— UtrikesN yheter. Från Paris skrefs den 31 januari: I förrgår afton hölls i Salle Molidre den första större offentliga församlingen efter den 12 januari, och Rochefort skulle der presidera. I följd deraf hade redan före kl. 7 några tusen menniskor infunnit sig vid salens ingång. Naturligtvis kunde blott den minsta delen insläppas, när dörrarne öppnades. Vid sammanträdets början var Rochefort ännu icke närvarande, och Gustaf Flourens utsågs i hans ställe till president. Mathorel erhöll nu ordet för att tala öfver Shakespeare, då plötsligen. utifrån gatan hördes ett vildt skrikande. Det var hurrningen för Bochefort, hvilken nu kom. Strax derpå inträdde han i salen, der han HNkaledes mottogs med hurrarop. Han såg mycket blek. och matt ut. När han kom fram till byrån, fick han se :Flourens, med hvilken han hade råkat i oenighet i anledning at Victor Noirs likbegängelse. Han tvekade ett ögonblick, derpå räckte han Flourens handen, som denne äfven med synbar tillfredsställelse fattade, hvarefter båda under församlingens skallande bifall omfamnade hvarandra. Sedan lugnet blifvit återstäldt, tog Rochefort ordet och yttrade: Medborgare och medborgarinnor! Jag kan icke finna ord för att säga, huru rörd jag är öfver det mottagande, I beredt mig. Jag vet, att det gäller mer grundsatserna än mannen. (Stort bifall.) Förenom alltså våra tankar, och suart, så hoppas jag, skola vi kunna visa oss vid fullt dagsljus. (Nytt, långvarigt bifall.) Derpå erhöll Mathörel ordet för att fortsätta sitt föredrag. Han talade hufvudsakligen om Macbeth, hvarvid han tillät sig alla möjliga anspelningar. Efter Mathorel talade Flourens och uppträdde som vanligt ytterst häftigt. Han rörde ihop allt möjligt och kom slutligen på långa omvägar att tala om suveränernas museum (som finnes i Louvren och är stiftadt af Napoleon IIT). Han menade, att der saknades ingenting, icke ens strumporna från S:t Helena. Ah! — afbröt han sig här sjelf — medborgaren Rochefort gör mig uppmärksam på att Ravaillaces dolk fattas och den kula, som vi snart skola exponera der. De sista orden väckte en ny bifallsstorm. Talaren öfverhopade derefter de europeiska suveränerna med de häftigaste angrepp och slutade med att säga, att man känner igen dem på det breda blodspår, som de lemna efter sig. Kl half 11 afslutade Rochefort församlingen. Hurraropen för honom skallade nu åter väldigt i salen och på gatan. Polisen; som öfverallt lärer varit särdeles talrikt tillhands, hade vidtagit storartade försigtighetsmått. Någon konflikt föreföll icke. Mellan drottning TIsabel!a och gunstlingen Marfori, som man skulle kunnat tro oskiljaktiga, har helt tvärt en brytning egtrum. Le Moniteur berättar att Marfori råkat i komplett onåd och derefter oförtöfvadt be