barn. Jag vill derför föreslå dig att i min
vård anförtro. äfven din lille. son. Detta vore
allas eder lycka, det bästa du kunde göra,
ty :styfbarn blifva oftast anledning till splitt-
ring och oenighet mellan makar.
tFramför till Halfdan Reiner mina lyck-
önskningar och, äfven mitt förslag, att befria
honom från den ganska -tunga pligten att
vara far för en annan mans barn. Säg ho-
nom att han gör klokast uti att ingå på att
lemna Herman till mig. Jag-har burit Half-
dan till dopet och menar af hjertat väl med
såväl honom som dig.
CAgda kan icke få komma med på bröl-
lopet; hon har vrickat sin ena fot:och får
icke röra sig på några veckor. Hon skrifver
sjelf till dig.
tGud välsigne det steg du nu tagit, måtte
den Högste ;vaka öfver eder, så satt I aldrig
ångren den förening ni ämna att ingå, det
önskar din tillgifna svärmoder.
Kristina Martinson.
Efter slutad läsning utbröt Ottilia i häftig
gråt. Hon kunde icke begripa huru farmo-
dren kunde förutsätta, att hon skulle lemna
Herman ifrån sig. Det skulle aldrig ske,
Halfdan inträdde till henne, just som hon
gråtande omfamnade gossen och under snyft-
ningar utropade:
— Herman, min älskling, du skall icke
tillåta att man tager dig från mig. Du skall
ieke gå in derpå, mitt hjortebarn.