Ekonomiska reflexioner. Under denna rubrik meddelade Bohusläns tidning nyligen en uppsats, ur hvilken vi återgifra följande sanna och väl framställda tankar: Erfarenheten har visat och statsekonomerna ha ej förgäfves påpekat fördelarne af arbetets lämpliga fördelning, så att en hvar uteslutande bör hålla sig till hvad som bäst lämpar sig för honom, ity att det bäst betalar sig. Jordbrukaren sår derför nu hellre råg än hvete på sandig jord, säljer sitt öfverskott och köper sitt behof af hvete med mera fördel, än att odla det i egen olämplig jordmån. Jordbruksredskapen tillverkas vid för ändamålet anlagda fabriker, som åstadkomma den bättre och ändamålsenligare samt dertill billigare än hemslöjdens fabrikater, på samma gång som hemmets arbetskrafter användas produktivare. Då den enskilde egendomsegaren sålunda finner sig långt bättre af ett fortgående utbyte med sina grannar än genom isolering, är ju påtagligt att samma regel bör gälla för ett flertal jordbrukare eller ett helt rike. Protektionisternas misstag ligger i det orätta begreppet om penningen — hvilken de anse erläggas för alla importerade varor. Detta håller icke streck, hvarken i teorien eller praktiken — penningen eller guldet, hvarom de äro så rädda, utgör endast mätaren af de utbytta produkternas värde. Ek Vi veta nemligen, att varor, hvilka importeras, betalas genom vexlar för varor, hvilka exporteras, och intet land på jorden kan i längden fortsätta med att importera utan en motsvarande export: det ena framkallar det andra. Funnes ej myntet till, skulle man tydligare inse att all handel endast är ett utbyte af varor nationerna emellan. Då staten således genom höga tullar eller andra konstlade medel förhindrar en viss nödvändighetsvaras import, är det egentligen endast ett beslut att framtvinga denna varas tillverkning inom landet med undertryckande af någon annan vara, som redan produceras derstädes och derefter exporteras i utbyte mot den förnödenhetsartikel, hvilken man dittills importerat. Vid sådant förhållande blir frågan, om staten eller riksdagen verkligen har så klara ögon, att de böra reglementera för den enskilde, hvilken sysselsätter sig med producerandet af hvad erfarenheten lärt honom bäst passa sig, för att derefter utbyta denna produkt mot andra nåtioners, hvilkas tillverkningar lämpa sig för deras förhållanden? äg Finner man att de länder, hvilka, i likhet med t. ex. Spaniens och Österrikes styrelser, ständigt spejat efter det för landet mest lönande arbetet och derefter i sin vishet reglementerat derom, förhindrande andra nationers konkurrens, dervid vunnit någon ekonomisk ställning, jemnförbar med den uti andra länder, såsom PSchweiz, Belgien och England, der det fria utbytet och en obehindrad utveckling af individernas företagsamhet fått försiggå utan reglementeringar? Har man ej exempel på misstag af staters välmening, som då, enligt Laboulaye, potatisodlingen förbjöds i Frankrike på grund af officiela bevis om dess förderflighet? Månne ej hvarje land har sina af naturen anvisade källor för frambringandet af vissa produkter, hvilka utan statens mellankomst