.
Hvarjehanda nyheter.
Den Nordauntska äkten-
skapsprocessen.
utgör naturligtvis fortfarande föremål för den
engelska pressens uppmärksamhet; tidningarne
meddela långa stenografiska referater om rätte-
gångsförhandlingarne. Till hvad vi förut med-
delat om -denna skandal i Englands förnäma
verld, lägga vi i dag, att flera bref från prin-
sen af Wales till lady Mordaunt blifvit of-
fentliggjorda; men i dessa finnes ingenting
som bestyrker ladyös uppgift att något otill-
låtligt förhållande existerat dem emellan, om
man icke som bevis för ett gådant vill räkna,
att prinsen i ett bref beklagar att han icke
kan besöka henne före afresan till en jagt, men
säger sig hoppas träffa henne påföljande sön-
dags eftermiddag, eller att han i ett annat
bref uttrycker sitt deltagande deröfver, att
ladyn enligt egen utsago är utan kontanter,
men att han hoppas att förlägenheten nu är
afhjelpt. För öfrigt innehålla dessa biljetter,
som äro skrifna på ett bildadt och behagligt
språk, icke annat än hvad hvar och en kan läsa:
skildringar af utflykter och jagtturer, notiser
om familjetilldragelser, t. ex. om pringessans
af Wales nedkomst på våren 1867 m. m.,be-
skrifning öfver ett spann ponies, goda råd mot
messling och slutligen programmet för hans
och hans gemåls resa öfver Köpenhamn, Ve-
nedig, Konstantinopel, Egypten, Athen och ge-
nom Italien. Do festa af brefven äro svar på
biljetter från lady Mordaunt, hvilka hon låtit
sina tjenare bära till postkontoret utan försök
att hemlighålla korrespondansen.
Målet, om hvars utgång vi i gårdagsnumret
meddelade underrättelse, kunde dock ej afgö-
ras, utan att prinsen af Wales måste upp-
träda inför domstolen. Han inställde gig vid
rätten onsdagen i förra veckan och behandla-
des der som en vanlig part och var under
hela förhöret stående. Sedan han aflagt vitt-
neseden, riktade dömaren, lord Penzance, nå-
gra ord till honom, för att påminna om, att
ett vittne icke är lagligen förpligtådt att
svara på någon fråga, som kan ledå till an-
KltpeRte mot vittnet sjelf.
Prinsen blef derefter förhörd af doktor
Deane, lady Mordaunts advokat. Han förkla-
rade, att han känt lady Mordaunt före hen-
nes äktenskap och att han varit intim med fa-
miljen Moncrieff, att han sändt henne en brud-
gåfva vid bröllopet, att han var bekänt med
sir Charles Mordaunt och stått som dennes
motståndare vid en prisskjutning på lefvande
dufvor, vid hvilket tillfälle lady Mordaunt fört
protokollet öfver skjutningen och då äfven
naturligtvis fritt samtalat med. båda o. sg. v.
Slutligen kom hufvudfrågan : Har det någon-
sin existerat någon opassande förtrolighet el-
ler något brottsligt förhållande mellan eders
kunglig höghet och lady Mordaunt?
Prinsen, hvilkens ord, om så behöfdes, fingo
en ökad vigt genom den nyss aflagda eden och
domarens erinran om engelska lagens begräns-
ning af vittnesmålet, svarade i en mycket fast
ton: Nej, något sådant förhållande har icke
existerat,
hörarne utbröto här i ett bifall, som vis-
serligen dämpades af domaren, men ånyo fick
fart, då pringen om en stund lemnade rummet.
Vid. samma tillfälle inställde sig inför dom-
stolen en gir Frederick Johnstone med begä-