— 186 — Striden skulle sluta, men hvilken af makterna som skulle vinna seger var ännu ovisst. Han hade åter ridit bort. Vi andra sutto i trädgården, då en tjenarinna lemnade Törnstedt ett bref, som förmådde honom att aflägsna sig. Ottilia yttrade då till Agda: — Du har fortfarande för afsigt att låta herr Törnstedt stanna här? — Mamma lilla, jag kan ej annorlunda, svarade Agda. — Men jag ber dig, gör honom en ursäkt och säg att du icke anser dig vara befogad att låta honom fortsätta att kopiera din styffaders taflor. — Då skulle jag ljuga, inföll Agda. Enligt köpekontraktet har jag till hösten full dispositionsrätt af allt hvad som finnes på Stjernvik, blott jag icke afyttrar eller bortflyttar något. — Ack, mitt barn, sådana der små nödlögner äro vi alla tvungna att begagna för fredens befrämjande. — Jag har aldrig begagnat mig deraf och jag tänker icke heller göra det. — Men din styffader önskar att under sommaren uteslutande få lefva med sin familj och du störer hans trefnad genom att handla i strid mot hans önskningar. — Min styffaders afsigt kan icke vara att jag skall afsäga mig nöjet att se mina vänner och bekanta, derför att han är min gäst.