. Utrikes-Nyheter. I anledning af den skarpa diskussionen mellan frihandlare och protektionister i England påpekar tidningen Times med en slående bevisning de klagomål, som Newyorks handelskammare nyligen låtit höra öfver skyddstullens skadliga verkningar. Den stora tidningen uttalar den åsigten, att man för litet tänker på frihandelns fördelar, och framhåller för de missnöjde det faktum, att för närvarande efter en dålig skörd är priset på hvete jemförelsevis lågt i England. Vidare ådagalägges, att genom införseln till England af billiga dörroch fönster-ramar byggandet och dermed äfven hushyran blifvit billigare, att billiga lokomotiver från Belgien göra det möjligt att nedsätta taxan på jernvägarne och att sjelfva den mycket klandrade införseln af franskt siden gör det möjligt äfven för arbetarnes hustrur och döttrar att bära sidenklädning vid högtidligare tillfällen. I Frankrike, der striden mellan frihandlare och protektionister kanske är häftigast, börja nu äfven stora fabriksstäder uttala sig för frihandeln. Så t.ex. staden Lyon, i en mycket frisinnad förklaring af dess handelskammare, och äfven Reims, som sysselsätter sig med förarbetning af ull och bomull. På ett i den sistnämnde staden nyligen hållet möte, hvari nästan alla mera framstående industri-idkare deltogo, fattades beslut, hvilka helt och hållet öfverensstämma med frihandelns tendenser. Af dervid framkomna upplysningar meddela vi: År 1861 skickades nära 7 millioner flaskor champagne till utlandet, år 1868 nära 13 millioner, således på 7 år nära dubbelt. Le bureau de eonditionnement erhöll 1861 ej fullt 2 millioner centner ull, år 1868 deremot nära 8 millioner; förbrukningen hade således fyrdubblats på 7 år. Värdet på de från Reims utförda väfnader uppgick år 1847 till omkring 45 millioner, det förblef vid ungefär denna siffra till 1853, men steg 1858 till 60 och 1862 till 75 millioner. Nu uppgår det till mer än 105 millioner, cu tillökning af 40o på 5 år. Med sådana siffror för ögonen, anmärker. Journal des Debats4, är det temligen lätt att förutse, att alla ansträngningar, för handelsfördragens kullkastande. skola blifva fruktlösa. . x x x Det af Times korrespondent i Berlin offentliggjorda ryktet att franska regeringen skulle förelagt stormakterna ett förslag till afväpning — ett rykte, som på telegrafisk väg för några dagar sedan hitkom — har icke bekräftat sig. Tvärtom uppgifres från flera håll, att någon grund för ett sådant rykte icke finnes. Möm. diplomatique yttrar sig, bland andra, härom sålunda: Vi äro i tillfälle att bestrida sanningen af Times uppgift. Liksom i Preussen armöfrågan ansluter sig till ett stort nationelt intresse (Tysklands enhet), hvars fullständiga genomförande regeringen i Berlin håller stadigt för ögonen, så finnas ifven i Frankrike förhållanden, hvilka (från regeringens synpunkt) nödviändiggöra bibehållandet af armåns nuvarande numerär. Dessutom vet hvar och en i Tyskland, att dess nuvarande fredsfot är ordnad genom lagen af 1867 för en tidrymd af 5 år (till I Dec. 1871) och att utskrifningen skett i förhållande till de särskilda förbundsstaternas folkmängd. Regeringen har sålunda i denna fråga icke fria händer. Vi kunna tillägga, att franska regeringen hos ingen af stormakterna funnit någon anledning att bringa denna fråga på tal. x Xx Kongressens representantkammare i Washington bemyndigade den 22 december presidenten Grant att vidtaga sådana förberedelser för mottagandet af Peabodys lik, fsom öfraraensstimda mad don aflidnes storsinnade