njutit, nemligen att Ia rorelsen ceragen inom eget område. Stockholm den-25 januari 1870. Innevånare på Bref från Paris. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Paris, 27 januar. Om amatörer af nyheter och uppskakande händelser ej nu känna sig nöjdå, så äro de i sanning omöjlige att tillfredsställa. Till och med för den verld, som ej följer wed det politiska lifvet, utan håller sig aflägsnad från dess strider, har likväl denna sednare tid varit så rik på händelser af olika slag, att äfven den mest likgiltiga ej kunnat låta bli att följa med och åskåda denna komedi med dess skif tande. scener, som spelas af olika partier. Politiken är för närvarande den enda regerande; till och med de :storabalerna i Tuilerierha kommo i år sednare än vanligt, och man gaf förut endast middagar för ministrar, senatorer och representanter, der politiken var det enda samtalsämnet. Kriget. i kammaren och oväsendet på gatorna ha inträngt öfverallt, och huru djerft är det icke att midt uppe i dessa vigtiga händelser komma och berätta små-historier ur la vie intime. Men det är doek alltid med: :ett visst intresse -man här berättar anekdoter om de personer, som genom sitt snille och sina kunskaper intaga en framstående plats i samhället. Det är omöjligt utt beskrifva den rörelse, som bemiktigade sig alla sinnen vid den tragiska händelse, som kommer att föra en af medlemmarne af familjen Bonaparte inför högsta domstolen. Se här några små anekdoter, som karakterisera prinsens lynne och vanor; de komma att vittna i hans process. En dag fick prinsen besök af en främling; han visade sjelf sin gäst omkring i sin våning; derefter besöktes trädgården, parken. Det var en varm sommardag. Prinsen gick ned i källaren, tog upp några buteljer vin och bjöd gin gäst stiga in och dricka ett glas. Men huru förvånad blef icke: denne, då prinsen ur sin ficka drog upp två pistoler, som han lade på bordet. Ne faites pas attention! sade prinsen; de genera mig, när jag sitter. En dag var prinsen bjuden på ett bröllop; efter ceremoniens slut i kyrkan gafs en stor frukost; då den var slut börjades dansen. Prinsen bjöd upp en dam till vals; efter att ha dansat några hvarf, frågade hon honom hvad han hade i sina fickor, som gaf henne så hårda slag. Prinsen log och drog upp en präktig pistol ur hvardera frackfickan. Det hörde till prinsens vanor att alltid bära pistoler på sig; han stoppade dem på sig som en annan stoppar en näsduk i fickan. Den som i Frankrike förstår att anslå nationalkänslan, utöfvar ett stort välde öfver folket — han kan taga sista öret ur dess fickor och bringa det att utgjuta sin sista blodsdroppe. Detta var Napoleons hemlighet, och Thiers, hans historieskrifvare, har lärt detta af honom. -Hvarje gång den lille mannen håller ett tal; är han säker att vinna en batalj eller åtminstone en lysande ära. Han afhandlade i sitt sednaste tal i lagstiftande församlingen hvad industrien önskar för att ej blifva ruinerad, och man lyssnade till honom i tre timmar, utan att känna ledsnad vid denna tablå af . siffror, -som han uppdrog. Statshushållnings-systemet, sade han, är detsamma som det dagliga brödet för alla medborgare; och det: bör: ligga i hvarje regerings intresse attise dessa frågor väl utredda. Den civiliserade menniskan har fyra pligter att uppfylla: att kläda sig, att ha sunda boningsrum, skaffa sig god föda och med lätthet kunna umgås med sina likar. Det var dessa fyra punkter hr Thiers tog till utgångspunkter. Han talade om industrien (klädseln), åkerbruket (födan), handelsflottan (kommunikationerna), jernhandteringen (bostäderna); hvar och en af dessa punkter utlade han, Tre saker finnas ock, som en regering: aldrig har rättighet att angripa; ettifolks fribet, välstånd och storhet ), I Paris monumentala historia finnas endast två epoker: Ludvig XIV:s regering och Napoleon III:s, med hr Haussmann som administratör. Dagen efter sin onåd var Haussmann dagens lejon; det är han, sade man, som har gifvit Paris sol och luft. Man beundrade det storartade sätt, på hvilket prefekten lemnade sin plats; man liknade honom vid Caesar, som, efter att ha blifvit genomborrad, draperade sig i sin toga för att, som han sade, dö på ett värdigt sätt. Under Ludvig Filips regering anföll pressen flere af de högt uppsatte embetsmännen; bland offren var äfven dåvarande BSeine-prefekten. Hr X. fick sitt afsked; några dagar derefter publicerade en af de tidningar, som mest hade skrikit; en -artikelj som fråm början tillslut innehöll loford öfver hr X., och som slutade med att förklara, det han allt varit bra mycket bättre än sitt rykte. Paris, .:som så mycket älskar lyx och elegans, tyckes ,hotadt af en stor. fara. Den nya ministören-har redan. gifvit anledning till stora -bekymmer. i den glada. och eleganta verlden.. Embetsmännen, som gå till hofyet i. guldbroderade uniformer, darra af ångest; man: siger nemligen, att dessa uniformer löpa fara att försvinna . . . Hr Olivier går i senaten; klädd i frack. v Fru Ollivier är den förstå ) Vi erinra att kammaren denna gång ej lät förvillasig af hr Tbiers sirensång för höga tullarv utan anseande att det ir fördelaktigare för