Riksdagen hade i går en liflig fysionomi. Ministeren och budgeten angrepos från flera håll: flera bröcher skjötos på sjöförsvarsdepartementet, hvars förre chef lyckligt hunnit undan stormen; anfallen på de öfriga delarne af budgeten mötte ett skickligt fördt försvar af flera ministrar; första hufvudtiteln värnades af landshötdingen Sparre. Förre statsrådet Henning Hamilton, för hvars intressanta anförande utförligt redogöres under rubriken Riksdagsnyheter, motsatte sig förhöjningen i bränvinsskatten och sökte visa att nedsättningar kunna företagas å flera utgiftsposter. Han önskade minskning i beväringens vapenöfningar; han klandrade, lent i form men starkt i sak, både hvad som icke göres och hvad man vill göra vid flottan. Han utkastade en hel plan för ordnande af elementarundervisningen, han framvisade onödigheten och det för staten skadliga i de långa fängelsestraffen, han angrep embetsverkens mångoch långskrifveri, han talade med en statsrådskandidats uppriktiga känsla om nödvändigheten att för framtiden bereda nedsättningar i statsutgifterna. Ökade statsinkomster borde, heldre än genom ökad skatt å bränvin, sökas genom ökad tull å kaffe och tobak. Finansministern besvarade honom. Hr af Ugglas har den lyckan att aldrig känna eller visa sig retad och att städse kunna svara med en courtoisie, som väsentligt bidrager att vinna åhörarnes sympati. Grundtanken i regeringens proposition lir att icke beräkna inkomsterna högre in de verkligen kunna väntas blifva och att å andra sidan upptaga de utgifter, som bestridas med förslagsanslag, till deras verkliga belopp samt sålunda öppet visa statsverkets ställning, äfven om den är ofördelaktig, samt bringa den i ordning genom ökade skatter, Under de sednare åren ha inkomsterna varit mindre, men utgifterna större än man beräknat, Jemnvigten måste återställas. Några mera förmånliga år än de sednare skola bringa statsinkomsterna till samma köjd som förut. Utgifterna äro nu betydligt minskade sedan 1867). Mot höjning af kaffeoch tobakstullårne anförde finansministern så kraftiga skäl att derom ej vidare borde blifva fråga, åtminstone i första kammaren. I andra kammaren uttalade sig kapten John Ericson likaledes mot förhöjning af bränvinsskatten och såväl han som flere andra ledamöter ansågo det vara en alldeles oriktig väg, regeringen valt, då den föreslagit förökning af skatter i stället för minskning af utgifter. Landshöfdingen Sparre klandrade i ett mycket långt anförande jernvägsförvaltningen, Hans personliga vän civilministern (herr Adlercreutz) hade visserligen å trafikstaten.afprutat en half million, men talaren hade år 1888 yrkat att få en hel million inbesparad, och den siffran förblef han vid. Civilministern genmälte, att han icke var beredd att ingå i utförligt svaromål, emedan hang personlige vän ej behagat underrätta honom på förhand att han ämnade framställa sina anmäkningar; han ) Men det årets budget var också enorm genom stora, extra anslag. Propositionen öfverekred med 7 millioner den nästföregående budgeten. Red. af D. N. fEEEEELLLL