfde att fängelserna uppfördes af en person
som egde grundliga insigter om huru dylika
byggnader lämpligast borde inrättas, samt er-
inrade om den stora sparsamhet, som hittills
alltid gjort sig gällande i fråga om kostnaderna
för fängelsernas såväl byggnad somreparation.
Af samma åsigt voro ätven hrr von Koch,
Faae och Leijonancker. Hrt Li aof Ugglas,
Funck och C. G. Mörner ansågo deremot att
då fångvårdsstyrelsen sjelf medgifvit att så
stort anslag som 3,000 rdr pr år ej vore för
ändamålet behöfligt, man vätminstone kunde
nedsätta detsamma och tillstyrkte af: detta
skäl bifall: till hr af Ugglas reservation om
anslagets, nedsättande till 1,000 rdr. -Statsrå-
det Berg erinrade deremot, att. om .också sty-
--relsen medgifvit att anslaget kunde något ned-
sättas, den dock ej-sagt att man kunde gå så
långt som till en minskning med två tredje-
delar och ansåg att det svårligen skulle kunna
låta sig göra att för en så liten summa som
1,000 rdr kunna: få någon som ville egna sig
åt en befattning sådan som den ifrågavarande,
hvilken just hade tjl ändamål att: få fängels
ser för minsta möjliga kostnad. Utskottets
förslag förkastades härefter utan votering.