penning dertill. Många finnas visserligen som
förtjena dubbelt så mycket, men ännu flera
som ha mindre dagspenning. Man börj
och med tala om att arbete skall komma att
tryta alldeles i vinter; men jag tror att det
egentligen är de oroliga hufvudena och de
som ej ha vett att spara, som frukta derför.
Är det då vanligt att arbetarne här lägger
af penningar?
Jag vågar påstå att de allra flesta göra
det. Patronen sjelf i första hand. Man är
väl tvungen dertill, om man ej vill dö af hun-
ger, ifall man skulle bli sjuk eller sakna ar-
bete. Här ger ingen hvarken kredit eller
allmosor.
Dessutom, inföll hustrun, skulle arbetet
icke vara hvad det är, om man inte hade ett
mål för det. Att spara en.styfver hvar vecka,
lägga den tillsammans och tänka ut hur man
skall ha det, när man samlat nog för att göra
sig glada dagar, det är ett nöje som är värdt
att arbeta för.
Ni skulle ej behöfva arbeta med tvätt, om
ni ej fann nöje deri, madame, svarade jag.
Er mans arbetsförtjenst är säkert tillräcklig,
till och med för att tillåta er att taga någon
till hjelp att sköta hushållet.
Båda sågo på hvarandra och brusto ut i
ett hjertligt skratt. -
Hvad skulle jag då göra? Äta upp allt
och ha intet för framtiden? Låta min man
arbeta ensam och leka stor dam? Det blefve
bara lappverk af, för resten, ty vi hafva för
litet för att kunna göra det så, att det blefve
något bevändt med det. Att sitta med hän-
derna i. kors förstå vi oss här inte på. Om
man inte är nog rik för att roa sig, måste
man arbeta. För öfrigt behöfver man visst
inte lefva alldeles utan förströelse bär. Pa-
ris är en stor och munter stad, och det kostar
inte stort att få sig en glad stund, då man
har tid.
Skulle ni anse det påfluget, om jag gör
en anmärkning, som verkligen är litet när-
gången?
Tala, tör all del! Pas de quoi! Ni ser
att vi inte låta genera oss.
Ni skulle kunna spara ändå mera genom
att lefva tarfligare — åtminstone såvida Ni
hvarje dag intaga en lika riklig måltid som i
afton.
Det är just hvad vi göra, likasom folk af
vår klass i allmänhet. En god potage, en
stek eller annat kött, litet grönt (sallat), vårt
vin och ibland några kastanjer eller nötter,
dertill ha vi för vår middag och öfverlefvor-
na jemte en smula fisk till frukost. Min mans
arbete är tungt och man är aldrig å son aise,
om man fryser och lefver klent. Arbetet går
intet då, utan man går och önskar sig än ett,
än ett annat, som man aldrig tänker på, om
man är mätt och varm.
Ni har rätt, madame, sade mannen nic-
kande åt sin hustru, som nu fyllde hans glas
med kaffe jemte ungefär ett halft vinglas
konjak och lade socker deri — grädde bru-
kas ej.
Kaffet tycktes vara endast för mannens
räkning.
Jag, som hela tiden funnit mig mycket väl,
önskade gerna känna något om mitt värdfolks
ståndpunkt i andra afseenden och kände mig
belåten att kunna gå rakt på saken.
Talar man mycket om valen på er verk-
stad, monsieur, frågade jag.
Det var nemligen blott några dagar före
valdagarne.
Nej, vi äro ej många som arbeta der, och
jag tror knappt att någon af oss kommer att
besvära oss med något val. Säkert icke
2
Men hvarför icke? Ni undandrager ju på
det sättet staten en röst, som ni är henne
skyldig.
Jag tror tvärtom att jag skulle göra sta-
ten en klen tjenst med att lägga mig i hvad
jag intet begriper. Det är obetydligt jag läst
och jag vet icke mycket, ty jag har icke hel-
ler arbetat på de stora verkstäderna, der det
alltid finnes någon som har reda på sig eller
tror så åtminstone; men så mycket har jag
tänkt på saken, att jag kommit till den tron
att vi behöfva mycket mer upplysning om
hvad som verkligen är godt eller ondt istats-
saker, för att rätt kunna tjena oss sjelfva och
staten för öfrigt.
Dermed var mitt besök i arbetarefamiljen
slut. Kanske skola vi följas åt i en annan
krets längre fram, Nu farväl!