alla fall pröfvas, så att jag blir öfvertygad
att jag öfver honom har ett obegränsadt välde,
— Der hafva vi ju löjtnanten, utropade
prostinnan, som kom fram från sitt gömställe
ochi detsamma fick se mig.
— Välkommen, ropade Sara och nickade åt
mig.
— Jag har stått en lång stund och sett
på fröken samt afundats plantorna, som ni
med så mycken omsorg vårdar, sade jag.
— Verkligen, skulle ni vilja vara en sådan
der liten outvecklad planta? frågade hon
skrattande.
— Ja, ifall ni omhuldade mig.
— Men besinna att ni med tiden skulle
blifva bunden vid en spaljer.
— Om bandet knöts af er, skulle det inne-
bära en lycka, svarade jag.
— Det tror jag icke. Hvad mig angår, skall
jag icke tåla några band.
— Har vi således för afsigt att dö ogift?
— Ja, ifall jag icke kan blifva enka samma
dag jag låter viga mig, förklarade Sara skrat-
tande.
— Sara, Sara, varnade modren, som fann
dotterns skämt otillbörligt. 3 :.t3
Min flammas ord voro icke egnade att göra
mig glad, och derför teg jag en stund. Helt
plötsligt frågade hon:
— Hörde ni hvad mamma och jag talade om?
— Hvad fröken sade hörde jag.