hemman. Ej heller kände tal. till att någon
ödemark funnes nordost om Sala. Tal. an-
märkte mot hr Bildt att det argument denne
tal. anfört för Sevalla-banan — att teckning
för bibana mellan Sevalla till Westerås och
Köping : redan blifvit påbörjad — att detta
skett i hopp om att stambanan skulle gå öf-
ver Sevalla ej bevisade så mycket, då, om
stambanan anlades från Upsala till Sala, en
bibana från sistnämnde stad till Westerås hade
den största sannolikhet för sig att komma till
stånd. Såsom bevis på vattenkommunikatio-
nernas värde och inflytande på rörelsen på de
i dess närhet belägna jernvägarne anförde tal.
fera exempel. För öfrigt framdrog tal alla
möjliga skäl som han för Sala-linien kunde
uppleta. Herr Heijkensköld och justitiestats-
ministern de Geer förordade Sevalla-banan,
Sala-banan försvarades af hrr Montgomery.
Cederhjelm och v. Stockenström. Hr Posse
yrkade afslag helt enkelt. Herr Hazelius
uppläste ett längre anförande till förmån för
Upsala—9Salabanan, innehållande ett uppkok
på många gånger förut hörda argumenter för
denna linie. — Till försvar för densamma an-
fördes af tal. icke mindre än 12 enskilda skäl.
Hr Berg, som ansåg sig icke ega ringaste en-
skildt intresse af frågan, förklarade i korthet
att han i likhet med den föregående tal., och
med ledning af de i k. mits proposition för
Sevalla-linien anförda skälen och de till för-
mån för Sala-banan utgifna broschyrer, måste
votera för den sednare linien,
Hr Stjernblad vände sig mot hr Posses yr-
kande, hvilket han ansåg för det sämsta re-
sultat bvartill man nu kunde komma och hvar-
ken kunna försvaras ur billighetens och klok-
hetens synpunkt eller ur synpunkten af en
god ekonomi eller vara representationen Vär-
digt. Tre fjerdedelar af vårt bansystem vore
nu färdigt, fyra femtedelar af de penningar,
som erfordrades till att få det komplett, an-
vända och riksdagens värdighet fordrade att
hålla ett löfte som blifvit gifvet. Tal. för-
säkrade att han var liflig vän af BSala-banan,
men dock skulle, om han endast hade att
välja mellan afslag och att rösta för Sevalla-
banan, välja det sednare alternativet. Hr
Leijonancker, som i statsutskottet röstat för
k. mets förslag, hade gjort detta, derför att
han ansåg att detta bäst tillfredsställde bergs-
lagernas intresse. Westernorrlands och Gefle-
borgs landsting voro de som opinerat för Sala-
sträckningen det sednare för att få rörelsen
från bergslagerna dragen från Stockholm till
sig, det förra af obekanta orsaker. Vestman-
länningarne deremot ville ha Sevalla-banan,
derför att den vore den gamla stråkvägen till
Stockholm. - Härtill komme de strategiska
skälen, som äfven talade för denna linie fram-
för den öfver Upsala och Sala. Genom denna
sednare komme Stockholms vigtigaste trafik
att gå 4 mil i krok och denna omständighet
gjorde att en bibana måste anläggas från Sala
till Westerås, som blefve dyrare än det be-
lopp, hvarmed kostnaden för Sevalla-banan öf-
versköte den för Upsala—9Sala. För bespa-
rings skull kunde banan byggas smalspårig
ända från Sevalla. Derpå finge man en be-
sparing af 4 millioner riksdaler. Äfven om
Sevalla-linien blefve ett par millioner dyrare
än Sala-linien, vore den värd företräde. Hr
Bennich hade såsom ledamot af 1861 års jern-
vägskomit kommit till den erfarenhet att
Sala-linien hade företrädet framför Sevalla-
linien. Då beslut fattades om södra stamba-
nans riktning, fanns ej heller någon som före-
ställde sig att det kunde blifva fråga om att
bygga en stambana på andra stranden af Mä-
laren. Frih. Bildt hade då ock på riddar-
huset hyst samma mening som tal. nu för-
svarade, och hufvudstadens dåvarande styres-
man hr Jakob Hamilton äfven. Ett ibland
de kraftigaste skälen som anfördes mot södra
stambanans sträckning genom Södermanland
var just den omständigheten, att det icke var
lämpligt att bygga en jernväg så nära intill
vatten, och samma skäl gällde naturligtvis äfven
mot Thureberg—Sevalla-banan. Ej heller hade
landet räd, för närvarande åtminstone, att bygga
två stambanor norr om Mälaren. Tal. replike-
rade för öfrigt ganska skarpt hr Bildts yttrande
under förmiddagsdiskussionen, specielt i hvad
detta angick ötverste Erieson. Tal. hade
sjelf i somras gjort en resa mellan Sala, Alf-
vesta och Upsala, men der, i likhet med en
annuan tal., ej funnit någon ödemark, utan en
blomstrande och fruktbar bygd. Att denna
bygd ej heller vore ödemark bevisades äfven
deraf att för Sala-linien måste per mil expro-
prieras flera qvadratref åkerjord än för Se-
vallalinien. Något intresse för Upsala-Salaba-
nan; grundadt på afseendet på egen fördel,
kunde tal. ej tilltro Gefleborgs landsting, enär
de produkter, som möjligen kunde på norra
stambanan tillföres Gefle, nemligen från bergs-
lagen, skulle komma att skickas dit, vare sig
den ena eller andra sträckningen blefye an-
tingen, då ju banans sträckning ända från
Krylbo och vidare norrut vore densamma en-
ligt båda förslagen. Statsrådet Hirenheim
framhöll, att det icke vore skäl att för en
besparing af endast 1 ?s millioner rdr tvinga
trafiken att genom Upsala-Sala-linien taga
en omväg på 4 mil. Hr Petre fann för Sala-
linien ett stöd i den åsigt k. m:t om stamba-
mAmad. Äatvwiinikining radan vid 1RER Bug sladda m