bringas. Hr Spare uttryckte sin förvåning öfver att fiksdagen nu, sedan den nyss användt för egen räkning 25 millioner till jernvägsanläggningar, ville till statschefen ingå med anhållan om besparingar å hofhållningen, der det gällde en jemförelsevis mindre summa, och frågade om anslaget verkligen vore för stort. Det hade, menade tal., som för tillfället ej assisterades af sitt eljest goda minne, ej blifvit dktadt på 50 år, ehuru penningevärdet under tiden betydligt sjunkit. Bland andra skäl, som han anförde för afslag å den påyrkade nedsättningen, var äfven det, att norrmännen ej ifrågasatt något sådant och att de möjligen skulle finna sig manade att öka sitt anslag med samma belopp, som svenskarne ville afpruta på sitt. Vilja vi vara undersåter i ett konungarike, måste vi äfven sätta konungen i den ställning, att han kunde hålla jemna steg med cheferna för andra stater, hvilka intaga samma rang som Sverige. Hr Posse beklagade att denna fråga skall stå på dagordningen vid hvarje riksdag. Den som allvarligt önskar en sund och kraftig konstitutionel utveckling, måste iäfven tillse att ingen rubbning i jemnvigten mellan de båda statsmakterna inträffar. Efter det nya statsskickets antagande har representationen tillräcklig makt, utan att behöfva tumskrufven att ställa statschefen i en förödmjukande beroende ställning. Sedan talaren erinrat att civillistan höjdes till sitt nuvarande belopp vid 1865 års riksdag, yrkade han bifall till statsutskottets hemställan. Hr Bjerkander försvarade utskottet på den grund, att hr Jöns Pehrsson sjelf uppgifvit sin afsigt endast vara att fästa den höge innelafvarens af första hufvudtiteln uppmärksamhet på folkets önskningar, hvilket genom hans motion redan blifvit gjordt, och hr Asker ansåg, bland annat, att den kammare, som hade att tacka konungen personligen för sin tillvaro, ej borde ifrågasätta att genom något beslut bringa konungen i trångmål, Hr Häggström anmärkte. slutligen mot hr Sparre, att under de sednaste 20 åren, som hr Sparre varit ledamot af: lagutskottet (hvilket denne flera gånger inpräntat i kammarens minne) hade civil-listan trenne gånger blifvit tillökad, och mot hr Hedin att han med samma skäl kunde påyrka: en skrifvelse till hvarje tjensteman, som :han ansåg ha för stor lön, och ått han förundrade sig öfver att hr Hedin ej äfven framkommit med förslag härom. Hr Hedin anmärkte häremot att han hade den i hr Häggströms tanke troligen besynnerliga principen att endast yttra sig om den sak, som till behandling. vore föredragen. Då klubban föll begärdes voteriag, som utföll med 96 röster för utskottets förslag mot 87, som understödde hr Hedins amendement. De af utskottet tillstyrkta utgifterna under Andra hufvudtiteln biföllos äfven af:första kammaren; undantagandes utskottets hemställan om upphörande af det nutill en intendent och chef för fångvårdsstyrelsens byggnadskontor uppförda arvode af 3,000 rdr samt om öfverlemnande i sammanhang härmed till öfverintendents-embetet af de göromål, hvilka hittills ålegat nämnde intendent. Rörande dennå punkt uppstod enganska liflig diskussion, Statsrådet Bery opponeräde sig i ett-längre föredrag mycket ifrigt mot utskottets förslag. Derigenom skulle på öfverintendentsembetet öfverflyttas en icke oväsentlig del af just sjelfva fångvården. Någon verklig besparing skulle ej vinnas, enär de tillfälliga biträden, som i detta fall måste af fångvårdsstyrelsen anlitas, efter all sannolikhet skulle komma att blifva dyrare än en fast aflönad tjensteman, som alltid funnes till hands. Man skulle riskera att få arbetet sämre utfördt, och till följd deraf flera reparationer blifva nödvändiga och utgifterna skulle således äfven af denna orsak förökas i stället för att förminskas.s; Öfverintendentsembetet skulle få sina göromål betydligt tillökade, och detta skulle åter från embetets sida medföra anspråk -på tillökad personal. Häri instämde äfven hr Stråle, som, med åberopande af sin 12-åriga erfarenhet från den tid han Var fångvårdsstyrelsens chef, tillade, bland annat, att försigtigheten och ett nödigt afseende på fångarnesvård. och underhåll kräfde att fängelserna uppfördes af en person som egde grundliga insigter om huru dylika byggnader lämpligast borde inrättas, samt erinrade om den stora sparsamhet, som hittills alltid gjort sig gällande i fråga om kostnaderna för fängelsernas såväl byggnad somreparation. Af samma åsigt voro ätven hrr von Koch, Faae och Leijonancker. Hrt Li aof Ugglas, Funck och C. G. Mörner ansågo deremot att då fångvårdsstyrelsen sjelf medgifvit att så stort anslag som 3,000 rdr pr år ej vore för ändamålet behöfligt, man vätminstone kunde nedsätta detsamma och tillstyrkte af: detta skäl bifall: till hr af Ugglas reservation om anslagets, nedsättande till 1,000 rdr. -Statsrådet Berg erinrade deremot, att. om .också sty--relsen medgifvit att anslaget kunde något nedsättas, den dock ej-sagt att man kunde gå så långt som till en minskning med två tredjedelar och ansåg att det svårligen skulle kunna låta sig göra att för en så liten summa som 1,000 rdr kunna: få någon som ville egna sig åt en befattning sådan som den ifrågavarande, hvilken just hade tjl ändamål att: få fängels ser för minsta möjliga kostnad. Utskottets förslag förkastades härefter utan votering.