I franska tidningen Sidcle läses följande pikanta artikel: Under afvaktan på att konciliet i Rom, denna ljus-släckare som tror sig vara en fyrbåk, skall uttala sig angående påfvens ofelbarhet, synes oss böra påpekas att ofelbarhetsfrågan i Frankrike erhållit en följd af lösningar, synnerligen betecknande och förtjenta af att uppmärksammas utaf de vördiga fäderna. Ty det må med skäl anmärkas, att äfven vi hotats att bli hugnade med ,,ofelburet, de der också under åtskilliga år i det närmaste lyckats att gå och gälla för sådana. En liten smula mera blind tillit, och — det hade varit färdigt. Tack vare slafviskheten höll dogmen på att blifva fastställd. Lyckligtvis förändrades emellertid förhållandena helt plötsligen. Allmänna rösten var nog indiskret att börja utöfva kontroll öfver de ofelbaro. Opinionen, som länge slum? rat, vaknade, och man vet hvad följden deraf blef. Den förste af våra ofelbare hetto den personliga regeringsmakten. Äfven hon påstod -sig ensam bositta all vishet och alla förtjenster. Hon gjorde anspråk på alla initiativer, tålde ingen invändning, gjorde af bin minsta nyck en lagparagraf — och. sålunda styrde hon alltsedan statskuppen utan att möta siinder, endast hörande en verld af fjeskar ropa amen! till hvad hon sade och handlade. Hvilka resultater denna tillfälliga ofelbarhet framkallat, känner en hvar. Det är kriget i Mexiko, det är den andra romerska interventionen, det är Sadowa, det är de till milliarder stigande budgeterha och allt öfrigt . . . Orsaken inses nu, eller huru? Den andro ofelbare hette Hans Allsmäktighet baron Haussmann. Olycklig den somskulle ha vågat motsätta sig ett enda af hans projekter! Hans koncilium kallades municipal-nämnden och gjorde icke annat än inregistrerade — efter att derförinnan ha fallit på sina knän — de bullor, som af denne förstörelsens påfve utfärdades. Hans triumf varade länge, ack! alltför länge. Man behandlade såsom kättare och vantrogne dem som icke egnade honom sin odelade beundran, dem som af begär att skrifva smäde-artiklar dristade sig att insinuera det äfven han kunde misstaga sig. Hosianna! Ära åt öfverstepresten i Hötel de ville! Gå nu och tag notis om de räkenskaper han har efterlemnat åt oss. Det är genom dem han vid sin afgång bjudit oss farväl Goda skattdragande, betalen nu hvad den Haussmannska ofelbarheten kostat. Måtte emellertid lexan tagas ad notam och den gjorda erfarenheten, eftersom vi tvungits att betala den så dyrt, för all framtid bevara oss från att behöfva låta våra affärer skötas af personer med anspråk på att anses:aldrig fela. Den tredje ofelbare residerade i vår astronomiske Vatikan. Han skulle bra gerna ha velat tillägga sig! sjolf titulaturen: Hans helighet Leverrier den förste. Afven här träffa vi godtycklig makt, diktatur, påfvevälde. Fråga observatorii-byggnadens ekon, de skola svarazer; och : säga hvilken förstörelse han lemnar efter sig,-denne lille afdankade tyrann — hvilken oordning utbredt sig under. skydd af hans:ofelbarhet. Men tro mig, det är icke förgäfves -händelserna hopat-alla dessa rön på hvarandra. Frånsden hierarkiska. -byggnadens högsta till dess lägsta trappstog ha samma orsaker framkallat samma Yorkningar. Öfverallt ha resultaterna bevisat att, då ju. ofelbarheten icke är någon mensklig egenskap, all.slags absolutism bringarvolycka och förderf. Mån JI häraf lära, J. folk som ären. alltför mycket böjda för fetisch-dyrkan af ifri gavarande slag, att en nations, ett samhälles eller en stor institutions öde aldrig bi uteslutande bero :äf:en enda menniskas vilja. Menniskorna förgåg; men principerna 0oga bestånd: Se der hvarför Frankrike med en otålighet, som, tack vare den s. k. parlamentariska ministdrens långsamhet, är i alltför hör orad befogad, afvaktar den dag, då det