MEGA, MM MA
mit, att det I
vanligt, su h
och låtande bli r ölveriägg
anden-i riksdagens plena. Men
lo delar lagötskotters i föreli
tänkande uttalade Åsigter. och då
nom tystnad bidr till
det, lägges till bandlingarna - utan. ge
hvilkew- kuude angest innebära ew full
gillande :f detsantrun, så finner jag mig mavad
att yttra mig i Ir ber deiför om ur-
siäktratt jag, ehuru: tiden. ärlångt framskriden,
tager kammarcus uppmiär het för en stund i
anspråk:
Icke utan - öfverraskning har jag fannit mig i
viss mån förekommen af Ingutskottets hr ordtiö-
rande i en del af hvad jag ville säga, men jag
kommer dock icke till. alldeles samma slut som
han, Hin. yttrade, att han. icke ville göra nå-
gon,afprutning.— måhända voro ordalagen icke
ulldeles dessa; men: meningen var dock densam-
ma — å det vitsord, som ltwgutskottet funnit sig
böra gifva justitie-ombudsmannen; hvaremot an-
ledningen till mitt uppträdande — jag säger det
så godt först som sist — är, att nämnda vitsord
synes mig,böra något afkortas.
Lagutskottet. yttrar det omdöme, att jnstitie-
ombudsmannen genom: nit, oväld och skicklig-
Hettortfarande motsvarat riksdagens förtroende.
Omvutskottet hade inskränkt sig till att säga,
det justitie-ormbudsmannen med oväld och skick-
lighet fortfarande motsvarat riksdsgens förtroen-
de, så skulle jag icke deremot haft något attin-
vända, ty jag-tror icke meningarne vara delade
i-fråga-om. hans skicklighet i sitt fack eller om
hans oväld i emhetsutöfningen; men för att mot-
svara det mera positiva beröin, somligger i or-
det nit; fordras det dock något annat och mera.
Flere erfarne riksdagsmiin bafva visserligen sagt
mig att detta är en vanlig fras, som lagutskottet
alltid plägar begagna i fråga om justitie-ombuds-
mannen. Men på samma gång jag får säga, det
jag i i na: detta s om giltigt,
dår ber anmärka, att uppgiften icke
heller är så : s riktig; ty då jag sett efter
hurn lagutskottet under loppet af. de sednaste
30 åren behåndlat denna sak, har jag funnit
under förra hälften af denna tid; då en justitie-
ombudsman, verkade som mycket klandrades och
uppbar mycket obehag just derför, ns
sågs drifya. nit, något-långty var det
omdömet om justitie-ombudsmannen endast, z
han motsvarat det vigtiga uppdrag honom lem-
nats, hvilket, omdöme en gång kryddades med
berömmet på ett värdigt och förtjenstfullt sätt
öch en annan gång. saltades med tillägget, att
han i allmänhet, motsvarat, förtroendet. Det
var först vid 1856—1858 årens riksdag, som Jag-
utskottet i sitt utlåtande öfver justitie-ombuds-
mannens, embetsförvaltring öfverräckte honom en
bukett af. .vitsorden- nit, rättrådighet och sjelf-
ständigbet, hvarefter 1859 års lagutskott upp-
fann ordställningen nit, oväld och skicklighet,
hvilka blomster sedermera bibehållit sig såsom
eterneller och sex. gånger blifvit begagnade af
vederbörande lagutskott. Om det nu.iän måste
medgifvas, att detta omdöme blifvit det van-
liga, så innebär detta likväl icke ett tillfreds-
ställande skäl, hvarför samma uttryckssätt skulle
af lagutskottet i denna fråga alltid användas, ty
då blefve ju hela utlåtandet endast en tom for-
mälitet, hvilket ingalunda: torde hafva varit lag-
stiftarens mening och icke heller är värdigt hvar-
ken. riksdagen eller dess justitieeombudsman.
Jag. upprepar derför, hvad jag nyss förut sagt,
atvjag at den: justitie-ombudsman, om hvars
embetsverksamhet omdömet nit i första rum-
met skall användas, fordrar något mera positivt
förtjenstiullt, än att han nätt och jemnt det,
som omndgiinglicen tillhör hans tjenst. För att
bilda: mig en åsigt om graden af den nuvarande
justitie-ombudsmannens nit och huruvida. det i
min hemort och, enligt. flera riksdagsmiäns ut-
sägo, jemväl i deras orter gängse ryktet, att ni-
tet; skall vara föga, verksamt i handling, månde
vara grundadt, har jag icke några andra giltiga
kitttoratt tillgå nn dets föreliggande lägutsköttets
utlåtande,.som döck ickö- synes-vara särdeles
innehållsrikt och hvilket derför äfven af utskot-
tets egen, ordförande nyss klandrats, dels hr ju-
stitigs-ombudsmannens beriittelse. Genast jag
öppnar den, finner jag först en redogörelse för
åtskilliga åtal under 16 nummer, men denna re-
dovisning atser idel ildre saker, hvilka under
föregående åren börjat behandlas och nu vidlyf-
tigt omordas, Men hvad. jag egentligen söker,
eller redogörelsen för hr justitiesombudsmannens
embetsförvaltning under det sednaste året, finner
jag först i slutet af berättelsen helt korteligen
expedieradt. Härutinnar har-hrjustitiesombuds-
mannen icke skilt sig från bruket; ty också det
nr brökligt att man af hans embetsbertttelse får
kännedom om-en mängd åtal, som påbörjats un-
der föregående åren och som således icke alls
eler åtminstone jemförelsevis obetydligt föran-
ledt embetsåtgärder af justitie-ombudsmannen un-
der just: det år, som berättelsen omfattar. Jag
finner emellertid, att under år 1869 hafva till ju-
stitie-ombudsmannen inkommit 74 klagomål af
en eller annan beskaffenhet, af hvilka endast 7,
eNet icke fullt en tiondel, hafva föranledt åtal, un
der det att ända till 64 antingen, efter vederbö
ide; lemnats ntan afseende eller ock
naledt tlllsnågon åtgärd; och af det
scan S äro icke mindre än 37. De 3
återståendeni nnu under behandlivg. För att
härom bilda sitt omdöme hade det varit
les önskvärdt, om man hade fått någon antyda
dels om de 7 målens beskaffenhet, hvilka föran-
ledt åtal från hr jnstitie-ombudsmanfjens sida,
Jels om de Gt, som icke föranledt sådan åtgärd.
Men jag ia tro de 64: målen icke hafva
varital beskalrenbet. stt kunna föranleda åtal,
döljer, att åsigterna eller ryk-
ou hvilka jag förut talat, gå
att det i allmänhet erfordras
handlingar och mycken bevis-
ning redan på förhand i ordning, nir man till
hr justitie-ombudsannen ingår med klagomål,
så vidt man skall kunna hoppas att af honont
vinna någon synnerlig uppmärksamhet ifven för
rätt märkliga saker. Emellertid vill jag, såsom
nyss sades, antaga, att dessa 64 mål varit sådana
att de icke kunnat föranleda till vidare åtgird
Berittelsen upplyser sedermera, att, förutom de
7 åt om hvilka justifiesombudsmannen funnit
sig föranlåten at förordna på grund af fram-
stätlldä klägomat, hafva under samma år 1869
andra 30 åtäl Påbsrjäts, af hvilka ett föranledts