—2000 —
styfdotter och gör sedan med henne som jag
med dig, blifven bröder!
Halfdan omfamnade icke sin styfdotter; han
nöjde sig med att fatta hennes händer och
säga:
— Agda, kan ni förlåta mig att jag är er
mors man?
— Jag har redan gjort det, hviskade Agda
med darrande röst. Hon är lycklig; då är allt
som det bör vara.
-— Men för mig finnes icke någon lycka,
tänkte Halfdan och förde Agdas händer till
sina läppar.
Under supEn var öfversten den språksam-
maste. Agda gjorde hvad hon förmådde för
att vara en älskvärd värdinna, men hon var
det oaktadt både blek och tankfull.
Halfdan gatt tyst. Han undrade om han
ej kunde fatta tag i händelsernas hjul och
förändra dess riktning, så att det icke mera
vände sig på samma axel. Han kunde icke
förstå huru han skulle kunna foga sig i sitt
öde, sådant det nu gestaltat sig, han måste
gripa in deri på något kraftfullt sätt och be-
stämma det efter sina önskningar.
Med hans lidelsefulla känslor var det äfven
att förutse, det han skulle få svårt att helt
tåligt böja sig under omständigheterna; han
skulle först försöka att brottas med dem och
kanske duka under i kampen.
Öfversten berättade att han föreslagit Ada
(som han kallado henne) göra ett besök i