I franska tidningen Sidcle läses följande
pikanta artikel:
Under afvaktan på att konciliet i Rom,
denna ljus-släckare som tror sig vara en
fyrbåk, skall uttala sig angående påfvens
ofelbarhet, synes oss böra påpekas att ofel-
barhetsfrågan i Frankrike erhållit en följd
af lösningar, synnerligen betecknande och
förtjenta af att uppmärksammas utaf de vör-
diga fäderna.
Ty det må med skäl anmärkas, att äfven
vi hotats att bli hugnade med ,,ofelburet,
de der också under åtskilliga år i det när-
maste lyckats att gå och gälla för sådana.
En liten smula mera blind tillit, och —
det hade varit färdigt. Tack vare slafvisk-
heten höll dogmen på att blifva fastställd.
Lyckligtvis förändrades emellertid förhållan-
dena helt plötsligen. Allmänna rösten var
nog indiskret att börja utöfva kontroll öf-
ver de ofelbaro. Opinionen, som länge slum?
rat, vaknade, och man vet hvad följden der-
af blef.
Den förste af våra ofelbare hetto den
personliga regeringsmakten.
Äfven hon påstod -sig ensam bositta all
vishet och alla förtjenster. Hon gjorde an-
språk på alla initiativer, tålde ingen invänd-
ning, gjorde af bin minsta nyck en lagpa-
ragraf — och. sålunda styrde hon alltsedan
statskuppen utan att möta siinder, endast
hörande en verld af fjeskar ropa amen! till
hvad hon sade och handlade.
Hvilka resultater denna tillfälliga ofel-
barhet framkallat, känner en hvar.
Det är kriget i Mexiko, det är den an-
dra romerska interventionen, det är Sado-
wa, det är de till milliarder stigande bud-
geterha och allt öfrigt . . .
Orsaken inses nu, - eller huru?
Den andro ofelbare hette Hans Allsmäk-
tighet baron Haussmann.
Olycklig den som- skulle ha vågat mot-
sätta sig ett enda af hans projekter! Hans
koncilium kallades municipal-nämnden och
gjorde icke annat än inregistrerade — ef-
ter att derförinnan ha fallit på sina knän
— de bullor, som af denne förstörelsens påf-
ve utfärdades.
Hans triumf varade länge, ack! alltför
länge. Man behandlade såsom kättare och
vantrogne dem som icke egnade honom sin
odelade beundran, dem som af begär att
skrifva smäde-artiklar dristade sig att in-
sinuera det äfven han kunde misstaga sig.
Hosianna! Ära åt öfverstepresten i Hö-
tel de ville!
Gå nu och tag notis om de räkenskaper
han har efterlemnat åt oss. Det är genom
dem han vid sin afgång bjudit oss farväl
Goda skattdragande, betalen nu hvad den
Haussmannska ofelbarheten kostat.
Måtte emellertid lexan tagas ad notam
och den gjorda erfarenheten, eftersom vi
tvungits att betala den så dyrt, för all fram-
tid bevara oss från att behöfva låta våra
affärer skötas af personer med anspråk på
att anses:aldrig fela.
Den tredje ofelbare residerade i vår astro-
nomiske Vatikan. Han skulle bra gerna ha
velat tillägga sig! sjolf titulaturen: Hans he-
lighet Leverrier den förste.
Afven här träffa vi godtycklig makt, dik-
tatur, påfvevälde.
Fråga observatorii-byggnadens ekon, de
skola svarazer; och : säga hvilken förstörelse
han lemnar efter sig,-denne lille afdankade
tyrann — hvilken oordning utbredt sig un-
der. skydd af hans:ofelbarhet.
Men tro mig, det är icke förgäfves -hän-
delserna hopat-alla dessa rön på hvarandra.
Frånsden hierarkiska. -byggnadens högsta
till dess lägsta trappstog ha samma orsaker
framkallat samma Yorkningar. Öfverallt ha
resultaterna bevisat att, då ju. ofelbarheten
icke är någon mensklig egenskap, all.slags
absolutism bringarvolycka och förderf.
Mån JI häraf lära, J. folk som ären. allt-
för mycket böjda för fetisch-dyrkan af ifri
gavarande slag, att en nations, ett samhäl-
les eller en stor institutions öde aldrig bi
uteslutande bero :äf:en enda menniskas vilja.
Menniskorna förgåg; men principerna 0o-
ga bestånd:
Se der hvarför Frankrike med en otålig-
het, som, tack vare den s. k. parlamenta-
riska ministdrens långsamhet, är i alltför
hör orad befogad, afvaktar den dag, då det