— Åh, han ger ganska kl klok ut, afbröt henno
grosshandlaren, men det har säkerligen skett
ött misstag vid bjudningen; vi måste höra
med Petterson här, som bjudit ihop dem.
— Just nyss frågade jag Petterson, sade
värdinnan, om det fönnits någon Lund på
listan, och han svarade att han väl inbjudit
en Skog, en Björk och Alm, men ingen
Kand:
— Jo jo, invände fru Argerdotff, det här
ser just månljust åt. Jag här läst i en fransk
foman om ett sällskap, hvari en person in-
troducerade sig som ingen kände, och dagen
derpå var halfvå silfferservisen borta. Jöjo,
mitt herrskap.
SÄL Nå, gång är ingen gång, inföll gröss-
handlaren skämtsamt; han ser emellertid tt
att varasen glad juvenal, Se Här han redan
Könmit 7 uMigt samtal med vår Arma Pau-
lina, hm —
Det Uppspeltes nu till nästa fransäs: fn.
rik bjöd armen åt Alma och förde henne in
i datsen, Medan ed brusande marsch ledsa-
gåde deras gång. När de kommo förbi fru
Artgendorff, nickade Alma mytket vänligt till
henne, men fick igen ett par hvassa och vars
nande ögonkdst; som emellertid icke förstodos.
Alma vår slägt både med grösshändlårehs och
fru Argendorff, och hon bodde under sitt kortå
besök i hufvädstaden hos denna sednate. Hon
var en vacker flicka med svart, glänsande Kär;
hyars enkla prydiad för aftonen var en fiter