Den saint-simonistiska tidningen leGlo-
be, som -föresatte sig att skapa om verlden
genom lagbud, hade, bland annat, detin-
fallet att bygga om Paris. Den gaf en
gång konung Ludvig Filip det förslaget
att skaffa luft och ljus åt Paris genom
en kunglig förordning; sektens ingeniörer
hade redan planen för alla nya gatugenom-
brytningar färdig; Ludvig Filip skulle
bara behöft underteckna några skrifvelser,
så hade det verk, hvaråt hr Haussmann
fa mett fått gifva sitt namn, varit ut-
ördt.
Kejsardömet, som är den store verk-
ställaren af de saint-simonistiska id6erna,
upptog äfven den angående omskapandet
af Paris. OCesarismen är född byggmä-
stare. Den älskar de stora byggnadsar-
betena, som sätta den i stånd att under-
hålla en stor armå af arbetare. Den sökte
en man att ställa i spetsen för national-
verkstäderna i Paris och den fann hr Hauss-
mann.
Att i Paris åstadkomma de nya vägar
som den ökade trafiken fordrade, att öpp-
na utvägar för den af jernbanorna ska-
pade nya rörelsen, att införa frisk luft
och dager i de hus och qvarter, som nä-
stan saknade begge delarne, detta allt
var för regeringen den minst vigtiga si-
dan af frågan. Hufvudsaken var att ut-
föra ett politiskt värf, att förvandla Paris,
liksem Cesarerne hade förvandlat Rom,
att deraf göra på en gång en marknad
och ett läger, att der uppföra palatser
och kaserner, teatrar och kyrkor, attder-
ifrån förjaga arbetet och der endast tåla
nöjet, liksom en hufvudstad som icke ar-
betar kunde vara annat än en lastens
skola, ett sedeförderfvets hem; resultatet
af detta verk skulle ha blifvit att döda
Paris ande till vinning för dess sinnlig-
het, att göra det likt en af dessa städer
under romerska kejsardömets förfall, i
hvilka rika lättingar, nöjeslystna främlin-
gar, soldater, prester och frillor intogo
de fordna medborgarnes plats.
Då kejsar Napoleon nu, efter att Olli-
vier blifvit - konseljpresident, afsatte hr
Haussmann från prefekturen i Seine-depar-
tementet, kunde han ej afhålla sig från
att säga till sina ministar: Det var den
mar, jag mest höll pä. Denna saknad
är mycket naturlig. Hr Haussmann hade
förträffligt uppfattat den kejserliga tan-
ken: att lämpa Paris efter cesarismens
behof. Han har utfört detta värf med
modet hos en man, som icke besväras af
någon noggrannhet i afseende på lagar
och lagliga former, som vet med sig att
han utför en politisk handling och för
hvilken alla medel att skaffa sig penningar
dertill äro tillåtliga. Tack vare hr Hauss-
manns ansträngningar, understödda af spe-
kulationen såsom medbrottsling, af expro-
priationens guld, har han väl kunnat en kort
tidrymd inbilla sig att han skulle sluta
med att omskapa Paris efter sitt behag:
palatser, kaserner, promenader, avenyer,
enskilda hus, allt rättades efter monar-
kens beqvämlighet; den nya operan — ett
mästerstycke af den servila konsten —
har en paviljomg, ett riktigt palats, ihvil-
ket Cesar och hans svit skola då och då
komma för att njuta anblicken af dansö-
sernas ben; ensamt detta palats kostar
25 millioner frank och det stör harmonien