Mordet i Auteuil. Under förra månaden talade man i Frankrike hufvudsakligen om morden i Pantin; nu sysselsätter man sig ej mindre med mordet i Auteuil. Det är så man benämner det af kejsarens kusin, prins Pierre Bonaparte, begångna mordet å en ung publicist, Victor Noir. ) Hvad som än för öfrigt må ha förefallit vid sammanträffandet mellan prinsen och de begge redaktörerna, så är det alldeles otvetydigt att prinsen var den som började förolämpa dem genom skymfiga tillmälen. Att förolämpa en härold, en parlåmentär, om det än är en utmaning han är bärare af, gäller i alla länder för vanhederligt: Mordet var en politisk handling, säkerligen icke öfverlagd, men den var ett uttryck af det gränslösa hat, som den bonaparteska familjen hyser till den nyaste oppositionen. Som ett politiskt brott och ett politiskt fel anser man det äfven i hela verlden; och då det är sannolikt att det skalllika mycket medverka till December-monarkiens störtande, som hertigen de Testes brott bidrog till Juli-monarkiens fall, anse vi det förtjena att med största möjliga utförlighet behandlas. Vi meddela derför nästan allt hvad de i förrgår och i går ankomna utländska tidningarne berätta om händelsen. Hr De Fonvielles berättelse. Den 10 januari kl. 1 begåtvo vi oss, Victor Noir och jag, till prins Pierre Bonaparte, Auteuil-gatan n:o 59. Vi voro skiekade af hr Pascal Grousset, för att affordra rikenskap för några ärekränkande artiklar mot honom, som stått att läsa i Avenir de la Corse. Vi öfverlemnade våra kort åt två betjenter, som befunno sig vid ingången till huset; man släppte in oss i ett litet samtalsrum till höger på nedra botten. Sedan, efter förloppet af några minuter, bad man oss stiga en trappa upp, och i denna våning fingo vi genomgå en vapensal samt derefter inträda i en salong. En dörr uppläts, och hr Pierre Bonaparte visade sig. Vi nalkades honom och följande samtal uppstod: — Min herre, vi äro sända af hr Pascal Grousset och ha ett bref att lemna er från honom. — Ni komma således icke på hr Rocheforts vägnar, och ni äro icke bland hans handtlangare )? — Min herre, vi ha infunnit oss för att uppgöra en annan affär, och jag ber er taga känneom om detta brefs innehåll. Jag räckte honom brefvet; han närmade sig ett fönster för att läsa detsamma. Han läste, och sedan han kramat ihop papperet mellan sina fingrar, vände han sig åter till oss. — Jag har utmanat hr Rochefort, sade han, emedan han är tygellöshetens fanbirare.. Hvad hr Grousset beträffar, har jag ingenting att svara honom. Skulle ni verkligen vara solidariska med detta ruttna pack? — Min herre, genmälde jag, vi komma till er för att på ett lojalt och artigt sätt sätt fullgöra det uppdrag, vår vän anförtrott oss? — Föra ni dessa uslingars talan? Victor Noir svarade honom: — Vi föra våra vänners talan. Då tog prins Bonaparte plötsligen ett steg framåt och, ntan att vi på något vidare sätt dertill gåfvo anledning, tilldelade han Victor Noir med venstra handen en örfil, och på samma gång framdrog han en revolver, som han hållit gömd med hanen uppspänd i sin ficka, samt sköt ögonblickligen på Noir. Denne raglade bakut i det) Han hette rätteligen Salmon (ej Salomon); han var icke jude, utan katolik. ) Det i sednaste lördagsnummer af denna tidning införda brefvet från prins Pierre Napoleon till Rochefort förklarar denna fråga.