Ekonomiska reflexioner.
Under denna rubrik meddelade Bohus-
läns tidning nyligen en uppsats, ur hvil-
ken vi återgifra följande sanna och väl
framställda tankar:
Erfarenheten har visat och statsekono-
merna ha ej förgäfves påpekat fördelarne af
arbetets lämpliga fördelning, så att en hvar
uteslutande bör hålla sig till hvad som bäst
lämpar sig för honom, ity att det bäst be-
talar sig. Jordbrukaren sår derför nu hellre
råg än hvete på sandig jord, säljer sitt öf-
verskott och köper sitt behof af hvete med
mera fördel, än att odla det i egen olämp-
lig jordmån. Jordbruksredskapen tillverkas
vid för ändamålet anlagda fabriker, som
åstadkomma den bättre och ändamålsenli-
gare samt dertill billigare än hemslöjdens
fabrikater, på samma gång som hemmets
arbetskrafter användas produktivare.
Då den enskilde egendomsegaren sålunda
finner sig långt bättre af ett fortgående ut-
byte med sina grannar än genom isolering,
är ju påtagligt att samma regel bör gälla
för ett flertal jordbrukare eller ett helt rike.
Protektionisternas misstag ligger i det
orätta begreppet om penningen — hvilken
de anse erläggas för alla importerade varor.
Detta håller icke streck, hvarken i teorien
eller praktiken — penningen eller guldet,
hvarom de äro så rädda, utgör endast mä-
taren af de utbytta produkternas värde.
Ek Vi veta nemligen, att varor, hvilka im-
porteras, betalas genom vexlar för varor,
hvilka exporteras, och intet land på jorden
kan i längden fortsätta med att importera utan
en motsvarande export: det ena framkallar
det andra. Funnes ej myntet till, skulle
man tydligare inse att all handel endast är
ett utbyte af varor nationerna emellan.
Då staten således genom höga tullar el-
ler andra konstlade medel förhindrar en viss
nödvändighetsvaras import, är det egentligen
endast ett beslut att framtvinga denna va-
ras tillverkning inom landet med undertryc-
kande af någon annan vara, som redan pro-
duceras derstädes och derefter exporteras i
utbyte mot den förnödenhetsartikel, hvilken
man dittills importerat.
Vid sådant förhållande blir frågan, om
staten eller riksdagen verkligen har så
klara ögon, att de böra reglementera för
den enskilde, hvilken sysselsätter sig med
producerandet af hvad erfarenheten lärt ho-
nom bäst passa sig, för att derefter utbyta
denna produkt mot andra nåtioners, hvilkas
tillverkningar lämpa sig för deras förhål-
landen?
äg Finner man att de länder, hvilka, i lik-
het med t. ex. Spaniens och Österrikes sty-
relser, ständigt spejat efter det för landet
mest lönande arbetet och derefter i sin vis-
het reglementerat derom, förhindrande an-
dra nationers konkurrens, dervid vunnit nå-
gon ekonomisk ställning, jemnförbar med den
uti andra länder, såsom PSchweiz, Belgien
och England, der det fria utbytet och en
obehindrad utveckling af individernas före-
tagsamhet fått försiggå utan reglemente-
ringar?
Har man ej exempel på misstag af sta-
ters välmening, som då, enligt Laboulaye,
potatisodlingen förbjöds i Frankrike på grund
af officiela bevis om dess förderflighet?
Månne ej hvarje land har sina af naturen
anvisade källor för frambringandet af vissa
produkter, hvilka utan statens mellankomst