. Hvarjehanda nyheter. Den Nordauntska äktenskapsprocessen. utgör naturligtvis fortfarande föremål för den engelska pressens uppmärksamhet; tidningarne meddela långa stenografiska referater om rättegångsförhandlingarne. Till hvad vi förut meddelat om -denna skandal i Englands förnäma verld, lägga vi i dag, att flera bref från prinsen af Wales till lady Mordaunt blifvit offentliggjorda; men i dessa finnes ingenting som bestyrker ladyös uppgift att något otilllåtligt förhållande existerat dem emellan, om man icke som bevis för ett gådant vill räkna, att prinsen i ett bref beklagar att han icke kan besöka henne före afresan till en jagt, men säger sig hoppas träffa henne påföljande söndags eftermiddag, eller att han i ett annat bref uttrycker sitt deltagande deröfver, att ladyn enligt egen utsago är utan kontanter, men att han hoppas att förlägenheten nu är afhjelpt. För öfrigt innehålla dessa biljetter, som äro skrifna på ett bildadt och behagligt språk, icke annat än hvad hvar och en kan läsa: skildringar af utflykter och jagtturer, notiser om familjetilldragelser, t. ex. om pringessans af Wales nedkomst på våren 1867 m. m.,beskrifning öfver ett spann ponies, goda råd mot messling och slutligen programmet för hans och hans gemåls resa öfver Köpenhamn, Venedig, Konstantinopel, Egypten, Athen och genom Italien. Do festa af brefven äro svar på biljetter från lady Mordaunt, hvilka hon låtit sina tjenare bära till postkontoret utan försök att hemlighålla korrespondansen. Målet, om hvars utgång vi i gårdagsnumret meddelade underrättelse, kunde dock ej afgöras, utan att prinsen af Wales måste uppträda inför domstolen. Han inställde gig vid rätten onsdagen i förra veckan och behandlades der som en vanlig part och var under hela förhöret stående. Sedan han aflagt vittneseden, riktade dömaren, lord Penzance, några ord till honom, för att påminna om, att ett vittne icke är lagligen förpligtådt att svara på någon fråga, som kan ledå till anKltpeRte mot vittnet sjelf. Prinsen blef derefter förhörd af doktor Deane, lady Mordaunts advokat. Han förklarade, att han känt lady Mordaunt före hennes äktenskap och att han varit intim med familjen Moncrieff, att han sändt henne en brudgåfva vid bröllopet, att han var bekänt med sir Charles Mordaunt och stått som dennes motståndare vid en prisskjutning på lefvande dufvor, vid hvilket tillfälle lady Mordaunt fört protokollet öfver skjutningen och då äfven naturligtvis fritt samtalat med. båda o. sg. v. Slutligen kom hufvudfrågan : Har det någonsin existerat någon opassande förtrolighet eller något brottsligt förhållande mellan eders kunglig höghet och lady Mordaunt? Prinsen, hvilkens ord, om så behöfdes, fingo en ökad vigt genom den nyss aflagda eden och domarens erinran om engelska lagens begränsning af vittnesmålet, svarade i en mycket fast ton: Nej, något sådant förhållande har icke existerat, hörarne utbröto här i ett bifall, som visserligen dämpades af domaren, men ånyo fick fart, då pringen om en stund lemnade rummet. Vid. samma tillfälle inställde sig inför domstolen en gir Frederick Johnstone med begä