tarne äro gjorda för min räkning och dem disponerar jag efter behag. (För sig) Jag kan gerna tala om för det nötet hvad som helst. (Högt) Men jag har i år tänkt att ge lof åt hälften af pojkarne, som skola lära sig bli-vaktare, och då inbesparas kostnaden för dem. Patr. Tack för det, det var mycket snällt. Insp. Patron får deremot lofva mig att betala en liten skuld jag fått för några musiktillställningar jag gjort de sista åren. Patr. (För sig.) Jag blir alldeles uppäten af honom. Han kalaserar och roar sig, och jag får bestå fiolerna... (Högt) Ja... jag kan icke säga riktigt... men jag skall försöka. Insp. Var så god och drick ett glas punsch. Patr. Tackar ödmjukast (dricker). Herr inspektoren har så många bokhållare under sig; kunna de behöfyas alla? Och så hade jag tänkt i ödmjukhet föreslå en hemställan, om och på hvad sätt inspektoren skulle kunna vara god och anstalta så att vi få arbetsförtjenst åt de fattiga, så att vi ej bli för mycket öfverhopade af tiggare och mycket annat. Insp. Det ha vi inte stunner med nu. Drick ett glas punsch till. Sedan kan patron få resa hem. Jag har tänkt mig ut att jaga. Patr. Ursäkta att jag uppehållit. Jag hör att herr inspektoren har brådtom och får tacka för välfägnaden. Punschen var god, jag tror jag tar ett glas till innan jag reser. Penningarne som begärdes skall jag skicka så fort jag fått låna. Insp. Det är bra, nu är allt klart, farväl. Patr. (dricker). Det smakade bra. Jag ser att mina tjenare må bättre än jag sjelf. Insp. Jag tror patron blir lifvad af punschen... börjar kalla mig sin tjenare, det var än starkare än punschen. Ni borde annars veta jag att alls icke är er, utan herregårdsidealets tjenare (rätar på sig). Patr. Hvad vill det säga? Insp. Jo, att jag är min egen tjenare. Patr. Ja, det är mycket rätt. Jag borde hafva märkt det förut. Lefve herregårdsidealet! Insp. Apropå lefve; vi talade nyss om mannen med lien. MHurrandet har visat sig icke göra tillfyllest, hvarför jag varit betänkt på att vi borde lysa på i kyrkan att en inspektor är odödlig. Det har varit ett länge kändt behof4, ty inspektorsombyte är den största olycka som kan träffa patren. Patr. Jaha, jaha, isynnerhet då jag har den lyckan (bockar sig) att ega en inspektor, som icke kör ut mig så fort jag kommer, utan låter tala vid sig, åtminstone i penningeaffärer så länge krediten räcker. lusp, Jag tycker om patron för han är beskedlig och lofvar att hjelpa med penningelånet, om patron skickar mig goda lånehandlingar. Patr. Det får jag tacka för och innesluter mig nu i hr inspektorns fortfarande ynnest och bevågenhet. Rö RR RR RR VO