— (högt) Till jord skall du åter varda! (afsides, bläddrande) Det borde skett förut det här! — (högt) Vår herre Jesus Kristus skall dig uppväcka på den yttersta dagen! — (afsides) Bäckström har alltid gjort det förr! — Jordtästningen fortsattes derefter, sedan prostfar. omsider fått rätt på formuläret, men att stämningen ej var så särdeles andäktig hos åhörarne vid dessa förklaringar till texten, kan väl ingen förtycka. Em man gom höll sitt löfte. För några och fyratio år sedan satt vid hörnet emellan Borgmästareoch Handtverkaregatorna i Karlskrona en fruktmånglerska, mycket bedagad, mycket ful, något öfver tre fot hög, krokryggig och försedd med två kryckor, hvarför hon gemenligen kallades Kryck-Ingrid. En dag kom till en af stadens prester en ung, rask sjöman, medförande nämnda Kryck Ingrid, den han sade sig vilja taga till sin äkta hustru. Presten sökte afstyrka detta besynnerliga äktenskap, men mannen förklarade att han varit i sjönöd och då lofvat vår Herre, att om han blef räddad, skulle han gifta sig med den värsta krympling han kunde få se. Oech som jag ej kunnat finna någon oskapligare än denna, så är det just henne jag skall gifta mig med, tillade han med tvärsäker ton. Presten bad honom betänka sig, innan han ingick ett så vigtigt förbund, men mannen stod fast i sin föresats och trodde sig gå miste om sin eviga salighet, ifall :han bröt-sitt löfte. -Häremot var intet att invända, hvarför lysningen afkunnades och en vacker dag förrättades vigseln, men samma eftermiddag gick mannen ombord på ett segelfärdigt fartyg, for till sjös och kom aldrig tillbaka. Kryck-Ingrid fortfor att sälja äpplen, päron och plommon som förut. En man som icke köll sitt löft:. Ofvannämnde prestman fick en dag besök af en ung man och ditorqvinna, tillhörande annan församling, men som ville rådfråga honom: huru de skulle gå till väga, emedan mannen lofvyat den medföljande fickan äktenskap, men de begge voro kusiner, hvilka på den tiden ej utan särskildt tillstånd af kgl. m:t fingo gifta sig med hvarandra. Efter erhållen upplysning om sättet att gå till väga och kostnaden för den k. resolutionen m. m., förklarade mannen att när det var förenadt med så mycken kostnad och besvär, fick hela saken förfalla. Detta tycktes äfven vara fästmöns åsigt, åtminstone hade hon ingen invändning att göra, utan kontrahenterna aflägsnade sig och förblefvo förmodligen derefter lika goda vänner som förut. (B.-P.) En mordhistoria. I tysta tidningen Der Israelit meddelas: En i Posen tjenande flicka af judisk härkomst, som för några veckor sedan reste för att lyfta ett henne tillfallet arf å 1,300 3 1.400 rdr, nödgades på återvägen till Posen tillbringa natten i en by, der intet värdshus fanns. Hon vände sig derför till dervarande fogde med begäran om nattherberge, hvilket han också beviljade henne med vilkor att hon, emedan ingen särskild säng var att tillgå, skulle ligga tillsammans med hans hustru. Flickan mottog anbudet, och sedan hustrun lagt sig inåt väggen, tog flickan plats bredvid henne. Efter att ha legat någon tid, bad hustrun sin sängkamrat byta plats med sig, emedan hon icke kunde sofva. Härpå gick flickan med beredvillighet in. Vid midnattstiden hörde hon någon smyga sig in i rummet; den kommande nalkades sängen, höjde en yxa öfver den som åg utåt och slog ihjäl henne. Pigan lyckades ly; hon gjorde allarm i byn, en hop bönder skyndade till stället, och nu upptäckte man att det var fogden, som trott att han dödat lickan, hvilkens penningar han ville komma it, men i stället tagit lifvet af sin egen hustru. Hvilken förskräckelse afmålade sig i lans ansigte, då han märkte sitt misstag, kan j beskrifvas. Emellertid afvaktar han nu sitt rättvisa straff.