fint ochinbillade dem, att jag skjutit med sådana
mölläd.stenar, Någon ånger öfver brottet Fände
han icke och orsaken till dess begående var hat
till P. J:n i anledning af en process, som denne
vunnit. Under hela samtälet i häktet, som i
förbigående sagdt var vida vidlyftigare än hvad
atrymmet här tillåter oss meddela, visade sig
Höglund mycket försigtig, uvådersökte rummet,
för att förvissa sig om att inga lyssnare funnos,
talåde sjelf tyst och nedtystade Wijkman esom-
oftast. Sedan hr Wijkman genom ett tecken
cifvit sin önskan att bli utsläppt tillkänna, skedde
detta, sedan samtalet pågått i tvåtimmar. Hörd
på ed, berättade br Wijkman hela innehållet af
samtalet inför rätten. På domarens uppmaning
att bekänna, svarade Höglund, att han var oskyl-
dig, ville till en början påstå att icke något så-
dant samtal förts i häktet; men då han slutligen
erkände art något i den. vägen yttrats, påstod
han, att hvad hen då sade, var osanning 0.8. V.
Stadsvaktmästaren BH. Pettersson, som under
tiden medan hr Wijkman vistades hos fången i
häktet och en gång vid en föregående ransak-
ning, då Höglund hos sig i häktet hade en fånge
vid namn Göthe, stått i ett till häktet närgrän-
gande rum och lyssnat till samtalen, aflade sitt
vittnesmål; hvilket öfverensstimde med hr Wijk-
mans i hufyudsaken. ehuru ett och annat gått
förloradt till följe af svårigheten för vittnet att
höra samtalen.
Under det vittnet Pettersson aflade sitt vitt-
nesmål, började den tilltalade småningom att
svigta, afkastade sin rock, blef askgrå i ansigtet,
syntes i blicken matt och ytterst lidande afsam-
vetsqval samt nedföll slutligen afdånad i den
närvarande gevaldigerns armar och måste föras
ut ur tingssalen, sedan han en stund derefter
något hemtat sig, dock icke mer än att han måste
ledas in af två personer.
Sedan två andra vittnen hörts och Höglund
icke heller kunnat förmås till bekännelse, upp:
sköts målet. Höglund förvaras i länshäktet i
PE