alla fall pröfvas, så att jag blir öfvertygad att jag öfver honom har ett obegränsadt välde, — Der hafva vi ju löjtnanten, utropade prostinnan, som kom fram från sitt gömställe ochi detsamma fick se mig. — Välkommen, ropade Sara och nickade åt mig. — Jag har stått en lång stund och sett på fröken samt afundats plantorna, som ni med så mycken omsorg vårdar, sade jag. — Verkligen, skulle ni vilja vara en sådan der liten outvecklad planta? frågade hon skrattande. — Ja, ifall ni omhuldade mig. — Men besinna att ni med tiden skulle blifva bunden vid en spaljer. — Om bandet knöts af er, skulle det innebära en lycka, svarade jag. — Det tror jag icke. Hvad mig angår, skall jag icke tåla några band. — Har vi således för afsigt att dö ogift? — Ja, ifall jag icke kan blifva enka samma dag jag låter viga mig, förklarade Sara skrattande. — Sara, Sara, varnade modren, som fann dotterns skämt otillbörligt. 3 :.t3 Min flammas ord voro icke egnade att göra mig glad, och derför teg jag en stund. Helt plötsligt frågade hon: — Hörde ni hvad mamma och jag talade om? — Hvad fröken sade hörde jag.