att hon är enka, Vid första ögonkastet var mitt och hennes öde afgjordt. Borgmästarinnan såg på den unge mannen med en blick, som sade att hon fann hans tal: besynnerligt. Halfdan smålog. — Du kommer mig att tro att du helt ögonblickligt blifvit kär i min unga väninna, sade borgmästarinnan. — Min nådiga tant, tro aldrig att jag säger något för att dupera andra eller för att framställa mig som besynnerlig. Jag talar helt enkelt ut hvad jag i detta ögonblick erfar. Om jag är kär i den vackra enkan, vet jag icke, men hvad jag deremot vet är att jag icke kan företaga . mig något, förrän hon gifvit mig löftet om sin hand. Jag skulle kunna resa verlden !omkring, men ändå aldrig glömma :detta -madonna-ansigte. Att ej ega den qvinna, som så behagat mig, vore att paralysera. min . energi och förvandla mig till en galning. Vill ni presentera mig? — Gerna, men innan dess vill jag upplysa dig om att min väninna är trettiotvå år gammal, — Är hon? Det förefaller otroligt, men betyder ingenting. — Du är endast tjugofyra. — Hvad göra åren? Jag är en gubbe i erfarenhet i jemförelse med henne. Borgmästarinnan förde Halfdan till Ottilia, som: rodnade och log, då den unge löjtnanten presenterades för henne. vHalfdan tog plats vid Ottilias sida och vek Sv