hand bör vara 1 stånd att finna och föresla nvad
som dervid ändamålsenligt kan göras. Onekl
är för öfrigt, att åtskilliga omständigheter fr
tiskt förefinnas, som tyckas tyda på, alt me
nämnda åsigt ej alldeles saknar grund.
velaktigt torde vara; ått organisationen af stats-
förvaltningen i Sverige uppstått och egt sin tidi-
gare utveckling nöder förhålländen, som i der-
faldiga afseenden och ej minst b unde vid-
den af nämnda förraltning vårit ganska o
de närvarande, och detta på ett sådant
dessa närvarande förhållanden, utan
det allmännä, skulle kunna medgifva en hå
da ej alldeles obetydlig förenkling i de förv
tande verken och deras verksamhet garit der
ock begränsning af deras eller de vid dem an-
ställde embetsmiinnens antal, förutsatt att Ae
förras organisation i öfrigt på ändamålsenligt sätt
kvonde åstadkommas. Ej alldeles utan fog tordö,
vidare, den mer än en gång framställda tnmärk-
ning vara, att å ena sidan den unge tjenstermän-
nens tid och krafier tagas i anspråk för Arbete,
hvars utförande ingålunda fordrar den bildning,
hvarpå han för sin kompetens aflagt prof, men
hvilket arbete, just i följd häraf, förorsakar sta-
ten långt större depens af krafter, som till vig-
tigare värf kunnat anyindas och utbildas, och af
penningar för arbelets betalande, än nödigt vo-
re; å den andra sidan, att extraordinariet eller
tjenstemin i lägre grader ofta nog utföra det e-
gentliga arbetet inom verket, under det de hö-
gre embetsmannagraderna. som i sig borde vara
d? vigtigaste, likeom de äro de högst aflönade,
i någon mån blifva ett slags hviloplatser; det
sistnämnda en naturlig följd deraf att dessa plat-
sers innehafvare, under sin tidigare tjensteman-
natid, i samma ordning som sedermera deras
yngre bitriden, så Jinge stantat och arbetat på
de lägre platserna, att när de nått de högre, b
sta delen af deras krafter redan vatit förbrukad
Ett ytterligare förbållanide, som ej kan undgå avt
till sig draga uppmirksambeten, är det, att em-
betsverk, såsom väl bekant ir, finnas, der un-
derordnad embetsman för årliga inkomster af em-
Betet, om ej såsom ördinnrie lön, dock såsom
sportler eller på andrå tillfälliga omständigheter
beroende, fåxeras ända till dubbla beloppet mot
chefens och i allmänhet större, än hvad som står
1 rimlig proportion till hans embete, jemfördt
med andra sådana hos oss. Slutligen må ifven
bh annan omständighet här ej. alldeles med tyst-
nad förbigås: de så ytterst ofta förekommande
fnitälsndena om det tringande behotvet för en
gammal tjöhkteind eler för Käns efterlemnade
Jamilj ft pension, och detta nemligen ej blott
i sådana, fall, der dylikt bebofs befintlighet måste
anses, på ett eller annat sitt, förvålladt af tjen-
stemannen sjelf, utan äfven i sådant, der otye-
iydigt kan Ådagaläggas, att undvikande af tryc-
kande fättikdorn för honom eller hans närmaste
stått utom hans förmåga
Nu anförda omstiänd
Här blött i Största Allmänhet blifvit flyktigt an-
träda, synas samtliga hänvisa på bristfilligheten
at en eller avnan art I emhetsmannäväsendets
närvarande orgavisation. Såsom önskviärdt i detta
liämseende torde, utan fara för misstag, kunna i
allmänhet angifvas: att embetsverk och embets-
män inskränkas till det antal, som för förvalt-
hbingen i dess särskilda grenar ir af verkligt be-
hot påkalladt —- hvarigenom onödiga utgifter
för- samma förvaltning undvikas och en använpd-
ning af krafter och talanger vinnes i andra rikt-
ningar, der båda väl behöfvas; att deremot, och
hvad som med det nämnda står i närmaste sam-
manhang, hvarje embetes funktioner, efter re-
geln, utöfvss af dess, till detsamma på grund af
ekicklighet och förtjenst befordrade, ordinarie
innebafvare, bvarigenom först fullt intresse och
konstaterad skicklighet vid utöfningen kan på-
räknas; att, hvad som af det nyss anförda blir
en naturlig följd, extraordinarie och äfven för
tarfliga lefvadsanspråk otillräckligt löpade plat-
ser i möjligaste måtto inskränkas — hvarigenom
ej ett större untal unge min inlockas på em-
betsmannabanän, än att de, medan ännu ål-
der och krafter dertill göra dem duglige, kunna
vinna vidare befordran; men att de embeten,
som äro nödiga ooh finnas, ock äro försedda med
lönginkömster, Hvilkå, utan att bereda deras in-
nehafvare öfverflöd, dock äro tillräckliga för des-
j Ö iv, Utan farå för ätt råkå i nöd eller
rijetister, saint möjliggöra någon
besparing för deras egen ålderdom och deras fa-
iljer, och att dessa löneinkomster någorlunda
:Onseqrent efter de särskilda embetenas Hätur
och på deras innehaffare ställda fordringar i det
enå och andra åfseendet alpassas, hvarigenom
större öch odeladt nit hos embetsminnen sjelfva,
hvar på sin plats, påräknas samt de lika
obehagliga som svårlösta frågorna om Fältvist
titdelånde af pensioner Wpphöra.
DE Ar enskilde väckta motioner om ändringar
i Stordningärne angående embetsverk och ein-
betsmin hafva till största delen bestått i förslag
om indragnivg af ett eller annat slags tjenster.
Det, ligger emellertid i sakens natur, att om ock
dylika indragningar kunna ske, en sådan åtgärd
ensam lika litet är inöjlig att företåga, som t.
ex. om en maskin ock kan förenklas, denna för-
enkling står att vinna blott derigenom, att ett
eller annat bjul i densamma borttoges: hvadan
gheter, hvilka för öfrigt
sådana motioner ej Jedt till något resultat. Au- (
dra motionen, beträffande embetsverken, hafva
visserligen blifvit afgifpa, hvilka ej inskränkt sig
till dot nämnda, ntan.invefattat förslag till för-
ändrad ofganisation af flera eller färre blånd
embelsverken. DOck tyckes tiksäågen ej heller
ngsett, att med dessa eller de med Anledning at
CA Kfjifia Wtsköttsbetänkanden det dwbblå tn-
damålet af på samma gång besparing på utgif-
terna för embetsmäns aflönamde samt tillika af
en mera ändämålsenlig organisation af embetena
med siikefhet. stått att nå; hvadan äfren dylika
motioner ej från riksdagens sida ledt till några
positiva beslut i det ämne de omfattat. Detsy-
nes ock vara ganska naturligt, ätt frågan om ord-
nande af embetsverken och de offentliga embe-
ten HF en SAUNH, ll HFars nöjaktiga besvarande
någon enskila svårligen eger tillräcklig erfaren-
het eller hop förtrolig bekantskap ied alla på
frigåds lösning verkande omständigheter, utan
att Samma fråga företrädesvis är af den art, att
för dess utredning behöfres mellankomst af re-
eringen. För ett initiativ deri från regeringen
ST ock ufefidets eten hätur: lika väl söm det
är riksdagens rätt att begira, äfven härutinnan,
all möjlig sparsamhet och att noga pröfva de
nådiga propositioner, som i tninet afgifvas, lika
väl synes det å kndfrk sidan vara lämpligt, att
regeringen i första knhd avger och föreslår sät-
tet för anordbibgen af deras verksamhet, hvilka
skola utföra regeringetis beslut.
Huru vidsträckt en förenkling, en ändamålsen-
i anordning och en besparing i fråga om em-
betsverk och embefen tf beböflig och önskvärd,
ET Sa a a