FiJules Simon uppträdde också, såsom La
France i sitt ofvananförda yttrande antydt.
Hans tal hölls torsdagen i förra veckan och
var särdeles glänsande. Vi meddela härnedan
slutet af hvad han: sade:
I tilläggen er rätt att utdela och fördela ri-
kedomen; I viljen skänka förmögenhet åt Rouen
och Mihlhausen, men de ecus I gitven dem ta-
gen I med. våld från de utarmade jordbruksdi-
strikten. Det tillkommer er ej att sitta eriför-
synens ställe, och när I gören det, när I förme-
nen er kunna undanhålla eller gifva den eller
den industrien arbetet, hvad skolen I svara ar-
betaren, som kommer och af eder begär. ja for-
drar arbete? I kunnen ej svara honom. Men jag
skall svara honom, jag, emedan jag är triband-
lare, och jag skall säga honom att jag vill gitva
alla friheten till arbete, men att jag ej gör mig
till utdelare af något och ej vill genom konst-
lade lagar bli en grotesk karrikatyr af försynen.
Alla friheter iro systrar. Om vi ha handelsfri-
heten, skola vi ha de andra, och vi skola ha
dem under goda förhållanden, ty den menniska
som arbetar går i den sanna frihetens, den från
ordningen oskiljaktiga frihetens skola. -- Alla
fordra i likhet med mig friheten, och hen-
nes oundgingliga vilkor, treden. Men så länge
vi vid våra griinser ha en armå, tullbevakningens
arm6, skall brödraskapet mellan folken vara
omöjligt. Men när folken endast blifva hvaran-
dras konkurrenter, och ej längre hvarandras fien-
der, försök då föra krig! Det skall helt enkelt
bli omöjligt. Det är genom arbetets och han-
delns frihet som frihetens framtid skall grundas
och som vi skola göra lut på kriget.
I de högre franska förvaltningskretsarne
förestå stora förändringar. Man väntar dag-
ligen ett dekret, hvarigenom ett betydligt
antal af prefekterna entledigas och ersättes
med nya. Inrikesministern skall ha haft
någon svårighet att erhålla lämpliga kan-
didater. Han vände sig först till de mest
ansedda journalisterna och litteratörerna, af
hvilka Hervey, Mitchell, Edmond About,
Cucheval, Clarigny, m. fl. erhöllo anbud, att
ingå i denna gren af den högre administra-
tionen. Men de afsade sig denna ära. Han
har nu i stället rekryterat sin personal
bland det yngre advokatståndet. Såsom ef-
terträdare åt den som Rouhers hejduk be-
kante S:t Paul i Norddepartementet nämnes
on af. det liberala partiets mest uppburne
män, Lambrecht, som vid de sednaste valen
föll igenom för en regeringskandidat.
Prins Pierre Bonaparte har i ett bref till
Poys förklarat alla de uppgifter man låtit
honom göra beträffande händelsen i Auteuil
för ogrundade. Den byggnad i conciergerict,
ler prinsens fängelse befinner sig, var en
sång känd under namnet Ceesars torn. Det
rade ingon utgång åt kajerna, och dess
srundmurar sköljdes af Seinen. Omkring:år
1574 hette det Montgomery-tornet, emedan
srefve Montgomery, som i ett tornerspel
lädade Henrik II, der satt fången, Vid in-
sången mellan Klock- och Ceesar-tornet voro
le hålor, der de olyckliga offren för politi-
cen eller någon annan intrig lefvande be-
;rofvos. I Montgomery-tornets jordvåning
ro två mindre rum och. en salong, som van-
igen utgöra bostad för conciergeriets direk-
ör. I den sednare sitter nu prins Pierre
om fånge. Denna salong är byggd i kors-
wvalfsform. Två små fönster med starka
aller insläppa ej mycken dager. Möble-
ingen är mycket enkel. Prinsen har ingen
gen betjening, utan får nöja sig med den
ppassning, som lemnas af conciergeriets eget
olk.
ÖAR