Mordet i Auteuil.
Under förra månaden talade man i
Frankrike hufvudsakligen om morden i
Pantin; nu sysselsätter man sig ej min-
dre med mordet i Auteuil.
Det är så man benämner det af kejsa-
rens kusin, prins Pierre Bonaparte, be-
gångna mordet å en ung publicist, Victor
Noir. )
Hvad som än för öfrigt må ha förefallit
vid sammanträffandet mellan prinsen och
de begge redaktörerna, så är det alldeles
otvetydigt att prinsen var den som bör-
jade förolämpa dem genom skymfiga
tillmälen. Att förolämpa en härold, en
parlåmentär, om det än är en utmaning han
är bärare af, gäller i alla länder för van-
hederligt:
Mordet var en politisk handling, säker-
ligen icke öfverlagd, men den var ett ut-
tryck af det gränslösa hat, som den bona-
parteska familjen hyser till den nyaste
oppositionen.
Som ett politiskt brott och ett politiskt
fel anser man det äfven i hela verlden;
och då det är sannolikt att det skalllika
mycket medverka till December-monar-
kiens störtande, som hertigen de Testes
brott bidrog till Juli-monarkiens fall, anse
vi det förtjena att med största möjliga
utförlighet behandlas.
Vi meddela derför nästan allt hvad
de i förrgår och i går ankomna utländska
tidningarne berätta om händelsen.
Hr De Fonvielles berättelse.
Den 10 januari kl. 1 begåtvo vi oss, Victor
Noir och jag, till prins Pierre Bonaparte, Au-
teuil-gatan n:o 59. Vi voro skiekade af hr Pa-
scal Grousset, för att affordra rikenskap för
några ärekränkande artiklar mot honom, som
stått att läsa i Avenir de la Corse.
Vi öfverlemnade våra kort åt två betjenter,
som befunno sig vid ingången till huset; man
släppte in oss i ett litet samtalsrum till höger
på nedra botten. Sedan, efter förloppet af nå-
gra minuter, bad man oss stiga en trappa upp,
och i denna våning fingo vi genomgå en vapen-
sal samt derefter inträda i en salong. En dörr
uppläts, och hr Pierre Bonaparte visade sig. Vi
nalkades honom och följande samtal uppstod:
— Min herre, vi äro sända af hr Pascal
Grousset och ha ett bref att lemna er från
honom.
— Ni komma således icke på hr Rocheforts
vägnar, och ni äro icke bland hans handt-
langare )?
— Min herre, vi ha infunnit oss för att upp-
göra en annan affär, och jag ber er taga känne-
om om detta brefs innehåll.
Jag räckte honom brefvet; han närmade sig
ett fönster för att läsa detsamma. Han läste,
och sedan han kramat ihop papperet mellan si-
na fingrar, vände han sig åter till oss.
— Jag har utmanat hr Rochefort, sade han,
emedan han är tygellöshetens fanbirare.. Hvad
hr Grousset beträffar, har jag ingenting att svara
honom. Skulle ni verkligen vara solidariska
med detta ruttna pack?
— Min herre, genmälde jag, vi komma till er
för att på ett lojalt och artigt sätt sätt fullgöra
det uppdrag, vår vän anförtrott oss?
— Föra ni dessa uslingars talan?
Victor Noir svarade honom:
— Vi föra våra vänners talan.
Då tog prins Bonaparte plötsligen ett steg
framåt och, ntan att vi på något vidare sätt der-
till gåfvo anledning, tilldelade han Victor Noir
med venstra handen en örfil, och på samma gång
framdrog han en revolver, som han hållit gömd
med hanen uppspänd i sin ficka, samt sköt ögon-
blickligen på Noir. Denne raglade bakut i det-
) Han hette rätteligen Salmon (ej Salomon);
han var icke jude, utan katolik.
) Det i sednaste lördagsnummer af denna tid-
ning införda brefvet från prins Pierre Napoleon
till Rochefort förklarar denna fråga.