SS VV -— påstås, att storhertigen vill hafva den för sitt galleri! — Verkligen? — Det säges att han redan står i underhandling derom. — Med luften? — Nej, jag förmodar att någon har fullmakt af målaren. Men dermed må nu vara — talaren afbröt sig hastigt medutropet: Signor Rossi! Har äfven ni kommit hit, som vi andra? Michael Rossi stannade bredvid dem; han var nu en af åren nedtryckt man. — Jag har kommit för att se den så mycket omtalade målningen, sade han. Har ni redan varit uppe, signor Cecina? Lönar det mödan att gå upp? — Ja, tjugo gånger! Stöd er på min arm, signor, jag går gerna med. De gingo tillsammans uppför: trapporna och inträdde i ett stort rum, i hvars midt stod, stort och ensamt, den okände målarens arbete. De framträdde till detsamma. Det var en med allvarliga färger belagd väf; bilden af ett kors, åtföljdt af sin heliga börda; det anlete, hvars gudom änmu ingen målare förmått framställa, var bortvändt; det var just i det gonblick, då striden och den långa smärtan äro nära slutade; den hvila, som ännu icke är död, men så nära döden — lugnet före det sista skriet, då jorden skall remna och