En arftagare sökes. Enligt en till magistraten i Norrköping ankommen skrifvelse från stadsdomaren i staden Giessen, storhertigdömet Hessen, flnnes hos dervarande stadsdomstol för lång tid tillbaka nedsatt ett arf af omkring 200 gulden, hvilket, enligt ett testamente af den 20 januari 1779, borde, i fall som nu inträffat, tillfalla en i Norrköping då boende Johan Heinrich Bambey eller hans arfvingar, men då, vid forskning i dervarande kyrkoböcker, någon upplysning om bemiälte person eller hans efterko mande ej kunnat vinnas, uppmanas den eller de, som tro sig kunna göra anspråk på nämnde arfsmedel, att skyndsamt anmäla sig hos magistraten i Norrköping för erhållande af närmare underrättelse om hvad som i afseende på medlens lyftning kan vara att iakttaga. Försvunnen. En person, hvilken under sednaste åren bedrifvit en ganska storartad affärsrörelse i Göteborg, slagtaremästaren John Svensson, har alltsedan i onsdags saknats i sitt hem, utan att hvarken hans anhöriga eller bekanta ha den ringaste reda på hvart han tagit vägen. Det troligaste är att han, i likhet med så många andra, begifvit sig till allås förlofvade land, Amerika. Under sista tiden har Svensson dels försökt och dels lyckats erhålla gånska betydliga ficklån af sina intimaste: vänner, men huruvida dessa penningar blifvit använda till ordnande af hans mycket derangerade affärer eller till reskassa är, ännu åtminstone, en hemlighet. Svensson har genom sitt försvinnande försatt hustru och fyra barn i den djupaste förtviflan. Många bäckar små göra en stor åå. Inom andra korporalskapet af Kalmar skarpskytte-lifkompani bildades den 4 november 1864 till minne af föreningen mellan Sverige och Norge en understödskassa för korporalskapets medlemmar, af hvilka hvar och en med 5 öre, i veckan bidrager till densamma, Huru många bäckar små göra en stor å ser man verkligen i detta fall, enär kassån nu efter 5 år uppgår till 700 rdr. fventyrlig färd. Helsingborgs Tidning berättar: Bland resande, som med jernbantåget anlände hit i fredags e. m., var äfven en herre, hvilken alldeles icke brydde sig om att taga vära hotellvärdars gästfrihet i anspråk, utan direkte begaf sig från bangården ned till hamnen, emedan han — gifvit gig f-n på, att han skulle öfver Sundet. Vårt båtfolk var ingenting mindre än benäget för att gifva sig ut i fredags e. m., då sjön antog ett evanligt hotande utseende. Men vår resande bjöd. de första han träffade 100 rdr och för. denna summa, eller kanske något mera, vågade tre båtförare och en fiskare försöket. Man var omtänksam nog att taga godt med sig åf proviant, hvartill. den obekante resanden icke minst bidrog medelst i hast från en restauration reqvirerade matvaror, vin, öl och ej för mycket briänvin. Efter det den resande begifvit sig åstad, spredo sig i staden åtskilliga rykten om hurusom. han lofvat hvar och en af dem som skulle föra honom öfver sundet 1,000 rdr eller att försörja deras hustrur och barn under dessas lifstid, om någon olycka inträffade så att båtförarne omkommo — och -han, förmodligen, sjelf blef räddad, o. 8, v. Vi veta icke om den gåtlike fremlingen verkligen var så frikostig. Deremot försökte vi inhemta hvem han kunde vara och tilläto oss fördenskull att, på småstadsboars nyfikna vis, titta på hans ressaker, och se der stod, med prydliga bokstäfver prentadt: Herman Annerstedt — London. — Således ingen mer eller mindre än vår bekante konsul i Kina, Enligt sent i fredags afton anländt telegram gick färden så lyckligt, att de djerfve resandene uppnådde Helsingör kl. half 8 på aftonen. Vårdslös gäldenär. Handlanden Fiip Edvard Eklund i Fegärde blef af Enångers häradsrätt i Helsingland den 23 i förra månaden, för visad vårdslöshet mot sina gäldenärer, dömd att undergå en månads, fängelse.