Innan tal, lemnade ordet, ville han: begagna
tillfället att fästa uppmärksamhet på det trång-
mäl, hvari statskontoret alltid befinner sig, på
gränd derafysvatt dettaå kontor numerd sedan
Vi fått ärliga riksdagar ej har några öfverskott
från föregående år att använda, då statsregle-
riugen, hänvisas till inkomster, som-ej inflyta
förrän. flera månader. efteråt. Statskontoret
eger, som bekant, ingen grundfond, menun-
der nuvarande förhållanden blir det nödvän-
digt att förskaffa det en sådan. Enligt tal:ns
tanke skulle detta ock dättkunnalåta sig göra.
Det vore nu nöriligen tid på att alla de kas-
sor, som finnas samlade, t. ex. de många un-
der krigskollegii vård, gjordesför staten frukt-
bärande. Våra förvaltande verk hå så små-
ningom förvåndlats till privatå bankinrättnin-
gar eller, för att begagna en inom kammaren
mera respekterad benämning; tillfilialör af riks-
banken, söm utlåna peimingär, som göra för-
Tuster på dessa lån och äro underkastade alla
de-eventualiteter, som en dylik rörelse med-
för; samt-hatva dessutom en dryg administra-
tionskostnad. Talaren visste mycket väl att
det s. k. kamrerareintresset- hufvudsakligen
lefde på denna bankrörelse och att hvarje re-
form skulle från detta håll möta ett ihärdigt
motstånd; men han upprepade, hvad han förut
yttrat, att statens tillgångar ej borde förvaltas
och förvaras på-flera-håll; utan-sammanföras,
De nuwifrågavarande kassorna ega ett samman-
Jagdt belopp af omkring 7 millioner, och tal.
kunde ej finna annat än att de voro särdeles
lämpliga att bilda eh grundfond för statskon-
toret. Naturligtvis skulle dennn reförm vid-
tagas med största varsamhet, så att mga aft
färsrubbningar för enskilde deraf uppkomme.
Den fråga, som nu upptoge kammarens upp-
märksamhet, vore i sjelfva verket vigtigare än
den, syntes: -på djupet deraf låge uppslaget
tillett nytt finanssystem. Härefter, sedan re-
pregentationen årligen bestämmer budgeten,
kan det ej bli fråga om att bilda kassor, utan
tvärtom att göra hvarje statens tillgång frukt-
bärande. Det gamla systemet, att regeringen
för möjligen förefallande behof skall ha dispo-
sitionsrätt öfver en mängd fonder, är numera
föråldradt. Öfver åtskillign redan bildade fon-
der kan dock representationen utan regerin-
gens medgifvande icke disponera; men tal.
hoppades att regeringen i detta fall skulle taga
tidsenliga initiativer.
Hr Posse slutade sitt anförande med utta-
lande af. den grundsats, som han alltid för-
fäktat, nemligen att inga nya Skatter böra be-
viljas, förrän förut befintliga tillgångar blifvit
använday och med stöd af denna grundsats,
som shan trodde att åtminstone andra kamma-
ren skulle hålla!fast vid, ansåg han attunder
nuvaraiide förhållånden regeringen hade lika
liten rätt att- begära nya pålagor söm repre-
sentationen att medgifva sådana.
Sjöministern hr Leijonhufvud förklarade
anledningen hvarför , besparingarne på ansla-
get till båtsmanskojer ej kunde påräknas så-
som någon tillgång. Äfven i afseende på åt-
skilliga äädra poster meddelade han några
upplysningar, hvarmed han ville visa det de
dmtalade besparingarne ej vore disponibla.
Finansministern hr af Ugglas uppträdde
härefter ånyo bland annat för att visa, att öf-
verflyttningen af armåförvaltningens fonder ej
vore något nytt finanssystem, såsom grefve
Posse förmenat, ty frågan vore, med anled-
ning. af framställning från 1868 års riksdag,
beroende på pröfning hos regeringen som in-
fordrat vederbörandes utlåtande i ämnet; Dess-
utom protesterade han mot hr Posses påstå-
ende, att regeringen ej gått tepresentationen
till mötes med erforderliga utredningar af be-
fintliga tillgångar. - Hvar skulle t.-x. hr Posse
fått de uppgifter, hvarpå han grundat sin in-
terpellation, om icke cheferna för landt- och
sjöförsvaredepartementen. i sina utredningar
lemnat honom materialier?
Krigsministern hr Abelin anmärkte, att upp-
ställandet af stam för den beväring, som sak-
nade sådan, verkligen vore att utveckla bevä-
ringsinrättningen. Orsaken hvarför man dröjt
med att sörja förde behof-med- afseende å
beväringen, om hvilka finansministern talat,
vorg .dels den att man måst afvakta riksda-
gens beslut öfver det organisationsförslag, som
hade tagit dessa tillgångar i anspråk, dels att
de förut -varit otillräckliga för dermed afsedda
förändringar, och man. borde icke börja ett
företag förrän man kunde se att man gick i
land. dermed. En ansvarig departementschef
kunde; för öfrigt ej gå tillväga lika lätt och
lika opröfvadt, som en utanför rådskammaren
stående anmärkare.
Hr 4: Bergstrom tycktes anse att grefve
Posse gått längre än han bort vid begagnan-
det af interpellationsrätten, och yrkade att
kammaren skulle. öfvergå till dagordningen,
då han nu framställt nya. interpellationer.
Enahanda anmärkningsgjorde hrr Staaff och
I Asker, som nedlade sin protest mot hr Pos-
ses sätt att förvandla en interpellation till
; diskussionsämne öfver en statsutskottsfråga.
Feer John Ericson ansåg sig böra begagna
tillfället. att. protestera mot inställandet af
- andra beväringsklassens öfningar, en åtgärd,
för hvilken intet skäl har kommit till offent-
ligheten och genom Hvilken krigsministern
äfventyrat all den. framgång, som föregående
-krigsministrar alltsedan 1809 vunnit åt bevä-
sringsiörättningen.
Hr Ericson, som ej anförde annat än det,
som förut blifvit sagdt i första kammaren,
hedrades icke af krigsministern med något
svar. på. dessa. anmärkningar.
färger