Stockholm, och som drefve försäkringsrörel-
sen i de skilda orterna genom agenturer,
hvilkas verksamhet af styrelsen ordnades
och öfvervakades. Detta bolag skulle ga-
rtantera inteckningar icke allenast i jordbruks-
fastigheter, utan äfven i fastigheter inom
stad samt derjemte, för att bereda fördelar
både åt sina delegare och åt det allmänna,
meddela försäkring af betalningsförbindelser;
utfärdade af kommuner eller korporationer
under gemensam ansvarighet, och, i sam-
manhang dermed, bemedla lån mot dylik
säkerhet. Enligt den af komiterade förslags-
vis uppgjorda bolagsordningen skulle bola-
gets angelägenheter handhafvas af ett för-
valtningsråd, bestående af tolf ledamöter,
hvilka egde att, för ombesörjandet af lö-
pande göromål, inom eller utom sig, utse tre
direktörer.
Medlemmar i den komit, som framlagt
ifrågavarande betänkande, ha varit hrr E
Sparre, P. v. Möller, B. Mejer, C. E. Gas-
parsson och C. A. Mannerskantz. Den sist-
nämnde har i flera vigtiga punkter icke
kunnat dela majoritetens mening. I en sär-
skildt afgifven reservation har han förfäk-
tat den åsigten att kreditförsäkringsanstal-
ten icke bör ha till ändamål att försäkra
mot förlust vid belåning, både af hus och
byggnader i stad och af jordegendom på lan-
det, utan att den uteslutande bör afse, att
bemedla lån mot pant af inteckning i svensk
jord, samt att anskaffa förlag för utförandet
af allmänt nyttiga arbetsföretag på landet.
Och vidare har han ogillat komiterades för-
slag i afseende å det blifvande bolagets or-
ganisation, såsom behäftadt med det felet
att alltför mycket på ett enda ställe kon-
centrera den tillämnade anstaltens hela rö-
relse. För att man litet hvarstädes måtte
komma att få godt af denna, har han före-
slagit åtskilliga bestämmelser, som afse att
åvägabringa organiserade filialanstalter i di-
rekt, på förhand ordnadt samband med den till-
ernade stora centralalåne-, försäkrings- och be-
medlingsanstalten. I åtskilliga andra min-
dre vigtiga delar har dessutom hr M. för-
kastat den mening, som bland komiterade
gjort sig gällande, oeh derför sjelf affattat
ett särskildt, från komiterades i flera hän-
seenden afvikande förslag till stadgar för
bolaget.
Den diskussion, som i går afton fördes
af landtbruks-riksdagens ledamöter, rörde
sig kring dessa två frågor: 1:0) bör bola-
gets verksamhet, såsom hr Mannerskantz
tillstyrkt, inskränka sig till landet, eller
äfven omfatta städerna? och 2:0) skall bo-
laget utöfva sin verksamhet i orterna en-
dast genom agenter eller derjemte, enligt
hr, M:s förslag, äfven genom med bolaget
förenade filialförsäkringsanstalter?
I afseende å den första frågan segrade
reservantens mening, oaktadt flera talare på
det mest öfvertygande sätt sökte bevisa att
bolaget svårligen skulle kunna komma till
stånd och säkerligen aldrig skulle bereda
sina delegare några större fördelar, om dess
rörelse icke drefves affärsmessigt d. v. s. om
styrelsens händer bundes, så att hon blefve för-
hindrad att göra åtskilliga goda affärer som er-
bjöde sig. Hr Mannerskantz och de med honom
likatänkande menade: att det finnes en så
stor skiljaktighet mellan byggnadsfastighe-
ters och jordfastigheters natur och egen-
skaper att någon för längre, obestämd tid
fortsatt sammanblandning vid försäkring af
hypoteker, grundade på så olika fastighets-
värden, svårligen kan ske; att risken blir
större och bolagets verksamhet icke så gag-
nande för de mindre jordbrukarne, om det
delar sina krafter och hjelper äfven stä-
derna; att värdet i stadsfastigheten i all-
mänhet är obestämdt och fluktuerande —
synnerligast gällde detta småstäderna —
under det att jordbiten icke kan annat
än för tillfället falla i vanpris m. m.
Hr E. Sparre, som med det största nit
försvarade komitens förslag, vederlade dessa
inkast genom att erinra om att alla assu-
ransbolag såsom en regel följa den princi-
pen att risken förminskas i den mån rörel-
sen blir mera omfattande, att erfarenheten
wmiacnt dat landtamandamare wyndan flultnanrant