njutit, nemligen att Ia rorelsen ceragen inom
eget område.
Stockholm den-25 januari 1870.
Innevånare på
Bref från Paris.
(Från Dagens Nyheters korrespondent.)
Paris, 27 januar.
Om amatörer af nyheter och uppskakande
händelser ej nu känna sig nöjdå, så äro de i
sanning omöjlige att tillfredsställa. Till och
med för den verld, som ej följer wed det po-
litiska lifvet, utan håller sig aflägsnad från
dess strider, har likväl denna sednare tid varit
så rik på händelser af olika slag, att äfven
den mest likgiltiga ej kunnat låta bli att följa
med och åskåda denna komedi med dess skif
tande. scener, som spelas af olika partier.
Politiken är för närvarande den enda rege-
rande; till och med de :stora- balerna i Tui-
lerierha kommo i år sednare än vanligt, och
man gaf förut endast middagar för ministrar,
senatorer och representanter, der politiken var
det enda samtalsämnet. Kriget. i kammaren
och oväsendet på gatorna ha inträngt öfver-
allt, och huru djerft är det icke att midt uppe
i dessa vigtiga händelser komma och berätta
små-historier ur la vie intime. Men det är
doek alltid med: :ett visst intresse -man här
berättar anekdoter om de personer, som ge-
nom sitt snille och sina kunskaper intaga en
framstående plats i samhället.
Det är omöjligt utt beskrifva den rörelse,
som bemiktigade sig alla sinnen vid den tra-
giska händelse, som kommer att föra en af
medlemmarne af familjen Bonaparte inför
högsta domstolen. Se här några små anek-
doter, som karakterisera prinsens lynne och
vanor; de komma att vittna i hans process.
En dag fick prinsen besök af en främling;
han visade sjelf sin gäst omkring i sin våning;
derefter besöktes trädgården, parken. Det
var en varm sommardag. Prinsen gick ned i
källaren, tog upp några buteljer vin och bjöd
gin gäst stiga in och dricka ett glas. Men
huru förvånad blef icke: denne, då prinsen ur
sin ficka drog upp två pistoler, som han lade
på bordet. Ne faites pas attention! sade
prinsen; de genera mig, när jag sitter.
En dag var prinsen bjuden på ett bröllop;
efter ceremoniens slut i kyrkan gafs en stor
frukost; då den var slut börjades dansen.
Prinsen bjöd upp en dam till vals; efter att
ha dansat några hvarf, frågade hon honom
hvad han hade i sina fickor, som gaf henne
så hårda slag. Prinsen log och drog upp en
präktig pistol ur hvardera frackfickan.
Det hörde till prinsens vanor att alltid bära
pistoler på sig; han stoppade dem på sig som
en annan stoppar en näsduk i fickan.
Den som i Frankrike förstår att anslå
nationalkänslan, utöfvar ett stort välde öfver
folket — han kan taga sista öret ur dess
fickor och bringa det att utgjuta sin sista
blodsdroppe. Detta var Napoleons hemlighet,
och Thiers, hans historieskrifvare, har lärt
detta af honom. -Hvarje gång den lille man-
nen håller ett tal; är han säker att vinna en
batalj eller åtminstone en lysande ära. Han
afhandlade i sitt sednaste tal i lagstiftande
församlingen hvad industrien önskar för att
ej blifva ruinerad, och man lyssnade till ho-
nom i tre timmar, utan att känna ledsnad vid
denna tablå af . siffror, -som han uppdrog.
Statshushållnings-systemet, sade han, är det-
samma som det dagliga brödet för alla med-
borgare; och det: bör: ligga i hvarje regerings
intresse attise dessa frågor väl utredda. Den
civiliserade menniskan har fyra pligter att
uppfylla: att kläda sig, att ha sunda bonings-
rum, skaffa sig god föda och med lätthet
kunna umgås med sina likar. Det var dessa
fyra punkter hr Thiers tog till utgångspunk-
ter. Han talade om industrien (klädseln),
åkerbruket (födan), handelsflottan (kommuni-
kationerna), jernhandteringen (bostäderna); hvar
och en af dessa punkter utlade han, Tre
saker finnas ock, som en regering: aldrig har
rättighet att angripa; ettifolks fribet, välstånd
och storhet ),
I Paris monumentala historia finnas endast
två epoker: Ludvig XIV:s regering och Na-
poleon III:s, med hr Haussmann som admini-
stratör. Dagen efter sin onåd var Haussmann
dagens lejon; det är han, sade man, som har
gifvit Paris sol och luft. Man beundrade det
storartade sätt, på hvilket prefekten lemnade
sin plats; man liknade honom vid Caesar, som,
efter att ha blifvit genomborrad, draperade
sig i sin toga för att, som han sade, dö på
ett värdigt sätt.
Under Ludvig Filips regering anföll pressen
flere af de högt uppsatte embetsmännen; bland
offren var äfven dåvarande BSeine-prefekten.
Hr X. fick sitt afsked; några dagar derefter
publicerade en af de tidningar, som mest hade
skrikit; en -artikelj som fråm början tillslut
innehöll loford öfver hr X., och som slutade
med att förklara, det han allt varit bra myc-
ket bättre än sitt rykte.
Paris, .:som så mycket älskar lyx och ele-
gans, tyckes ,hotadt af en stor. fara. Den
nya ministören-har redan. gifvit anledning till
stora -bekymmer. i den glada. och eleganta
verlden.. Embetsmännen, som gå till hofyet
i. guldbroderade uniformer, darra af ångest;
man: siger nemligen, att dessa uniformer löpa
fara att försvinna . . . Hr Olivier går i sena-
ten; klädd i frack. v Fru Ollivier är den förstå
) Vi erinra att kammaren denna gång ej lät
förvillasig af hr Tbiers sirensång för höga tul-
larv utan anseande att det ir fördelaktigare för