derför yrkade rent afslag. Hr Spärre kunde emellertid icke öfvertygas, icke ens af Jagkomitåns auktoritet, att denna fråga vore annat än en ekonomisk, hvarförutan han varmt förde talan för landstingsinstitutionen, hvilken borde omgärdas, så att den en gång kan utvecklas och, blifva någonting annat än den bittills varit. Genom landstingens medverkan skall den ekonomiska lagstiftningen först kunna fullt ändamålsenligt ordnas. Ur denna synpunkt anhöll han på det enträgnaste om bifall till utskottets hemställan. Häri instämde motionären i ämnet, hr Olof Larsson iNasta, hrr Petter Andersson, Engman, Lundqvist, Uhr och Ribbing, som ej kunde anse att det här vore fråga om en lag af civil natur. Hr Asker ville gå ännu längre iän utskottet och få, der så behöfdes, olika förordning till och med inom samma landstingsdistrikt, af hvilken anledning och då sådant behof förefunnes på många orter han önskade att frågan måtte återremitteras, ett yrkande som, ehuru på andra skäl, äfven gjordes af hirr Almqvist och Kolmodin, och som slutligen också blef kammarens beslut med 108 röster mot 42, som voro för afslag. Byggnadseskyldighet af prest7 boställen. Lagutskottets förslag om framställning till k. m:t att den byggnadsskyldighet å prestboställen som nu åligger församlingarne måtte, mot motsvarande förhöjning i öfriga förmåner åt boställsinnehafvarne, öfvertagas af dessa förkastades af kammaren hufvudsakligen på den grund att det icke vore tillfredsställande hvarken för församlingarne eller presterskapet. I andra kammaren uppstod om detta gamla tvisteämne en långvarig debatt, som börjades af hr Sparre, hvilken reserverat sig mot utskottets beslut och nu gjorde sig stort besvär att bevisa, att utskottets förslag i första punkten — att församlingarne skulle undslippa byggnadsskyldigheten å prestboställen, men i stiälleti gifva ökade förmåner åt boställsinnehafvaren, som borde åläggas samma skyldighet — skulle bli mycket mer betungande, De i ämnet väckta motionerna hade icke varit i den syftning, som utskottets hemställan, hvarför, äfvensom på åndra skäl, han yrkade att det välmenta, men kortsynta förslaget måtte återremitteras. För återremiss talade äfven hrr Rylander, Lithner, Granlund, Jöns Pehrsson, Fredrik Pettersson, Bjerkander, Carl Ifvarsson, Petter Andersson och Almqvist, hvilken sednare önskade att utskottet måtte taga i öfvervägande, huruvida icke samma princip vid underhållet af presterskapets boställen kånde göras gällande, som vid de civila och militära boställena. Hr ikolmodin ensam försvarade utskottet, hvaremot rent afslag påyrkades af hr Rundgren, som ej visste af att några stridigheter under nuvarande förhållanden uppstått mellan pastor och församlingen, samt tillika anmärkte att prestens ställning är helt annan än andra tjenstemäns; prestgården anses nemligen för församlingens naturliga samlingsplats, och derför ha församlingarne äfven byggt mer och rymligare än deras skyldighet varit. Många stora svårigheter komme dessutom att uppstå, om presten skulle åläggas underhålla boställshusen eller af företrädaren nödgas lösa öfverloppshus. Under sitt anförande anmärkte denne tal. äfven det besynnerliga deri, om riksdagen, Som nyligen fattat ett beslut, i afsigt att dermed bereda tillfälle för flera personer, än hittills, att egna sig åt tjenstemannabanan, nu straxt efteråt beslutade någonting som ovilkorligen försvåra tjenstemäns ställning — ett motiv, mot hvilket hr Gumcelius, i de orepresenterade främmande trosbekännarnes namn, nedlade en protest. Kammaren beslöt återremittera frågan i sin helhet till lagutskottet, men då första kammaren afslagit betänkandet, har hon för närvarande förfallit. x Hr v. Essens motion om delning af Stockholmå län mellan Upsala och Nyköpings län, hvilken motion blifvit af kammarens tillfälliga utskott afstyrkt, förkastades af första kammaren efter en kort diskussion, med 32 röster mot 29. — Detta ärefide har ännu ej förevarit i andra kammaren. x Bevillningsutskottets förslag, om mantalslängdernas tidigare öfverlemnande från mantalsskrifningsförrättaren m. m., behandlades äfven af andra kammaren och återremitterades på yrkande af hrr Witt, Hagermark och C. Tfvarson, hvilka önskade en fullständig revision af mantalsoch skattskrifnings-förordningen. Första kammaren har ännu icke förehaft ärendet.