hemman. Ej heller kände tal. till att någon ödemark funnes nordost om Sala. Tal. anmärkte mot hr Bildt att det argument denne tal. anfört för Sevalla-banan — att teckning för bibana mellan Sevalla till Westerås och Köping : redan blifvit påbörjad — att detta skett i hopp om att stambanan skulle gå öfver Sevalla ej bevisade så mycket, då, om stambanan anlades från Upsala till Sala, en bibana från sistnämnde stad till Westerås hade den största sannolikhet för sig att komma till stånd. Såsom bevis på vattenkommunikationernas värde och inflytande på rörelsen på de i dess närhet belägna jernvägarne anförde tal. fera exempel. För öfrigt framdrog tal alla möjliga skäl som han för Sala-linien kunde uppleta. Herr Heijkensköld och justitiestatsministern de Geer förordade Sevalla-banan, Sala-banan försvarades af hrr Montgomery. Cederhjelm och v. Stockenström. Hr Posse yrkade afslag helt enkelt. Herr Hazelius uppläste ett längre anförande till förmån för Upsala—9Salabanan, innehållande ett uppkok på många gånger förut hörda argumenter för denna linie. — Till försvar för densamma anfördes af tal. icke mindre än 12 enskilda skäl. Hr Berg, som ansåg sig icke ega ringaste enskildt intresse af frågan, förklarade i korthet att han i likhet med den föregående tal., och med ledning af de i k. mits proposition för Sevalla-linien anförda skälen och de till förmån för Sala-banan utgifna broschyrer, måste votera för den sednare linien, Hr Stjernblad vände sig mot hr Posses yrkande, hvilket han ansåg för det sämsta resultat bvartill man nu kunde komma och hvarken kunna försvaras ur billighetens och klokhetens synpunkt eller ur synpunkten af en god ekonomi eller vara representationen Värdigt. Tre fjerdedelar af vårt bansystem vore nu färdigt, fyra femtedelar af de penningar, som erfordrades till att få det komplett, använda och riksdagens värdighet fordrade att hålla ett löfte som blifvit gifvet. Tal. försäkrade att han var liflig vän af BSala-banan, men dock skulle, om han endast hade att välja mellan afslag och att rösta för Sevallabanan, välja det sednare alternativet. Hr Leijonancker, som i statsutskottet röstat för k. mets förslag, hade gjort detta, derför att han ansåg att detta bäst tillfredsställde bergslagernas intresse. Westernorrlands och Gefleborgs landsting voro de som opinerat för Salasträckningen det sednare för att få rörelsen från bergslagerna dragen från Stockholm till sig, det förra af obekanta orsaker. Vestmanlänningarne deremot ville ha Sevalla-banan, derför att den vore den gamla stråkvägen till Stockholm. Härtill komme de strategiska skälen, som äfven talade för denna linie framför den öfver Upsala och Sala. Genom denna sednare komme Stockholms vigtigaste trafik att gå 4 mil i krok och denna omständighet gjorde att en bibana måste anläggas från Sala till Westerås, som blefve dyrare än det belopp, hvarmed kostnaden för Sevalla-banan öfversköte den för Upsala—9Sala. För besparings skull kunde banan byggas smalspårig ända från Sevalla. Derpå finge man en besparing af 4 millioner riksdaler. Äfven om Sevalla-linien blefve ett par millioner dyrare än Sala-linien, vore den värd företräde. Hr Bennich hade såsom ledamot af 1861 års jernvägskomit kommit till den erfarenhet att Sala-linien hade företrädet framför Sevallalinien. Då beslut fattades om södra stambanans riktning, fanns ej heller någon som föreställde sig att det kunde blifva fråga om att bygga en stambana på andra stranden af Mälaren. Frih. Bildt hade då ock på riddarhuset hyst samma mening som tal. nu försvarade, och hufvudstadens dåvarande styresman hr Jakob Hamilton äfven. Ett ibland de kraftigaste skälen som anfördes mot södra stambanans sträckning genom Södermanland var just den omständigheten, att det icke var lämpligt att bygga en jernväg så nära intill vatten, och samma skäl gällde naturligtvis äfven mot Thureberg—Sevalla-banan. Ej heller hade landet räd, för närvarande åtminstone, att bygga två stambanor norr om Mälaren. Tal. replikerade för öfrigt ganska skarpt hr Bildts yttrande under förmiddagsdiskussionen, specielt i hvad detta angick ötverste Erieson. Tal. hade sjelf i somras gjort en resa mellan Sala, Alfvesta och Upsala, men der, i likhet med en annuan tal., ej funnit någon ödemark, utan en blomstrande och fruktbar bygd. Att denna bygd ej heller vore ödemark bevisades äfven deraf att för Sala-linien måste per mil exproprieras flera qvadratref åkerjord än för Sevallalinien. Något intresse för Upsala-Salabanan; grundadt på afseendet på egen fördel, kunde tal. ej tilltro Gefleborgs landsting, enär de produkter, som möjligen kunde på norra stambanan tillföres Gefle, nemligen från bergslagen, skulle komma att skickas dit, vare sig den ena eller andra sträckningen blefye antingen, då ju banans sträckning ända från Krylbo och vidare norrut vore densamma enligt båda förslagen. Statsrådet Hirenheim framhöll, att det icke vore skäl att för en besparing af endast 1 ?s millioner rdr tvinga trafiken att genom Upsala-Sala-linien taga en omväg på 4 mil. Hr Petre fann för Salalinien ett stöd i den åsigt k. m:t om stambamAmad. Äatvwiinikining radan vid 1RER Bug sladda m