föras på ett åskådligare och mindre invecklådt
sätt. .
Anmärkningar af mindre vigt framställdes
dessutom af hrr Olof Larsson iNasta, Östman
och Hielm.
Hr Sparre, som fortfarande är en varm
vän af jernvägarne, hvilka befordra den indu-
striella utveeklingen och derigenom betrygga
vår framtid, riktade några skarpa anmärknin-
gar mot jernvägstrafikstyrelsens stat. För de
hundrade - millioner, vi nedlagt i jernvägar,
hade år 1868 infhitit omkring 6 millioner; men
åf-dessa hade: icke mer än 800,000 kommit
statsverket till godo. Detta är litet, det är
bedröfligt, det är olyckligt! Jemför man stats-
banornas trafik med de privata banornas, fin-
ner man lätt vidden af misshushållningen, hvil-
ken äfven framgår deraf att staten, under det
hon har icke fullt ex procent: af de egna ba-
norna; fordrar 5 proc: af de lån, hvarvid de
enskilda banorna hugnats. Orsaken till den
ringa behållningen är att söka i den stora ap-
parat, den talrika personal, som för trafiken
användes. För två år sedan hade tal. påyrkat
en millions nedsättning i trafikstyrelsens stat.
I år har civilministern verkligen åstadkommit
en indragning af 500,000 rdr. Men den siffra,
tal. en gång uppgifvit, ville han hålla fast vid,
och han uppmanade derför statsutskottet och
kammaren att gifva civilministern allt stöd i
hans lofliga sträfvan att åstadkomma bespa-
ringar på detta håll. Helst önskade tal. att
jernvägstrafiken öfverlemnades åt en person,
som med nödigt biträde kunde bedrifva den
fullt affärsmessigt, såvida man ej föredrog att
rent af utarrendera banorna. I allmänhet
skulle talaren vilja göra indragningar i de tal-
rika embetsverk, som under namn af styrel-
ser på senare åren uppstått; om man ville
göra början med andra, skulle trafikstyrelsen
kanske följa exemplet och derigenom bli i
stånd att skaffa landet en verklig inkomst på
de :summor, som åtgått för jernvägsbyggandet.
Jag yrkar på sparsamhet — utropade tal. —
emedan det är mir natur — en bekännelse,
som framkallade allmän munterhet. Sådant
har emellertid förhållandet blifvit hos oss, att
man måste ha tredubbel koppar omkring brö-
steöt för att kunna gå med seger igenom så-
däna indrägningsförsök ; hvad trafikstyrelsen
angår. borde mån skynda, innan den blir så
gammal, att den får några anor att åberopa,
ty sedan blir det icke allenast svårare att re-
ducera den, utan man får tillika göra sig be-
redd på att bevilja den ett rum i nionde huf-
vudtiteln, hvaraf den redan velat hafva andel.
På en anmärkning af hr Staaff atthan oriktigt
uppgifvit behållningen å trafiken, hvarigenom
lätt kunde afskrämmas från vidare jern-
vägsbyggande, svarade hr S. att han med all
ifver ville arbeta för alla banor, som kunde
befordra verklig utveckling, men med lika if-
ver ville. han äfven påyrka god hushållning.
Hvad han anfört angående behållningen stod
tryckt i trafikstyrelsens berättelse för 1868,
och så mycket han än önskade jernvägars an-
läggande; Yille Hän dock framförallt vara är-
lig .— en ny- bekännelse, som väckte ny och
ökad munterhet.
Hr Törnfelt sökte varna kammaren för att
bevilja. erkebiskopens pension, emedan detta
lätt kunde leda till att landet blefyve itan
erkebiskop, då ingen lämplig person till den
plåtsen nu lärer finnas, och han framställde
varningen på ett sätt, att stunden blef mycket
glad, hvilket förtröt hr Rundgren, som icke
tyckte om att man skämtade med heliga ting,
hvarför han nedlade i protokollet en allvarlig
protest mot försöket att sprida ett skimmer
af åtlöje omkring svea rikes erkebiskop. Hr
Rundgren upplyste. dessutom att erkebiskopen
af-ren samvetsgrannhet gjort hemställan om
pensiony: emedan detta innebure att han ej
längre änsåg sina krafter tillräckliga för det
vigtiga embete, han beklädde — den laggjif-s
tande makten naturligtvis obetaget att.der.
tänka och besluta efter behag. Hr Rundgrens
uppträdande helsades med difligt bifall af
kammaren, som åter försattes i öd sen
ning, när hr Jöng Pehrsson, som låtsade iro.
att de båda Yvördade församlingslärarmes (br.
T, är äfven prest) yttranden voro riktade mot
honom, heligt försäkrade att han ej haft för
afsigt att på något sätt förnärma erkebiskopen
eller kasta någon skugga på hans anseende,
Hr iflierta ville äfven, ehuru: ledamot af
statsutskottet, yttra några ord, då denna dis-
kussion på sätt och vis kunde anges motsvara
hvad som i andra länder utgjorde svarsadress
på trontalet; och han trodde; i likhet med
den ärade representanten från Sunnerbo, att
någon väsentlig besparing skulle under nuya-
rande förhållarflen — med fred utom och
brist inom landet — kunna göras i militär-
budgeten genom inställandet af kostbara möten
och dylikt, som ej kan anses vara af behofvet
ouhdgingligen påkalladt, Tal. änmärkte mot
hr Sparre, att aflöningen till trafikstyrelsens
personal ej hade så stor inverkan; på behåll-
ningen. af jetnvägårne, som denne antagit;