Stockholm, och som drefve försäkringsrörelsen i de skilda orterna genom agenturer, hvilkas verksamhet af styrelsen ordnades och öfvervakades. Detta bolag skulle gartantera inteckningar icke allenast i jordbruksfastigheter, utan äfven i fastigheter inom stad samt derjemte, för att bereda fördelar både åt sina delegare och åt det allmänna, meddela försäkring af betalningsförbindelser; utfärdade af kommuner eller korporationer under gemensam ansvarighet, och, i sammanhang dermed, bemedla lån mot dylik säkerhet. Enligt den af komiterade förslagsvis uppgjorda bolagsordningen skulle bolagets angelägenheter handhafvas af ett förvaltningsråd, bestående af tolf ledamöter, hvilka egde att, för ombesörjandet af löpande göromål, inom eller utom sig, utse tre direktörer. Medlemmar i den komit, som framlagt ifrågavarande betänkande, ha varit hrr E Sparre, P. v. Möller, B. Mejer, C. E. Gasparsson och C. A. Mannerskantz. Den sistnämnde har i flera vigtiga punkter icke kunnat dela majoritetens mening. I en särskildt afgifven reservation har han förfäktat den åsigten att kreditförsäkringsanstalten icke bör ha till ändamål att försäkra mot förlust vid belåning, både af hus och byggnader i stad och af jordegendom på landet, utan att den uteslutande bör afse, att bemedla lån mot pant af inteckning i svensk jord, samt att anskaffa förlag för utförandet af allmänt nyttiga arbetsföretag på landet. Och vidare har han ogillat komiterades förslag i afseende å det blifvande bolagets organisation, såsom behäftadt med det felet att alltför mycket på ett enda ställe koncentrera den tillämnade anstaltens hela rörelse. För att man litet hvarstädes måtte komma att få godt af denna, har han föreslagit åtskilliga bestämmelser, som afse att åvägabringa organiserade filialanstalter i direkt, på förhand ordnadt samband med den tillernade stora centralalåne-, försäkringsoch bemedlingsanstalten. I åtskilliga andra mindre vigtiga delar har dessutom hr M. förkastat den mening, som bland komiterade gjort sig gällande, oeh derför sjelf affattat ett särskildt, från komiterades i flera hänseenden afvikande förslag till stadgar för bolaget. Den diskussion, som i går afton fördes af landtbruks-riksdagens ledamöter, rörde sig kring dessa två frågor: 1:0) bör bolagets verksamhet, såsom hr Mannerskantz tillstyrkt, inskränka sig till landet, eller äfven omfatta städerna? och 2:0) skall bolaget utöfva sin verksamhet i orterna endast genom agenter eller derjemte, enligt hr, M:s förslag, äfven genom med bolaget förenade filialförsäkringsanstalter? I afseende å den första frågan segrade reservantens mening, oaktadt flera talare på det mest öfvertygande sätt sökte bevisa att bolaget svårligen skulle kunna komma till stånd och säkerligen aldrig skulle bereda sina delegare några större fördelar, om dess rörelse icke drefves affärsmessigt d. v. s. om styrelsens händer bundes, så att hon blefve förhindrad att göra åtskilliga goda affärer som erbjöde sig. Hr Mannerskantz och de med honom likatänkande menade: att det finnes en så stor skiljaktighet mellan byggnadsfastigheters och jordfastigheters natur och egenskaper att någon för längre, obestämd tid fortsatt sammanblandning vid försäkring af hypoteker, grundade på så olika fastighetsvärden, svårligen kan ske; att risken blir större och bolagets verksamhet icke så gagnande för de mindre jordbrukarne, om det delar sina krafter och hjelper äfven städerna; att värdet i stadsfastigheten i allmänhet är obestämdt och fluktuerande — synnerligast gällde detta småstäderna — under det att jordbiten icke kan annat än för tillfället falla i vanpris m. m. Hr E. Sparre, som med det största nit försvarade komitens förslag, vederlade dessa inkast genom att erinra om att alla assuransbolag såsom en regel följa den principen att risken förminskas i den mån rörelsen blir mera omfattande, att erfarenheten wmiacnt dat landtamandamare wyndan flultnanrant