som opinerat Tätt en oriktig T0Oreställning om
sjelfva saken, vore det en pligt att upplysa
dem derom. Talarens ställniog nu gentemot
den kompakta opinionen vore dock något för-
delaktigare än förr, emedan han bland hufvud-
stadens representanter hade, så att säga, två
olyckskamrater, nemligen hr Gripenstedt,
hvilken som konungens rådgifvare förut till-
styrkt norra banans riktning öfver Sala, då
man hade lika fullständiga uppgitter som nu
att grunda sitt omdöme på, och en annan re-
presentant, hvilken som ledamot i en komitå
äfven tillstyrkt samma riktning. Men om nu
dessa båda sträckningar i öfrigt ha lika ta-
lande skäl för sig, så är dock den öfver Sala
billigare och bör sålunda gifvas företrädet.
Att, såsom föregående talare föreslagit, nu
neka allt anslag innebure en fara för dem,
som öfvertygat sig om WSala-liniens företräde,
ty blir det fråga om att taga Sevalla-banan
eller ingen bana alls, skulle majoriteten sanno-
likt besluta sig för Sevalla, för hvilken ytter-
lighet talaren varnade. Han ansåg sig derför,
såsom han i statsutskottet gjort, böra förorda
Sala-linien.
Vid förmiddagssammanträdets slut återstodo
ännu 34 anmälda talare, som icke haft tillfälle
att yttra sig.
Sammanträdet i går afton öppnades af
hr Nordenskiöld, hvilken förordade samma
förslag, som hrr Hedin och Ehrenborg fram-
lagt. Såsom half bergsman vore han af den
öfvertygelsen att för det stora jerndistrikt,
som sträcker sig från vestra gränsen till den
östra af landet, skulle det bli vida fördelak-
tigare, om ingen stambana bestämde riktnin
gen af de bibanor, som för detta distrikt äro
lifsfrågor, utan att dessa fingo sträckas i den
för trafiken naturliga vägen. För utskottets
förslag, eller Sala-banan, talade deremot
hrr Ribbing, Per Nilsson i Espö, Hörn-
feldt, Staaff, Häggström, Asker, Ahlgren,
Gripenstedt, Östman, Lithner, Bovin, Eng-
man, J. E. Johansson, Jan Anderseon och
Liss Olof Larsson,
Sevalla-banan hade varma förespråkare uti
hrr Adlersparre, Bonde, Grafström, Sparre,
Fock, F. Fredriksson, Lindberg, J. Berg-
ström, Lars Persson i Hjulsta och Stenbäck.
För rent afslag yttrade sig vidare hrr
Mankell, J. Rundbäck, Gustaf Johnsson,
Borg, Wennerus, Geijer, Ferd. Pettersson,
A. P. Pettersson, Pehr Andersson i Fragg,
Gumelius och Leijer.
Dessa talare hade visserligen inga nya skäl
att lägga i vågskålen för den åsigt, de för-
fäktade, men de betonade med oförvitlig om-
sorg allt det som kunde väga något, om än
aldrig så litet. Hr Bonde upplyste hr Hierta
om tillkomsten af de petitioner, som blifvit
till honom lemnade, de voro uppsatta af sjelt-
ständiga män af olika samhällsställning inom
hufvudstaden.
Hr Sparre stred med alla möjliga vapen,
satirens, ironiens, allvarets och qvickhetens,
samt framkallade härigenom i kammaren yt
terst blandade känslor, och det är mycket
ovisst om åhörarne hunno med i de snabba
öfvergångarne från en stämning till en annan.
Hr Staaff ifrade i synnerhet mot åsigten att
staten nu skulle upphöra med jernvägsbyg-
gande; detta vore den stö.sta orättvisa mot
Norrland och Östergötland.
Hr Rundgren införde i diskussionen ett
mycket romantiskt element, då khan förvand-
lade hr Keijs reservation till en fullständig
kärlekshistoria med ömma frågor och ömma
svar, med månskenspromenader, med en släng
af otrohet till och med eller åtminstone kall-
sinnighet; med ett ord, det var idel poesi med
en treflig bakgrund af nihilismens osynliga
smalspåriga banor, hvilka fullständigt öfver-
ensstämde med matematikens definition på
hvad en linie är: något som har längd, men
ingen bredd. Sedan han sönderplockat reser-
vationen och förvandlat den, på ett ytterst
fyndigt sätt, till en liten känsloroman för att
derigenom äfven gifva nihilisterna dödsstö-
ten, yrkade han ingenting i afseende på norra
stambanans riktning, men upplyste att han
med sin röst skulle bifalla det begärda an-
slaget för denna bana. :
Hr Jöns Pehrsson ensam yrkade återremiss
för att. utskottet, om talarens ord rätt upp-
fattades, måtte bli i tillfälle se till, om ej
statsbanorna kunde byggas billigare. -
Hr Gripenstedt protesterade mot åsigten att
staten ej mer skulle bygga stambanor, emedan
detta icke blott bröte ett godt system, utan
äfven vore ett löftesbrott. För att afvända
denna fara ville han rösta för den sträckning,
som hade mesta utsigt till framgång, ehuru
han föredrog den öfver Sala, såsom erbjudande
den fördelen, att ingen vidare stambana norrut
behöfver ifrågakomma, Statens årliga upp-
offring för stambanorna utgör i sjelfva verket
ej mer än omkr. 2,600,000 rdr. Hr J. E.
Johansson visade med intyg från häradsskrif-
varen i orten, från pastor och från kommu-
nalstyrelsen att hr E. Sparre icke, såsom han
förut uppgifvit, eger någon egendom i Järlåsa
socken, men deremot enl. annan auktoritets
intyg, dels sjelf, dels i förening med slägtin-
gar, jordegendom till omkr. 800,000 rdrs värde
vid Sevalla-banan. Hr Sparre visade emel-
lertid med andra intyg att han hade egendom
i Tibble socken, dock icke i Jerfälla, såsom
förut nppgifvits. — .
Sedan öfverläggningen förklarats slutad an-
ställdes votering om kontraproposition. Skulle
Sevalla-linien eller afslag blifva kontrapropo-
sition? 80 röster afgåfvos för det förra och