— (högt) Till jord skall du åter varda! (afsi-
des, bläddrande) Det borde skett förut det
här! — (högt) Vår herre Jesus Kristus skall
dig uppväcka på den yttersta dagen! — (af-
sides) Bäckström har alltid gjort det förr!
— Jordtästningen fortsattes derefter, sedan
prostfar. omsider fått rätt på formuläret, men
att stämningen ej var så särdeles andäktig
hos åhörarne vid dessa förklaringar till texten,
kan väl ingen förtycka.
Em man gom höll sitt löfte. För
några och fyratio år sedan satt vid hörnet
emellan Borgmästare- och Handtverkarega-
torna i Karlskrona en fruktmånglerska, mycket
bedagad, mycket ful, något öfver tre fot hög,
krokryggig och försedd med två kryckor,
hvarför hon gemenligen kallades Kryck-In-
grid. En dag kom till en af stadens prester
en ung, rask sjöman, medförande nämnda
Kryck Ingrid, den han sade sig vilja taga
till sin äkta hustru. Presten sökte afstyrka
detta besynnerliga äktenskap, men mannen
förklarade att han varit i sjönöd och då lof-
vat vår Herre, att om han blef räddad, skulle
han gifta sig med den värsta krympling han
kunde få se. Oech som jag ej kunnat finna
någon oskapligare än denna, så är det just
henne jag skall gifta mig med, tillade han
med tvärsäker ton. Presten bad honom be-
tänka sig, innan han ingick ett så vigtigt för-
bund, men mannen stod fast i sin föresats
och trodde sig gå miste om sin eviga salighet,
ifall :han bröt-sitt löfte. -Häremot var intet
att invända, hvarför lysningen afkunnades och
en vacker dag förrättades vigseln, men samma
eftermiddag gick mannen ombord på ett segel-
färdigt fartyg, for till sjös och kom aldrig
tillbaka. Kryck-Ingrid fortfor att sälja äpplen,
päron och plommon som förut.
En man som icke köll sitt löft:.
Ofvannämnde prestman fick en dag besök af
en ung man och ditorqvinna, tillhörande annan
församling, men som ville rådfråga honom:
huru de skulle gå till väga, emedan mannen
lofvyat den medföljande fickan äktenskap, men
de begge voro kusiner, hvilka på den tiden
ej utan särskildt tillstånd af kgl. m:t fingo
gifta sig med hvarandra. Efter erhållen upp-
lysning om sättet att gå till väga och kostna-
den för den k. resolutionen m. m., förklarade
mannen att när det var förenadt med så myc-
ken kostnad och besvär, fick hela saken
förfalla. Detta tycktes äfven vara fästmöns
åsigt, åtminstone hade hon ingen invändning
att göra, utan kontrahenterna aflägsnade sig
och förblefvo förmodligen derefter lika goda
vänner som förut. (B.-P.)
En mordhistoria. I tysta tidningen
Der Israelit meddelas: En i Posen tjenande
flicka af judisk härkomst, som för några vec-
kor sedan reste för att lyfta ett henne tillfal-
let arf å 1,300 3 1.400 rdr, nödgades på åter-
vägen till Posen tillbringa natten i en by, der
intet värdshus fanns. Hon vände sig derför
till dervarande fogde med begäran om natt-
herberge, hvilket han också beviljade henne
med vilkor att hon, emedan ingen särskild
säng var att tillgå, skulle ligga tillsammans
med hans hustru. Flickan mottog anbudet,
och sedan hustrun lagt sig inåt väggen, tog
flickan plats bredvid henne. Efter att ha le-
gat någon tid, bad hustrun sin sängkamrat
byta plats med sig, emedan hon icke kun-
de sofva. Härpå gick flickan med beredvil-
lighet in. Vid midnattstiden hörde hon någon
smyga sig in i rummet; den kommande nal-
kades sängen, höjde en yxa öfver den som
åg utåt och slog ihjäl henne. Pigan lyckades
ly; hon gjorde allarm i byn, en hop bönder
skyndade till stället, och nu upptäckte man
att det var fogden, som trott att han dödat
lickan, hvilkens penningar han ville komma
it, men i stället tagit lifvet af sin egen hu-
stru. Hvilken förskräckelse afmålade sig i
lans ansigte, då han märkte sitt misstag, kan
j beskrifvas. Emellertid afvaktar han nu
sitt rättvisa straff.