att hon är enka, Vid första ögonkastet var
mitt och hennes öde afgjordt.
Borgmästarinnan såg på den unge mannen
med en blick, som sade att hon fann hans
tal: besynnerligt. Halfdan smålog.
— Du kommer mig att tro att du helt ögon-
blickligt blifvit kär i min unga väninna, sade
borgmästarinnan.
— Min nådiga tant, tro aldrig att jag sä-
ger något för att dupera andra eller för att
framställa mig som besynnerlig. Jag talar
helt enkelt ut hvad jag i detta ögonblick er-
far. Om jag är kär i den vackra enkan, vet
jag icke, men hvad jag deremot vet är att
jag icke kan företaga . mig något, förrän hon
gifvit mig löftet om sin hand. Jag skulle
kunna resa verlden !omkring, men ändå aldrig
glömma :detta -madonna-ansigte. Att ej ega
den qvinna, som så behagat mig, vore att
paralysera. min . energi och förvandla mig till
en galning. Vill ni presentera mig?
— Gerna, men innan dess vill jag upplysa
dig om att min väninna är trettiotvå år gammal,
— Är hon? Det förefaller otroligt, men be-
tyder ingenting.
— Du är endast tjugofyra.
— Hvad göra åren? Jag är en gubbe i
erfarenhet i jemförelse med henne.
Borgmästarinnan förde Halfdan till Ottilia,
som: rodnade och log, då den unge löjtnanten
presenterades för henne.
vHalfdan tog plats vid Ottilias sida och vek
Sv