hand bör vara 1 stånd att finna och föresla nvad som dervid ändamålsenligt kan göras. Onekl är för öfrigt, att åtskilliga omständigheter fr tiskt förefinnas, som tyckas tyda på, alt me nämnda åsigt ej alldeles saknar grund. velaktigt torde vara; ått organisationen af statsförvaltningen i Sverige uppstått och egt sin tidigare utveckling nöder förhålländen, som i derfaldiga afseenden och ej minst b unde vidden af nämnda förraltning vårit ganska o de närvarande, och detta på ett sådant dessa närvarande förhållanden, utan det allmännä, skulle kunna medgifva en hå da ej alldeles obetydlig förenkling i de förv tande verken och deras verksamhet garit der ock begränsning af deras eller de vid dem anställde embetsmiinnens antal, förutsatt att Ae förras organisation i öfrigt på ändamålsenligt sätt kvonde åstadkommas. Ej alldeles utan fog tordö, vidare, den mer än en gång framställda tnmärkning vara, att å ena sidan den unge tjenstermännens tid och krafier tagas i anspråk för Arbete, hvars utförande ingålunda fordrar den bildning, hvarpå han för sin kompetens aflagt prof, men hvilket arbete, just i följd häraf, förorsakar staten långt större depens af krafter, som till vigtigare värf kunnat anyindas och utbildas, och af penningar för arbelets betalande, än nödigt vore; å den andra sidan, att extraordinariet eller tjenstemin i lägre grader ofta nog utföra det egentliga arbetet inom verket, under det de högre embetsmannagraderna. som i sig borde vara d? vigtigaste, likeom de äro de högst aflönade, i någon mån blifva ett slags hviloplatser; det sistnämnda en naturlig följd deraf att dessa platsers innehafvare, under sin tidigare tjenstemannatid, i samma ordning som sedermera deras yngre bitriden, så Jinge stantat och arbetat på de lägre platserna, att när de nått de högre, b sta delen af deras krafter redan vatit förbrukad Ett ytterligare förbållanide, som ej kan undgå avt till sig draga uppmirksambeten, är det, att embetsverk, såsom väl bekant ir, finnas, der underordnad embetsman för årliga inkomster af emBetet, om ej såsom ördinnrie lön, dock såsom sportler eller på andrå tillfälliga omständigheter beroende, fåxeras ända till dubbla beloppet mot chefens och i allmänhet större, än hvad som står 1 rimlig proportion till hans embete, jemfördt med andra sådana hos oss. Slutligen må ifven bh annan omständighet här ej. alldeles med tystnad förbigås: de så ytterst ofta förekommande fnitälsndena om det tringande behotvet för en gammal tjöhkteind eler för Käns efterlemnade Jamilj ft pension, och detta nemligen ej blott i sådana, fall, der dylikt bebofs befintlighet måste anses, på ett eller annat sitt, förvålladt af tjenstemannen sjelf, utan äfven i sådant, der otyeiydigt kan Ådagaläggas, att undvikande af tryckande fättikdorn för honom eller hans närmaste stått utom hans förmåga Nu anförda omstiänd Här blött i Största Allmänhet blifvit flyktigt anträda, synas samtliga hänvisa på bristfilligheten at en eller avnan art I emhetsmannäväsendets närvarande orgavisation. Såsom önskviärdt i detta liämseende torde, utan fara för misstag, kunna i allmänhet angifvas: att embetsverk och embetsmän inskränkas till det antal, som för förvalthbingen i dess särskilda grenar ir af verkligt behot påkalladt —hvarigenom onödiga utgifter församma förvaltning undvikas och en använpdning af krafter och talanger vinnes i andra riktningar, der båda väl behöfvas; att deremot, och hvad som med det nämnda står i närmaste sammanhang, hvarje embetes funktioner, efter regeln, utöfvss af dess, till detsamma på grund af ekicklighet och förtjenst befordrade, ordinarie innebafvare, bvarigenom först fullt intresse och konstaterad skicklighet vid utöfningen kan påräknas; att, hvad som af det nyss anförda blir en naturlig följd, extraordinarie och äfven för tarfliga lefvadsanspråk otillräckligt löpade platser i möjligaste måtto inskränkas — hvarigenom ej ett större untal unge min inlockas på embetsmannabanän, än att de, medan ännu ålder och krafter dertill göra dem duglige, kunna vinna vidare befordran; men att de embeten, som äro nödiga ooh finnas, ock äro försedda med lönginkömster, Hvilkå, utan att bereda deras innehafvare öfverflöd, dock äro tillräckliga för desj Ö iv, Utan farå för ätt råkå i nöd eller rijetister, saint möjliggöra någon besparing för deras egen ålderdom och deras failjer, och att dessa löneinkomster någorlunda :Onseqrent efter de särskilda embetenas Hätur och på deras innehaffare ställda fordringar i det enå och andra åfseendet alpassas, hvarigenom större öch odeladt nit hos embetsminnen sjelfva, hvar på sin plats, påräknas samt de lika obehagliga som svårlösta frågorna om Fältvist titdelånde af pensioner Wpphöra. DE Ar enskilde väckta motioner om ändringar i Stordningärne angående embetsverk och einbetsmin hafva till största delen bestått i förslag om indragnivg af ett eller annat slags tjenster. Det, ligger emellertid i sakens natur, att om ock dylika indragningar kunna ske, en sådan åtgärd ensam lika litet är inöjlig att företåga, som t. ex. om en maskin ock kan förenklas, denna förenkling står att vinna blott derigenom, att ett eller annat bjul i densamma borttoges: hvadan gheter, hvilka för öfrigt sådana motioner ej Jedt till något resultat. Au( dra motionen, beträffande embetsverken, hafva visserligen blifvit afgifpa, hvilka ej inskränkt sig till dot nämnda, ntan.invefattat förslag till förändrad ofganisation af flera eller färre blånd embelsverken. DOck tyckes tiksäågen ej heller ngsett, att med dessa eller de med Anledning at CA Kfjifia Wtsköttsbetänkanden det dwbblå tndamålet af på samma gång besparing på utgifterna för embetsmäns aflönamde samt tillika af en mera ändämålsenlig organisation af embetena med siikefhet. stått att nå; hvadan äfren dylika motioner ej från riksdagens sida ledt till några positiva beslut i det ämne de omfattat. Detsynes ock vara ganska naturligt, ätt frågan om ordnande af embetsverken och de offentliga embeten HF en SAUNH, ll HFars nöjaktiga besvarande någon enskila svårligen eger tillräcklig erfarenhet eller hop förtrolig bekantskap ied alla på frigåds lösning verkande omständigheter, utan att Samma fråga företrädesvis är af den art, att för dess utredning behöfres mellankomst af reeringen. För ett initiativ deri från regeringen ST ock ufefidets eten hätur: lika väl söm det är riksdagens rätt att begira, äfven härutinnan, all möjlig sparsamhet och att noga pröfva de nådiga propositioner, som i tninet afgifvas, lika väl synes det å kndfrk sidan vara lämpligt, att regeringen i första knhd avger och föreslår sättet för anordbibgen af deras verksamhet, hvilka skola utföra regeringetis beslut. Huru vidsträckt en förenkling, en ändamålseni anordning och en besparing i fråga om embetsverk och embefen tf beböflig och önskvärd, ET Sa a a