Naturvetenskapligt. Växternas spridning. Hur beundransvärd är icke den omsorg, med hvilken naturen vakar öfver fruktens utveckling! Hvad kan väl vara bättre gömdt än valnötens söta kärna, som icke endast omgifves af en bitter, läderartad hud, utan också af ett benhårdt skal; och ligger icke -kastanjen nästan lika bra gömd inom sitt tjocka, taggiga skal; till dess mognadens timma inträder och det beskyddande fängslet öppnar sig? Sedan frukten har mognat, försiggår fröspridningen. tHos ormbunken, svamparne och andra lägre växter sker denna redan genom grodd-kornens eller sporernas lätthet, i det att den svagaste vindpust för dem med sig i otalig mängd, och hos vattenväxtorna — characeerna och algerna — äro sporerna besatta med hår, så att de kunna simma omkring med djurisk rörlighet, till dess de på något gynsamt ställe kunna sätta sig fast och utveckla sig. Hos do högre, blombärande växterna är fröet ofta försedt med ving-formiga hinnor, så att det:med zluftströmmen föres långt bört, till! dess det med en regnskur eller då vindstilla inträder faller till marken. Mången växt, som blifvit utrotad i sin hemort, frodas derför ännu på långt derifrån liggande ställen — alldeles som de gamla städer, hvilkas kolonier blomstra, under det de sjelfva gått under. Det skulle icke vara lätt att beskrifva de mångfaldiga, vackert formade förlängningar,; hvilka tjena till att föra fröet genom luften. Hur fina äro icke de fallskärmar, med hyvilka frukten af lejontand, tistel, cichoria och mångfaldiga andra korgblommiga växter äro försedda! Så hos clematis är fröet utrustadt med en korkskruf-formig förlängning, som i luften gifver det en kringsvängande rörelse, så att det alltid faller med den tyngsta delen nedåt, den del der grodden sitter. Bland våra löfträdsfrukter äro också många på