ren ej velat följa med dessa, så skulle — så har tet synts — hotellfolket burit dem på sin? armar in till sig. Denna förekommenhet har för många resande tyckts vara en närgångenhet, ett våld, och när härtill kommit att de stundom funnit sängkläderna kalla och några af den qvinliga betjeningen på mer än ett sätt oblyga, så har häraf den följden uppstått att resande, bekanta, med förhållandena, numera ej på något vilkor vilja taga in på ett hotell, hvilket dock ;skulle kunna vara alldeles förträffligt, om egaren skötte det med lika stor förtjenst som han nedlagt i dess inredning. Resandes klagomål hafva föranledt stationsinspektoren att förbjuda detta hotells personal tillträde till platformen. Han måste skydda passagerarne mot pressning på stationens gebit. Bataljen om de resandes saker — hvarmed antages att de resande sjelfve i allmänhet följa — fortsättes numera på torget bakom stationshuset, och der förefalla skandalösa uppträden. et finnes nemligen i Elmhult ett konkurTerande hotell — mindre och ej så elegant, men ändock fullt tillfredsställande och hvars hyggliga och städade betjening både håller rummen i bästa ordning och med uppmärksamhet, utan enträgenhet, bemöter de resande, hvarför och detta hotell — hr Rosengrens — numera är mycket upptaget och besökes af de allra flesta på denna led vana resande. Det är mot detta sednare hotellets folk som det gamla hotellets personal, både beallande och lydande, förer ett ständigt mun-krig vid snälltågens ankomst — ett krig, högst obehagligt både för de resarde och för Elmhults fasta innevånare att vara vitme till. Det kan! icke förekommas genom kronohetjening, så länge det icke urartar till handgripligheter, hvilket visserligen kan vara att motse såsom sen framtida möjlighet från den anfallande parten, men insändaren har hoppats att han skulle kunna i någon mån bidraga till att bringa des gamla hotellets egare, som ingalunda sakrar godt hufvud och skicklighet att sköta sin rörelse, till måtta och sans och till att inse att, om han icke låter konkurrensen utan våldsamheter gå sin naturliga gång, så skall sluiligen den åsigten blifva allmänt utbredd att resande måste vid ankomsten till Elmhult vara beredda på att försvara sig med alla sina krafter mot hvarje anfall från det gamla hotellet. — Å andra sidan skulle genom fredligt och hyggligt bemötande samt anständiga uppasserskors anskaffande det gamla hotellet bestämåt återvinna godt anseende och för sin större elegans blifva väl besökt. (Red, har hos tillförlitliga personer i orten, hvilka väl känna förhållandena i Elmhult, förvissat sig om att insändarens framställning är fullt befogad.)