föras på ett åskådligare och mindre invecklådt sätt. . Anmärkningar af mindre vigt framställdes dessutom af hrr Olof Larsson iNasta, Östman och Hielm. Hr Sparre, som fortfarande är en varm vän af jernvägarne, hvilka befordra den industriella utveeklingen och derigenom betrygga vår framtid, riktade några skarpa anmärkningar mot jernvägstrafikstyrelsens stat. För de hundrade millioner, vi nedlagt i jernvägar, hade år 1868 infhitit omkring 6 millioner; men åf-dessa hade: icke mer än 800,000 kommit statsverket till godo. Detta är litet, det är bedröfligt, det är olyckligt! Jemför man statsbanornas trafik med de privata banornas, finner man lätt vidden af misshushållningen, hvilken äfven framgår deraf att staten, under det hon har icke fullt ex procent: af de egna banorna; fordrar 5 proc: af de lån, hvarvid de enskilda banorna hugnats. Orsaken till den ringa behållningen är att söka i den stora apparat, den talrika personal, som för trafiken användes. För två år sedan hade tal. påyrkat en millions nedsättning i trafikstyrelsens stat. I år har civilministern verkligen åstadkommit en indragning af 500,000 rdr. Men den siffra, tal. en gång uppgifvit, ville han hålla fast vid, och han uppmanade derför statsutskottet och kammaren att gifva civilministern allt stöd i hans lofliga sträfvan att åstadkomma besparingar på detta håll. Helst önskade tal. att jernvägstrafiken öfverlemnades åt en person, som med nödigt biträde kunde bedrifva den fullt affärsmessigt, såvida man ej föredrog att rent af utarrendera banorna. I allmänhet skulle talaren vilja göra indragningar i de talrika embetsverk, som under namn af styrelser på senare åren uppstått; om man ville göra början med andra, skulle trafikstyrelsen kanske följa exemplet och derigenom bli i stånd att skaffa landet en verklig inkomst på de :summor, som åtgått för jernvägsbyggandet. Jag yrkar på sparsamhet — utropade tal. — emedan det är mir natur — en bekännelse, som framkallade allmän munterhet. Sådant har emellertid förhållandet blifvit hos oss, att man måste ha tredubbel koppar omkring brösteöt för att kunna gå med seger igenom sådäna indrägningsförsök ; hvad trafikstyrelsen angår. borde mån skynda, innan den blir så gammal, att den får några anor att åberopa, ty sedan blir det icke allenast svårare att reducera den, utan man får tillika göra sig beredd på att bevilja den ett rum i nionde hufvudtiteln, hvaraf den redan velat hafva andel. På en anmärkning af hr Staaff atthan oriktigt uppgifvit behållningen å trafiken, hvarigenom lätt kunde afskrämmas från vidare jernvägsbyggande, svarade hr S. att han med all ifver ville arbeta för alla banor, som kunde befordra verklig utveckling, men med lika ifver ville. han äfven påyrka god hushållning. Hvad han anfört angående behållningen stod tryckt i trafikstyrelsens berättelse för 1868, och så mycket han än önskade jernvägars anläggande; Yille Hän dock framförallt vara ärlig .— en nybekännelse, som väckte ny och ökad munterhet. Hr Törnfelt sökte varna kammaren för att bevilja. erkebiskopens pension, emedan detta lätt kunde leda till att landet blefyve itan erkebiskop, då ingen lämplig person till den plåtsen nu lärer finnas, och han framställde varningen på ett sätt, att stunden blef mycket glad, hvilket förtröt hr Rundgren, som icke tyckte om att man skämtade med heliga ting, hvarför han nedlade i protokollet en allvarlig protest mot försöket att sprida ett skimmer af åtlöje omkring svea rikes erkebiskop. Hr Rundgren upplyste. dessutom att erkebiskopen af-ren samvetsgrannhet gjort hemställan om pensiony: emedan detta innebure att han ej längre änsåg sina krafter tillräckliga för det vigtiga embete, han beklädde — den laggjif-s tande makten naturligtvis obetaget att.der. tänka och besluta efter behag. Hr Rundgrens uppträdande helsades med difligt bifall af kammaren, som åter försattes i öd sen ning, när hr Jöng Pehrsson, som låtsade iro. att de båda Yvördade församlingslärarmes (br. T, är äfven prest) yttranden voro riktade mot honom, heligt försäkrade att han ej haft för afsigt att på något sätt förnärma erkebiskopen eller kasta någon skugga på hans anseende, Hr iflierta ville äfven, ehuru: ledamot af statsutskottet, yttra några ord, då denna diskussion på sätt och vis kunde anges motsvara hvad som i andra länder utgjorde svarsadress på trontalet; och han trodde; i likhet med den ärade representanten från Sunnerbo, att någon väsentlig besparing skulle under nuyarande förhållarflen — med fred utom och brist inom landet — kunna göras i militärbudgeten genom inställandet af kostbara möten och dylikt, som ej kan anses vara af behofvet ouhdgingligen påkalladt, Tal. änmärkte mot hr Sparre, att aflöningen till trafikstyrelsens personal ej hade så stor inverkan; på behållningen. af jetnvägårne, som denne antagit;