riktadt skott hade han väl sluppit från björnens famntag, men först efter hård strid. Den olycklige unge mannen är utan medvetande, och läkaren vågar ej ansvara för hans lif. Han är en landsman till er. Han besökte oss i fjol en längre tid och tillvann sig allas vänskap. Jag förstod om hvem det var fråga och följde hastigt med till den sjukes rum. Min muntre reskamrat från de sednaste dagarna låg utsträckt på sängen och stirrade framför sig med ett vildt, feberaktigt uttryck i de djupa, mörka ögonen. Det stora skägget lät ansigtets dödsblekhet ännu mer framträda, och hans linne var fullt af blodfläckar. Då jag inträdde, ljusnade hans blick, liksom hade han kännt igen mig, och han reste sig upp i sängen, men han försjönk åter i ett medvetslöst febertillstånd. Vid ett litet bord framför sängen satt läkaren och ordinerade, och bredvid hufvudgärden låg Agnes på knä, med hufvudet hyilande på kuddarna. Nu var det icke svårt att gissa, hvarför hon hade gråtit, då jag första gången såg henne, Min stackars vän, för hvars lefnadslust nästan hela verlden var för trång, skulle således kanske finna en förtidig graf iden trånga kyrkogården i en af Norges trånga dalar,