Riksdagen hade i går en liflig fysionomi.
Ministeren och budgeten angrepos från
flera håll: flera bröcher skjötos på sjöför-
svarsdepartementet, hvars förre chef lyckligt
hunnit undan stormen; anfallen på de öf-
riga delarne af budgeten mötte ett skick-
ligt fördt försvar af flera ministrar; första
hufvudtiteln värnades af landshötdingen
Sparre.
Förre statsrådet Henning Hamilton, för
hvars intressanta anförande utförligt re-
dogöres under rubriken Riksdagsnyheter,
motsatte sig förhöjningen i bränvinsskat-
ten och sökte visa att nedsättningar kunna
företagas å flera utgiftsposter. Han ön-
skade minskning i beväringens vapenöf-
ningar; han klandrade, lent i form men
starkt i sak, både hvad som icke göres
och hvad man vill göra vid flottan. Han
utkastade en hel plan för ordnande af
elementarundervisningen, han framvisade
onödigheten och det för staten skadliga i
de långa fängelsestraffen, han angrep em-
betsverkens mång- och långskrifveri, han
talade med en statsrådskandidats upprik-
tiga känsla om nödvändigheten att för
framtiden bereda nedsättningar i statsut-
gifterna. Ökade statsinkomster borde,
heldre än genom ökad skatt å bränvin,
sökas genom ökad tull å kaffe och tobak.
Finansministern besvarade honom. Hr
af Ugglas har den lyckan att aldrig känna
eller visa sig retad och att städse kunna
svara med en courtoisie, som väsentligt
bidrager att vinna åhörarnes sympati.
Grundtanken i regeringens proposition
lir att icke beräkna inkomsterna högre
in de verkligen kunna väntas blifva och
att å andra sidan upptaga de utgifter, som
bestridas med förslagsanslag, till deras
verkliga belopp samt sålunda öppet visa
statsverkets ställning, äfven om den är
ofördelaktig, samt bringa den i ordning
genom ökade skatter, Under de sednare
åren ha inkomsterna varit mindre, men
utgifterna större än man beräknat, Jemn-
vigten måste återställas. Några mera
förmånliga år än de sednare skola bringa
statsinkomsterna till samma köjd som
förut. Utgifterna äro nu betydligt min-
skade sedan 1867). Mot höjning af kaffe-
och tobakstullårne anförde finansministern
så kraftiga skäl att derom ej vidare borde
blifva fråga, åtminstone i första kammaren.
I andra kammaren uttalade sig kapten
John Ericson likaledes mot förhöjning af
bränvinsskatten och såväl han som flere
andra ledamöter ansågo det vara en all-
deles oriktig väg, regeringen valt, då den
föreslagit förökning af skatter i stället för
minskning af utgifter. Landshöfdingen
Sparre klandrade i ett mycket långt an-
förande jernvägsförvaltningen, Hans per-
sonliga vän civilministern (herr Adler-
creutz) hade visserligen å trafikstaten.af-
prutat en half million, men talaren hade
år 1888 yrkat att få en hel million inbe-
sparad, och den siffran förblef han vid.
Civilministern genmälte, att han icke var
beredd att ingå i utförligt svaromål, eme-
dan hang personlige vän ej behagat
underrätta honom på förhand att han
ämnade framställa sina anmäkningar; han
) Men det årets budget var också enorm ge-
nom stora, extra anslag. Propositionen öfver-
ekred med 7 millioner den nästföregående bud-
geten. Red. af D. N.
fEEEEELLLL