öfver det alldeles oundvikliga under året förekom-
mit, så kan jag ur sådan synpunkt icke anse ordet
nit vara på sin plats.
n jag medgifver gerna, det hr justitie-om-
imen har ett vackert fält för sig öppet,
på annat sätt hos sig ådagalägga ett sådant
Regeringsformen innehåller i 100, bland
annat, aut justitie-ombudsmannen åligge, att —
— — anmä lagarnes och författningarnes bri-
ser och uppgifva förslag till deras förbättring.
Om nu justitie-ombudsmannen i detta afseende
utvecklat någon synnerlig verksamhet, så skulle
detta förhållande, efter mitt. omdöme, utgöra
fullgiltig antedning för lagutskottet att använda
det uttryck, mot hvilket jag npptrider. Men
mot ett sådant antagande strider hr justitie-om-
budsmannens egen berättelse, då han deri å
111:te sidans första. rad säger: I lagstiftnings-
väg har jag ej heller något nytt förslag att fram-
ställa. Om jag icke missminner mig, så är nä-
ra nog samma uttryck begagnadt äfven i hans
redogörelser till 1857 och 1869 årens riksdagar.
Men, utom det att det förefaller mig besynnerligt
— i fall nu den anmärkningen tillåtes mig iför-
bigående — att hr justitie-ombudsmannen, så-
som sjelfskrifven ordförande i komiten för tryck-
frihetens vård, icke af företeelserna vid denna
komit6s sammanträden eller under den rymliga
betänketiden mellan sammanträdena kommit i
tillfälle att bilda sig ett omdöme om hela den
inrättningens olämplighet och det tidsenliga i
lagförslag, som gå ut på dess afskaffande — så
) ber jag få anmärka, att detta hans yttrande står
i bjert motsats, dels till den paragraf iregerings-
formen, som jag nyss anfört — dels till det sak-
ållande, att under denna riksdag flera tiotal
rslag till lagförändringar, deraf ett par myc-
ket genomgripande, blifvit inom riksdagen vickta,
hvilka, om de än icke alla kunna sigas hafva
blifvit med fullt skäl framställda, v j
heller kunna förklaras som idel hug:
slutligen till den omständighet, att en mycket
framstående rättslärd i vårt land, hrj
Naumann funn nledning att inleda årgången
1870 af Tidskrift för iftning, lsgskipning 3
och förvaltningt med början af en följd Be-
ktelser om de nödigaste reformer i vår sven-
civil- och kriminal-lagstiftning. Det visar
att hvarken inom riksdagen eller
sta domstolen den åsigten tyckes göra
ande, som hr justitie-ombudsmannen ut-
att i lagstiftningsväg allt är väl bestäldt
intet för närvarande att föreslå. Men han
ker sig icke ens till detta uttalande, utan
ngre ned på samma sida, att tecken
sig, som antyda, att lagstiftningen befinner
v
visat
sig på sin, bana något framom det allmänna
tänkesittet, och fortsätter vidare sina betrak-
telser så, att han till slut gör den förespeglin-
gen, att lagstiftningen torde i viss mån nödgas
gå tillbaka eller, såsom han säger, återtaga den
andel i rättstillståndets . bevakande, hon öfver-
lemnat åt enskilda medborgare. Således tyckes
han i denna sin berättelse, så vidt jag kan.finna,
om sin ställning till dessa lagstiftningsfrågor an-
tyda, att han icke allenast icke anser framåt-
skridande vara lämpligt, utaf förr motsatsen, och
han. varnar enskilde motionärer för att sitta i
gång och lagutskottet för att frimja reformer i
lagstiftningen. Jag vill icke derför klandra ho-
nom helt och hållet, då jag tär öfvertygad, att
han härvidlag handlat af fullkomligaste öfverty-
gelse och manad af. sin- personliga rättskänsla;
men dels beklagar jag att denna hans öfverty-
gelse skall befinna sig i en tidsandan så motsatt
ställning, dels anmärker jag, att, när han har
en sådan öfvertygelse, så är han icke heller i
denna riktning i tillfälle att utveckla något
nit.
Några andra riktningar för hr justitie-ombuds-
mannens verksamhet, än de här antydda, kinner
jag icke, och i de magra killor, som stått mig
till buds, har jag således icke kunnat finna till-
räckligt skäl för lagutskottets loford.
Nu torde man vilja fråga, hvarför jag fistat
så mycket afseende vid en så ringa sak, vid
dessa trenne bokstiflver, som tillsammans utgöra
ordet nit, och upprört, så till sägandes, en li-
ten storm omkring en fråga, som riksdagen förr
plägat låta passera utan anmärkning. Ja, det
kommer sig af de. uppfattning, jag har om ju-
stitie-ombudsmans-embetets vigt och värde. Jag
skulle vilja yttra mig något s Idt härom, men
då-jag icke skulle kunna det il som
S59. års lagutskott, så ber jag att ur dess utta-
lande få återgifva några ord. Utlåtandet ir, som
jag tror, uppsatt af person, som åå var ntskor-
tets sekreterare och uumera iär medlem af svenska
akademien och af högsta Comstolen, och det har
således flutit ur en penna, som förts af en siker
hand. Med anledning deraf att justitie-ombuds-
manna-embetet då fyllde 50 år, yttrade lagnt-
skottet år 1859 bland annat: Detta embete blef
årsbarn med den återinförda lagbundna friheten
och skapades såsom ett af denna frihets siäkra-
ste virn. — — — Denna institution är således
ett af uttrycken för den omsorg om lagarnes
helgd, den ömtålighet för maktmissbruk, som tr
ett egendomligt karaktersdrag hos det svenska
folket. Det hr ett nationens lefvande valspråk,
som innebiir, äfven det, att land skall med lag
hyggas. Den eger icke och har knappast egt
in motlild hos andra folk, om man icke vill
den för en ombildning 1 iädlare form af det
romerska folktribunatet. Djup är derför bety-
delsen af detta embete, högt det kall att vara
ett fritt folks ombud vid värnandet af dess he-
ligaste rättigheter. — Jag vill icke gå längre i
mitt, citat; det anförda må vara nog. Och nu
tillägger jag: Just derför, mina herrar, att den-
va inrättning är en så ofantligt vigtig sak, af
hvilken vårt land har heder, anser jag det också
vara ett väsentligt vilkor, att den som beklä-
der justitie-ombudsmans-emaetet, icke allenast
är en skicklig expeditionskarl och en duglig
åklagareförman å det allmännas vägnar, utan att
han jemväl är en kraftigt verkande personlighet,
som vet att inlägga ett vande nit, om han
skall kunna blifva med särskildt vitsord derom
utmärkt. Derför har jag också fästat mig vid
detta ordet nit, och det har synts mig, att man
lika litet nu, som tillförene, skall uti landet med
likgiltiga blickar se, huru riksdagen
uttalar sitt omdöme om denne sin högt betrodde
embetsman. Då jag nu hyser denna uppfattning,
Här jag velat föreslå en något. o
den, som af lagutskottet blifvit f
dervid först varit betinkt på att til