YR SS Ng a LA
Beslutet om Bocheforts åta!ande har väckt
stort ogillande såväl inom franska pressen
— med undantag naturligtvis af den offi-
ciela — som äfven bland allmänheten. Vis-
serligen var det en stor mijoritet inom lag-
stiftande församlingen som understödde re-
geringens ifrågavarande framställning, men
då man vet, dels att den nyss tillkomna mi-
nisteren gjort en kabinettsfråga af denna
främställnings godkännande, dels att fran-
ska folkrepresentationens majoritet är ska-
pad af regeringen och icke af folket, finner
man väl att utgången af voteringen rörande
detta ämne ingalunda utgör ett så säkert
bevis på opinionen för eller mot Rochefort,
som man vid första påseende torde vara
böjd att föreställa sig. Härmed vare inga-
lunda sagdt att Rochefort i sjelfva verket
åtnjuter någon synnerligen stor popularitet,
annat än hos republikanerna och arbetsklas-
sen i Paris; många äro helt säkert de som
anse honom för en oefterrättlig fantäst;men
hvad man icke kan gilla är regeringens åt-
gärd att återigen börja med de under Rouher-
ska ministeren så ofta förekommande tryck-
frihetsåtalen. Detta steg är i och för sig
oförsigtigt, på samma gäng det tydligen
ådagalägger lösligheten af den nye konselj-
presidentens ord och löften. Man erinrar
nu i tidningarna om att denne, hr Ollivier,
för icke längre sedan än åtta månader of-
fentligen förklarade sig i afseende å tryck-
friheten hysa den åsigten att! ingen någonsin
borde åtalas för sina i tryck framställda tan-
kar, och detta emedan han aänsåg endast
handlingar vara straffvärda. Efter att ha
uttalat en sådan mening, då han icke var
minister, måste han naturligtvis ådraga sig
mycket klander nu, då han — det kan man
väl säga — börjat sin verksamhet såsom
konseljpresident med att strängt beifra ett
tryckfrihetsbrott, samt till följe häraf, för
att icke vara inkonseqvent, låta åtala flera
tidningar, hvilka gjort sig skyldiga till un-
gefär enahanda förseelse som La Marseillaise
eller aftrykt dess för brottslig ansedda ar-
tikel. Under sednaste delen af den förra
ministdrens tid hörde pressförföljelsen till
det ovanliga; redan har hr Olivier låtit
anställa rättegång mot icke mindre än fyra
tidningar. :
Sådant kan ej annat än väcka ovilja, och
förutseende stormen, har hr Ollivier varit
betänkt på ett medel att besvärja densamma.
Som bekant afdömas alla brottmål i Frank-
rike af jury-domstolar; hittills har undantag
gjorts endast för ett slags förbrytelser — de
för regeringen förhatliga tryckfrihetsbrotten.
Också har det sällan, ja nästan aldrig, händt
att personer, anklagade för sådana brott,
blifvit frikända. Nu skyndar sig hr Olli-
vier att i så måtto förändra presslagen, att
öfver förseelser äfven af dithörande art
skall dömas af jury. Härigenom vill han
afvända alla misstankar att den nya rege-
ringen skulle utöfva något inflytande på ut-
gången af tryckfrihetsåtal
Åtgärden är länge fordrad af oppositio-
nen och gillas således, i och för sig, af den;
men att lagförändringens genomdrifvande nu
så ytterligt påskyndas anses med rätta för
en fint.
La Marseillaise berättar att medarbetaren
i tidningen P. Gröusset erhållit laga kallelse
att infinna sig hos ransakningsdomaren de
Lurey. Herr Grousset svarade härpå: Vi
erkänna icke någon domstol, hvarken af för-
sta eller andra instansen, vi erkänna ingen
ransakningsdomare och icke heller någon
bonapartistisk rättskipning, hvadan vi vägra
att godvilligt hörsamma kallelsen.4 Det var
till följe af detta trotsiga svar hr Grousset
blef häktad.
Äfvenledes förekommer i La Marseillaise
följande förklaring:
Vi, medlemmar af detrevolutionära Lon-
don-samfundet, hvilka vistas i Paris, för-
klara, efter att ha bevittnat det nya brott,
som ökat antälet af Bonapartes oräkneliga
illgerningar, att vi vilja afhålla oss från
allt hvad som kan bidraga till bibehållande
af den nuvarande ställningen, att vi vilja
vägra erlägga skatterna, vägra lyda lagarne,
vägra arbeta, vägra betala våra hyror; och
vi råda alla republikaner att följa vårt
exempel.
Doktor Pinel; densamme som straxt efter
Victor Noirs mord af prins Pierre tillkalla-
des för att intyga att denne erhållit en örfil,
men som endäst kunde upptäcka en lätt
Kontbsion bakom prinsens venstra öra, har
om tillkomsten af denna kontusion inför
ransakniögsdomaren framställt följande hy-
poteser: Han kan ha varit förorsakad af
en förlupen kula, som efter flera ricochet-
teringar träffat prinsen, af träsplintor eller
andr hanl, sam fallit nod från väcocen när da