— Åh, han ger ganska kl klok ut, afbröt henno grosshandlaren, men det har säkerligen skett ött misstag vid bjudningen; vi måste höra med Petterson här, som bjudit ihop dem. — Just nyss frågade jag Petterson, sade värdinnan, om det fönnits någon Lund på listan, och han svarade att han väl inbjudit en Skog, en Björk och Alm, men ingen Kand: — Jo jo, invände fru Argerdotff, det här ser just månljust åt. Jag här läst i en fransk foman om ett sällskap, hvari en person introducerade sig som ingen kände, och dagen derpå var halfvå silfferservisen borta. Jöjo, mitt herrskap. SÄL Nå, gång är ingen gång, inföll grösshandlaren skämtsamt; han ser emellertid tt att varasen glad juvenal, Se Här han redan Könmit 7 uMigt samtal med vår Arma Paulina, hm — Det Uppspeltes nu till nästa fransäs: fn. rik bjöd armen åt Alma och förde henne in i datsen, Medan ed brusande marsch ledsagåde deras gång. När de kommo förbi fru Artgendorff, nickade Alma mytket vänligt till henne, men fick igen ett par hvassa och vars nande ögonkdst; som emellertid icke förstodos. Alma vår slägt både med grösshändlårehs och fru Argendorff, och hon bodde under sitt kortå besök i hufvädstaden hos denna sednate. Hon var en vacker flicka med svart, glänsande Kär; hyars enkla prydiad för aftonen var en fiter