MEGA, MM MA mit, att det I vanligt, su h och låtande bli r ölveriägg anden-i riksdagens plena. Men lo delar lagötskotters i föreli tänkande uttalade Åsigter. och då nom tystnad bidr till det, lägges till bandlingarna utan. ge hvilkewkuude angest innebära ew full gillande :f detsantrun, så finner jag mig mavad att yttra mig i Ir ber deiför om ursiäktratt jag, ehuru: tiden. ärlångt framskriden, tager kammarcus uppmiär het för en stund i anspråk: Icke utan öfverraskning har jag fannit mig i viss mån förekommen af Ingutskottets hr ordtiörande i en del af hvad jag ville säga, men jag kommer dock icke till. alldeles samma slut som han, Hin. yttrade, att han. icke ville göra någon,afprutning.— måhända voro ordalagen icke ulldeles dessa; men: meningen var dock densamma — å det vitsord, som ltwgutskottet funnit sig böra gifva justitie-ombudsmannen; hvaremot anledningen till mitt uppträdande — jag säger det så godt först som sist — är, att nämnda vitsord synes mig,böra något afkortas. Lagutskottet. yttrar det omdöme, att jnstitieombudsmannen genom: nit, oväld och skickligHettortfarande motsvarat riksdagens förtroende. Omvutskottet hade inskränkt sig till att säga, det justitie-ormbudsmannen med oväld och skicklighet fortfarande motsvarat riksdsgens förtroende, så skulle jag icke deremot haft något attinvända, ty jag-tror icke meningarne vara delade i-fråga-om. hans skicklighet i sitt fack eller om hans oväld i emhetsutöfningen; men för att motsvara det mera positiva beröin, somligger i ordet nit; fordras det dock något annat och mera. Flere erfarne riksdagsmiin bafva visserligen sagt mig att detta är en vanlig fras, som lagutskottet alltid plägar begagna i fråga om justitie-ombudsmannen. Men på samma gång jag får säga, det jag i i na: detta s om giltigt, dår ber anmärka, att uppgiften icke heller är så : s riktig; ty då jag sett efter hurn lagutskottet under loppet af. de sednaste 30 åren behåndlat denna sak, har jag funnit under förra hälften af denna tid; då en justitieombudsman, verkade som mycket klandrades och uppbar mycket obehag just derför, ns sågs drifya. nit, något-långty var det omdömet om justitie-ombudsmannen endast, z han motsvarat det vigtiga uppdrag honom lemnats, hvilket, omdöme en gång kryddades med berömmet på ett värdigt och förtjenstfullt sätt öch en annan gång. saltades med tillägget, att han i allmänhet, motsvarat, förtroendet. Det var först vid 1856—1858 årens riksdag, som Jagutskottet i sitt utlåtande öfver justitie-ombudsmannens, embetsförvaltring öfverräckte honom en bukett af. .vitsordennit, rättrådighet och sjelfständigbet, hvarefter 1859 års lagutskott uppfann ordställningen nit, oväld och skicklighet, hvilka blomster sedermera bibehållit sig såsom eterneller och sex. gånger blifvit begagnade af vederbörande lagutskott. Om det nu.iän måste medgifvas, att detta omdöme blifvit det vanliga, så innebär detta likväl icke ett tillfredsställande skäl, hvarför samma uttryckssätt skulle af lagutskottet i denna fråga alltid användas, ty då blefve ju hela utlåtandet endast en tom formälitet, hvilket ingalunda: torde hafva varit lagstiftarens mening och icke heller är värdigt hvarken. riksdagen eller dess justitieeombudsman. Jag. upprepar derför, hvad jag nyss förut sagt, atvjag at den: justitie-ombudsman, om hvars embetsverksamhet omdömet nit i första rummet skall användas, fordrar något mera positivt förtjenstiullt, än att han nätt och jemnt det, som omndgiinglicen tillhör hans tjenst. För att bilda: mig en åsigt om graden af den nuvarande justitie-ombudsmannens nit och huruvida. det i min hemort och, enligt. flera riksdagsmiäns utsägo, jemväl i deras orter gängse ryktet, att nitet; skall vara föga, verksamt i handling, månde vara grundadt, har jag icke några andra giltiga kitttoratt tillgå nn dets föreliggande lägutsköttets utlåtande,.som döck ickösynes-vara särdeles innehållsrikt och hvilket derför äfven af utskottets egen, ordförande nyss klandrats, dels hr justitigs-ombudsmannens beriittelse. Genast jag öppnar den, finner jag först en redogörelse för åtskilliga åtal under 16 nummer, men denna redovisning atser idel ildre saker, hvilka under föregående åren börjat behandlas och nu vidlyftigt omordas, Men hvad. jag egentligen söker, eller redogörelsen för hr justitiesombudsmannens embetsförvaltning under det sednaste året, finner jag först i slutet af berättelsen helt korteligen expedieradt. Härutinnar har-hrjustitiesombudsmannen icke skilt sig från bruket; ty också det nr brökligt att man af hans embetsbertttelse får kännedom om-en mängd åtal, som påbörjats under föregående åren och som således icke alls eler åtminstone jemförelsevis obetydligt föranledt embetsåtgärder af justitie-ombudsmannen under just: det år, som berättelsen omfattar. Jag finner emellertid, att under år 1869 hafva till justitie-ombudsmannen inkommit 74 klagomål af en eller annan beskaffenhet, af hvilka endast 7, eNet icke fullt en tiondel, hafva föranledt åtal, un der det att ända till 64 antingen, efter vederbö ide; lemnats ntan afseende eller ock naledt tlllsnågon åtgärd; och af det scan S äro icke mindre än 37. De 3 återståendeni nnu under behandlivg. För att härom bilda sitt omdöme hade det varit les önskvärdt, om man hade fått någon antyda dels om de 7 målens beskaffenhet, hvilka föranledt åtal från hr jnstitie-ombudsmanfjens sida, Jels om de Gt, som icke föranledt sådan åtgärd. Men jag ia tro de 64: målen icke hafva varital beskalrenbet. stt kunna föranleda åtal, döljer, att åsigterna eller rykou hvilka jag förut talat, gå att det i allmänhet erfordras handlingar och mycken bevisning redan på förhand i ordning, nir man till hr justitie-ombudsannen ingår med klagomål, så vidt man skall kunna hoppas att af honont vinna någon synnerlig uppmärksamhet ifven för rätt märkliga saker. Emellertid vill jag, såsom nyss sades, antaga, att dessa 64 mål varit sådana att de icke kunnat föranleda till vidare åtgird Berittelsen upplyser sedermera, att, förutom de 7 åt om hvilka justifiesombudsmannen funnit sig föranlåten at förordna på grund af framstätlldä klägomat, hafva under samma år 1869 andra 30 åtäl Påbsrjäts, af hvilka ett föranledts