—2000 — styfdotter och gör sedan med henne som jag med dig, blifven bröder! Halfdan omfamnade icke sin styfdotter; han nöjde sig med att fatta hennes händer och säga: — Agda, kan ni förlåta mig att jag är er mors man? — Jag har redan gjort det, hviskade Agda med darrande röst. Hon är lycklig; då är allt som det bör vara. -— Men för mig finnes icke någon lycka, tänkte Halfdan och förde Agdas händer till sina läppar. Under supEn var öfversten den språksammaste. Agda gjorde hvad hon förmådde för att vara en älskvärd värdinna, men hon var det oaktadt både blek och tankfull. Halfdan gatt tyst. Han undrade om han ej kunde fatta tag i händelsernas hjul och förändra dess riktning, så att det icke mera vände sig på samma axel. Han kunde icke förstå huru han skulle kunna foga sig i sitt öde, sådant det nu gestaltat sig, han måste gripa in deri på något kraftfullt sätt och bestämma det efter sina önskningar. Med hans lidelsefulla känslor var det äfven att förutse, det han skulle få svårt att helt tåligt böja sig under omständigheterna; han skulle först försöka att brottas med dem och kanske duka under i kampen. Öfversten berättade att han föreslagit Ada (som han kallado henne) göra ett besök i