86 — Bertha, nu fullkomligt återställd från sin sjukdom, och Leila, båda sysselsatta med något handarbete. — Ja, fortsatte Leila ett redan börjadt gamtal, vi hinna omöjligen med att få min utstyrsel färdig så snart som Hjalmar önskår . . . Betänk, hans onkel kommer ju i början af augusti, och då vill han, onkeln, att det skall lysas för osb. Jag tycker inte riktigt om onkel X, gom tar sig så mycken myndighet öfver min fästman, liksom vore han endast ett barn. — Nå, nå, kära Leila, förifra dig nu inte igen, utan var tacksam mot onkel KX x1 Du skall få se huru mycket du kommer att hålla af honom. Och det förtjenar han. — Det. är fasligt hvad tant intresserar sig för onkel X gade Leila skrattande. — Ja, det medger jag gerna. Jag har alltid tyckt om hans skrifter, och när jag hörde honom räsonera med dig: på maskeraden, tyckte jag om hans person också; och jag lyckönskar oss båda att vi nu bli närmare lierade med honom. — Ja, du har rätt. Mig föreföll han äfven särdeles älskvärd; men, Gud vet, om jag nu, gedan ej masken längre skyddar mig, vågar konversera så djupsinnigt med honom gom då... pc — Det fordrar han nog inte heller, ty sådana der höglärda herrar vilja väl att vi qvinner skola någorlunda förstå dem, men inte