- AV —
— Gerna; om blott ni säger hvad jag skall
upprepa? genmälte jag, söm insåg att stor-
men nu skulle bryta lös.
— Hela vårt samtal, ifall ni så behagar,
eljest kan ni inskränka er till det som rörde
Agdas känslor för er.
CHalfdans ton var retsamt öfverlägsen.
— Med nöje, svarade jag, mina ord inne-
buro endast en sanning, den nemligen att Agda
alltifrån barndomen till närvarande stund hyser
en innerlig tillgifvenhet för mig, och att jag
af hela mitt hjerta älskar :henne.
— Ni är en oförskämd narr, utbrast Half-
dan, och den knutna handen föll tungt ned på
bordet. Agda älskar er icke och skall aldrig
våga erkänna det inför mig.
sOttilia och Agda hade sprungit upp, båda
lika bleka.
— Vågar jag icke, utropade Agda stolt, och
hvarför skulle jag ej våga?
CHan fattade om hennes arm och mumlade:
— Älskar du den mannen?
— Ja, jag älskar och har alltid älskat ho-
nom, svarade Agda oförfärad.
— Då är du den falskäste och eländigaste
af alla qvinnor.
— Halfdan! ljöd det i hans öra, och en
skälfvande hand lades på hans skuldra, fort-
far du:på detta sätt, tillade Ottilia, tvingar
du mig tro att herr Törnstedt talat sanning,
då han påstod att du är förälskad i min dot-
ter, och - . s