tarne äro gjorda för min räkning och dem
disponerar jag efter behag. (För sig) Jag
kan gerna tala om för det nötet hvad som
helst. (Högt) Men jag har i år tänkt att
ge lof åt hälften af pojkarne, som skola
lära sig bli-vaktare, och då inbesparas kost-
naden för dem.
Patr. Tack för det, det var mycket
snällt.
Insp. Patron får deremot lofva mig att
betala en liten skuld jag fått för några
musiktillställningar jag gjort de sista åren.
Patr. (För sig.) Jag blir alldeles upp-
äten af honom. Han kalaserar och roar
sig, och jag får bestå fiolerna... (Högt)
Ja... jag kan icke säga riktigt... men
jag skall försöka.
Insp. Var så god och drick ett glas
punsch.
Patr. Tackar ödmjukast (dricker). Herr
inspektoren har så många bokhållare under
sig; kunna de behöfyas alla? Och så hade
jag tänkt i ödmjukhet föreslå en hemstäl-
lan, om och på hvad sätt inspektoren skulle
kunna vara god och anstalta så att vi få
arbetsförtjenst åt de fattiga, så att vi ej
bli för mycket öfverhopade af tiggare och
mycket annat.
Insp. Det ha vi inte stunner med nu.
Drick ett glas punsch till. Sedan kan pa-
tron få resa hem. Jag har tänkt mig ut
att jaga.
Patr. Ursäkta att jag uppehållit. Jag
hör att herr inspektoren har brådtom och
får tacka för välfägnaden. Punschen var
god, jag tror jag tar ett glas till innan jag
reser. Penningarne som begärdes skall jag
skicka så fort jag fått låna.
Insp. Det är bra, nu är allt klart, farväl.
Patr. (dricker). Det smakade bra. Jag
ser att mina tjenare må bättre än jag sjelf.
Insp. Jag tror patron blir lifvad af pun-
schen... börjar kalla mig sin tjenare, det
var än starkare än punschen. Ni borde
annars veta jag att alls icke är er, utan
herregårdsidealets tjenare (rätar på sig).
Patr. Hvad vill det säga?
Insp. Jo, att jag är min egen tjenare.
Patr. Ja, det är mycket rätt. Jag borde
hafva märkt det förut. Lefve herregårds-
idealet!
Insp. Apropå lefve; vi talade nyss om
mannen med lien. MHurrandet har visat sig
icke göra tillfyllest, hvarför jag varit be-
tänkt på att vi borde lysa på i kyrkan att
en inspektor är odödlig. Det har varit
ett länge kändt behof4, ty inspektorsom-
byte är den största olycka som kan träffa
patren.
Patr. Jaha, jaha, isynnerhet då jag har
den lyckan (bockar sig) att ega en inspek-
tor, som icke kör ut mig så fort jag kom-
mer, utan låter tala vid sig, åtminstone i
penningeaffärer så länge krediten räcker.
lusp, Jag tycker om patron för han är
beskedlig och lofvar att hjelpa med pen-
ningelånet, om patron skickar mig goda
lånehandlingar.
Patr. Det får jag tacka för och inne-
sluter mig nu i hr inspektorns fortfarande
ynnest och bevågenhet.
Rö RR RR RR VO