- 86 —
Bertha, nu fullkomligt återställd från sin sjuk-
dom, och Leila, båda sysselsatta med något
handarbete.
— Ja, fortsatte Leila ett redan börjadt
gamtal, vi hinna omöjligen med att få min
utstyrsel färdig så snart som Hjalmar ön-
skår . . . Betänk, hans onkel kommer ju i
början af augusti, och då vill han, onkeln, att
det skall lysas för osb. Jag tycker inte rik-
tigt om onkel X, gom tar sig så mycken
myndighet öfver min fästman, liksom vore han
endast ett barn.
— Nå, nå, kära Leila, förifra dig nu inte
igen, utan var tacksam mot onkel KX x1 Du
skall få se huru mycket du kommer att hålla
af honom. Och det förtjenar han.
— Det. är fasligt hvad tant intresserar sig
för onkel X gade Leila skrattande.
— Ja, det medger jag gerna. Jag har all-
tid tyckt om hans skrifter, och när jag hörde
honom räsonera med dig: på maskeraden,
tyckte jag om hans person också; och jag
lyckönskar oss båda att vi nu bli närmare
lierade med honom.
— Ja, du har rätt. Mig föreföll han äf-
ven särdeles älskvärd; men, Gud vet, om jag
nu, gedan ej masken längre skyddar mig, vå-
gar konversera så djupsinnigt med honom
gom då... pc
— Det fordrar han nog inte heller, ty så-
dana der höglärda herrar vilja väl att vi qvin-
ner skola någorlunda förstå dem, men inte