endatorer, som det behöfde och begärde, antånd med utgörandet af deras spanmålsarrenlen, utan han har ock medgifvit dem att af letta års rikliga, men till beskaffenheten sämre skörd betala sin skuld med tunna för tunna, itan att fordra hvarken ränta eller mellangift, jaktadt den stora skilnaden mellan detta års ch de föregående årens spanmålspris. Man ar beräknat, att den arrendespanmål, med hvars erläggande grefve von Essen sålunda veviljat anstånd, uppgår till öfver 1.000 tunor råg och korn. Med kännedom om skilnaden i detta och de föregående årens pris, inner man lätt, att det är en ganska ansenlig sftergift, som grefve von Essen sålunda beredt sina arrendatorer. as Julbrasor. I Nerikes Allehanda för sårdagen läses: Annandagens afton var idel ylam och glädje hos en af innebyggarne i Mosås kyrkoby. Der dansades, spelades och pokulerades. Men hastigt blef det annatljud. Af stark eldning i en kakelugn hade en niärliggande bjelke tagit till sig antändningshetta, och det såg en stund rätt betänkligt ut. På våtvaror var visserligen god tillgång, men brist på omängdt vatten. Här voro goda råd dyra och snar hjelp dubbel hjelp; men, såsom ofta, kunde man ha skäl säga: så många hufvuden, så många sinnen, Två kronans tjenstemän, båda villige att med råd och dåd stå värden bi, kunde ej rätt komma öfverens i så fatta omständigheter. Med ädel resignation grep den ena af dem punschbålen och ville dränka elden i gyldene vågor, men den andre, eller hellre förste, hejdade den oförvägne med den erinran att sådan släckning gör dubbel skada. Kanske tänkte han med fru Lenngren, då hon tålar om konsten att lågorna släc och den till att släcka vår törst — —, att sistnämnda konst går förut, till trots för von Aken; kanske, hvilket är nästan antagligare, ansåg han punsch vara värre spritdryck sjelfva Liberte och derför vådlig att utskä åt en sådan frossare som den löms elden. Vare härmed huru som helst; allt nos: punschbålen räddades med sitt innehåll, och hela byggnaden räddades äfven, och julnöjet, för en stund atbrutet, fortsattes snart med fördubblad liflighet. Det säges dock, att punschen ej undgick sitt öde; ty, när omsider det glada laget åtskildes, så fanns ej en droppa i bålen igen. Det der var nu en sorglustig episod. Enbart sorglig var en eldsolycka i Lerbäck, hvarest sockenstugubyggnaden nedbrann på sjelfva julaftonen, kl. mellan 7 och 11 på qvällen, hvarvid den derstädes boende klockaren lär hafva förlorat större delen af sina lågt brandförsäkrade lösören. Efterföljansvärdt. Såsom någonting glädjande samt om oezennytta och intresse för upplysnings spridande vittnande, förtjenar omhämnas att doktor P: A. Levin vid Bie under hela hösten och vintern hvarje lördageafton i folkskolans lokal derstädes hållit populära föredrag öm vår jords utvecklingshistoria; och har den talrika, för hvarje gång allt mer och mer sig förökande åhörareskaran med spänd uppmärksamhet följt den välvillige och kunskapsrike vetenskapsmannens intressanta föreläsningar. Fem menmniskoltf srillde. En korrespondent till Göteborgs-Posten omtalar följande sorgliga tilldragelse: En torpare under Rosenvik i Undenäs socken af Skaraborgs län, hvilken jemte sin hustru och två barn på juldagen bevistat gudstjensten i socknens kyrka, skulle på hemvägen passera öfver sjön Viken, dervid han på en kälke sköt framför sig hustrun och barnen. Komna ett stycke ut på isen, brast densamma och alla fyra kommo i vattnet samt funno sin graf i de kalla vågorna; en gosse, som följde straxt efter de olyckliga, delade samma sorgliga öde. Dödsfall af vattashkräecek. Förliden julafton afled i Göteborg nattmansdrängen J F. Lund under symptomer som, enligt läkares utsago, fullständigt ådagalade att dödsorsaken var vattuskräck. Den olycklige blef i augusti månad biten af en med rabies behäftad hund, hvilken skulle dödas. I öfver fyra månaders tid har således giftet hvilat i karlens organism, tills det nu visade sina förfärande verkningar. Haffesurroget. Såsom sådant har ångrostadt korn länge varit begagnadt. Förbrukningen deraf har emellertid, sannolikt i följd af ofulikomligheter i beredningssättet, icke :synnerligen tilltagit. Nyligen har en fabrikant i Södertelje, hr Å. G. Lundevall, lyckats åstadkomma sådana förbättringar i tillverkningen :af ångrostadt kornkaffe, så till utseende som .smak, att dervid föga återstår att önska, sä:ger Södermanlands läns tidning, Detta nya fabrikat har tillvunnit sig offentlig prisbelöning och, hvad mera är, allmänt förtroende af kon:sumenter. Varans godiet och det billiga mi1nutpriset af 25 öre skälpundet skola säkerligen föranleda en mera utsträckt förbrukning. Skandinaverna i Paris voro äfven i år tillsammans och åto julgröten. Denna gång firade de sin julfest irestaurationen Mille Colonnes i Palais Royal, der de förhyrt en praktfull sal. Deltagarne i festen voro till hufvudsaklig del handtverkare. Lt2 sl salana dalbaranine dam hland Winloran