skötseln, vara betänkt på att skaffa sig
dessa Vänner i så stor mängd som möjligt,
d. v.7s. förskaffa dem konstgjorda bon, och
dessa så konstruerade, att de hotsvarade
sitt ändamål.
Förgäfves ha vi sökt att inom vår sven-
ska litteratur finna något arbete, som lem-
nade upplysning om bästa sättet för fågel-
hålkarnes. utsättande och huru desamma
borde vara beskaffade,för att de fågelarter,
hvilka företrädesvis bygga uti ihåliga träd,
skulle finna dem vara för sig lämpliga bo-
städer. Med så myckete större glädje kunna
vi. derför omnämna, att i dessa dagar ett
litet arbete som belyser detta ämne utkom-
mit af trycket, ehuru detsamma ej ännu
blifvit allmänt utlemnadt i bokhandeln, hvar-
emot det redan nu kan erhållas genom Tre-
qvisition .hos författaren.
Dexina lilla skrift COm konstgjorda fågel-
bon och deras inbyggare; af läraren inatur-
vetenskaperna vid Skogsinstitutet 4. FE.
Holmgren tycks fullständigt afhjelpa om-
nämnda7 brist inom vårlitteratur. Boken,
hållen i populär stil, innehåller, förutom
beskrifning och teckningar öfver alla hittills
brukliga fågelhålkar, fullständiga upplys-
ningar öfver såväl det yttre utseendet som
lefnadsvanorna m. m. hos 21 olika, hos oss
allmänt förekommande fågelslag, hvilka vi
kunna förmå att häcka i hålkar. Oaktadt
säkerligen nästan hvar och en med intresse
skall genomläsa denna lilla afhandling, må-
ste den likväl för landtmän, jägare och sär-
skildt för skolungdom vara af stort intresse;
och äro - författarens förut utgifna arbeten
en säker borgen för att äfven detta häfte
i sitt slag är innehållsrikt och gediget.
Särdeles intressanta äro beskrifningarne
öfver stararne och hackspettarne; och helt
visst skall, efter genomliäsandet, mången,
som förut icko tänkt härpå, med större om-
sorg än hittills söka vårda småfåglarne, våra
bästa bundsförvandter vid utrotandet af de
för landtbrukare och trädgårdsodlare skad-
liga insekter, hvilka i synnerhet i larvtill-
ståndet så ofta skada eller tillintetgöra våra
på åkrar, ängar och i trädgårdar med glädje
och förhoppning motsedda skördar.
Vi äfslita denna lilla uppsats med det af
författaren så lämpligt använda mottot af
Elias Fries: Naturen blef menniskan i ska-
pelsen öfverlåten till konungadöme; men
hvarje välde, som ej tillika är vård, blir
våld och verkarförstörande. j