SS VV -—
påstås, att storhertigen vill hafva den för sitt
galleri!
— Verkligen?
— Det säges att han redan står i under-
handling derom.
— Med luften?
— Nej, jag förmodar att någon har full-
makt af målaren. Men dermed må nu vara —
talaren afbröt sig hastigt med- utropet: Sig-
nor Rossi! Har äfven ni kommit hit, som vi
andra?
Michael Rossi stannade bredvid dem; han
var nu en af åren nedtryckt man.
— Jag har kommit för att se den så
mycket omtalade målningen, sade han. Har
ni redan varit uppe, signor Cecina? Lönar
det mödan att gå upp?
— Ja, tjugo gånger! Stöd er på min arm,
signor, jag går gerna med.
De gingo tillsammans uppför: trapporna och
inträdde i ett stort rum, i hvars midt stod,
stort och ensamt, den okände målarens arbete.
De framträdde till detsamma. Det var en
med allvarliga färger belagd väf; bilden af
ett kors, åtföljdt af sin heliga börda; det an-
lete, hvars gudom änmu ingen målare förmått
framställa, var bortvändt; det var just i det
gonblick, då striden och den långa smärtan
äro nära slutade; den hvila, som ännu icke
är död, men så nära döden — lugnet före
det sista skriet, då jorden skall remna och