Riksdags-Nyheter.
Diskussionen om bevärings-
inrättningen.
Första kammarens sammanträde i går upp-
togs till största delen af diskussion öfver de
af hr Tornerhjelm i lördagens aftonplenum
väckta motioner om förändringar i bevärings-
inrättningen. Det första af dessa förslag af-
ser att i fredstid endast öfva i vapen en så
stor del af beväringen, som erfordras för ar-
måns kompletterande och som anses svara
mot befintligt befäl. Det andra förslaget
åsyftar. en anhållan hos k. m:t att bevärings-
manskapets öfningar måtte inställas, intilldess
en ny beväringslag blifvit antagen.
fverläggningen, som i synnerhet i afseende
på hr T:s första motion, var mycket liflig, öpp-
nades af
: de Abelin, som yttrade ungefär föl-
jande:
Jag har begärt ordet med anledning af det
utaf hr Tornerhjelm väckta förslaget. Men in-
nan jag vänder mig till denna motion; tillåter
iag mig återkalla i minnet några yttranden af
mig i denna fråga för att, såsom jag vågar hop-
pas, skingra det missförstånd, hvartill de gitvit
anledning, och förklara de skil, som gjort mig
sedan någon tid betänkt på den åtgärd, i hvil-
ken man velat se så många vådor och funnit så
många skäl till ett högljudt klander. Under de-
batten vid remissen af k. m:ts proposition om
statsverkets tillstånd och behof har jag, då nå-
gra tankar yttrades rörande förändrade förhållan-
den inom beväringsinstitutionen, särskildt med
afseende på beviringsmanskapets öfningar, för-
klarat, att jag då icke ansåg mig böra uppe-
hålla tiden hvarken med bemötande af några då
uttalade åsigter eller utveckling af mina egna
tankar i detta ämne, så mycket hellre som dessa
sednare ännu oförändradt äro desamma som de,
hvilka återfinnas i det underdåniga memorialet
af den 31 december 1863. Den som är nog
mycket intresserad af frågan om beväringsinrätt-
ningen för att af detta memorial hafva tagit
del skall-der finna uttryck af en omisskännelig
värma för denna institution och af öfvertygelsen
om dess vigt och oumbirlighet för vårt försvar.
För den uppmärksamme läsaren eller betrakta-
ren bör det vid sammanstiällningen af dessa ytt-
randen och de åtgärder, jag enligt bästa öfver-
tygelse till institutionens fromma vidtagit vara
klart, att utvecklingen och upprätthållandet af
denna institution synes mig så nära förenadt
med hvad jag anser vara för upprätthållandet af
vårt försvar af högsta nöden, att jag utan denna
kärlek för vår försvarskrafts ökande och utan
den derigenom - erhållna . vissheten om att i fa
rans stund kunna påräkna landets bästa krafter
till dess försvar ingalunda skulle vilja eller kun-
na bära det stora ansvar, som min nuvarande
befattning ålägger mig. Vid samma tillfälle ytt-
rade jag vidare, i fråga om inskränkning af be-
väringens öfningar och den besparing som
derigenom för 1871 kunde vinnas på öfnings-
anslaget, att under nuvarande förhållanden,
med våra nuvarande värnepligtsbestämmelser
en inskränkning uti nuvarande öfningstid icke
kunde eller borde ega rum, . enär nemligen be-
viringens otillräckliga öfningstid då minst, när
fråga torde blifva om att göra den törtrogen med
de nya vapnen och det nya reglementet, kunde
undergå någon förkortning, men att omstän-
digheterna ej gjorde det omöjligt att för in-