Något om mångskrifveri.
Man klagår med rätta öfver det ofta
onyttiga, alltid tidsödande mångskrifveriet
inom våra embetsverk; men ännu åtminstone
har denna klagan varit förgäfves. Embets-
männen fortfara att göra de enklaste saker
i verlden helt svåra; detta ideliga Ssprin-
gande öfver ån efter vatten praktiseras
med oförminskad ifver än i dag.
Såsom en tröst kunna vi anföra att det
går till på samma sätt i många andra län-
der. Den byråkratiska högvigtigheten sticker
gerna fram litet hvarstädes. Så läses föl-
jande berättelse om beskäftigheten hos en
tjensteman i franska kolonien Taheiti. Den
ifrågavarande personen har många befatt-
ningar att sköta och borde derför ieke kasta
bort någon tid i onödan; han fungerar nem-
ligen på en gång såsom chef för garnisonen,
ledare af kronoarbetena, uppsyningsman, ma-
terialförvaltare och -bokhållare. I egenskap
af uppsyningsman skulle han en dag reqvi-
rera 50 st. tretums-spikar. - För sådant än-
damål tog han ett ark papper och skref
derpå: Till ledaren af kronoarbetena. —
Uppsyningsmannen vid kronoarbetskåren ber
att få underrätta er om behofvet af 50 st.
tretums-spikarX. Denna skrifvelse datera-
des och numrerades noga samt infördesi en
expeditionslista, hvarefter samma skribent
tog ett nytt ark papper och begynte: Jag
har den äran hos herr chefen för härvarande
garnison anmäla uppsyningsmannens anhål-